Polisen ringde i natt

Polisen ringde till mamma kvart över tre i natt.
- Jag tror att er motorcykel har blivit stulen.
Hon var lite trött.
- Nej, nej den har vi haft i flera år.
- Men nu är den i Bromma, sa polisen.
- Ja den är nog parkerad där.
- Nej den ligger i en rondell.
Polisen hade rätt. Motorcykeln var stulen och ligger nu sönderkrossad i Brommarondellen.
Det måste ha gjort ordentligt ont att ramla så som amatörtjuven ramlade.
Nu får jag åka moppe resten av sommaren. Illa tycker jag, men mamma verkar nöjd eftersom hon ogillar motorcykeln.
Innan jag tar fram moppen ska jag på semester till Kroatien, så nu blir det lugnt på bloggen ett tag.

Firmafest

Fotografen Britt Mattsson är en liten sladdertacka.
Så fort hon hinner drar hon iväg till cheferna och skvallrar.
Idag till exempel har hon snackat skit om mig.
Först hos chefen i Sandviken, sedan till chefen i Gävle och sedan till alla på fikarasten.
Hennes mål var att få alla att bojkotta mig.
Anledningen är denna:
Det var firmafest i onsdags. Brandlarmet gick så det kom brandmän. Britt missade det hela så jag var snäll och tog med henne ut dit brandmännen stod.
Britts ögon glittrade precis som småbarnsögon bukar glittra när tomten kommer och delar ut julklappar.
Britt som har en man fick väl lite dåligt samvete över att stå där och drägla.
Idag påstår Britt att varken jag eller hon kan åka på brandlarm framöver, eftersom jag är så pinsam och skämmer ut både henne och mig.
Men jag såg vad jag såg. Glittrande nöjda ögon och ett par ben som inte hade några som helst planer på att gå in till festen igen. I alla fall inte så länge brandproblemet var olöst.

Close-up

Close-up är en cool tidning.
Det säger i alla fall Josefin som jobbar där.
Hon blev headhuntad av dom.
Hennes pojkvän blev imponerad och ringde runt till alla sina kompisar för att berätta det.
Josefin kommer från Bollnäs och enligt henne är alla hårdrockare där.
Jag förstod först inte att Close-up är en cool tidning, men hon förklarade det för mig.
- Det finns två hårdrocktidningar. Sweden rock magazine och Close-up. Close-up är den som är bra. Dom tycker om den rätta sortens hårdrock och dom har dom coolaste skribenterna och dom bästa artiklarna. Sweden rock skriver om den dåliga sortens musik.
Idag håller jag en fotokurs för henne.
Det blir riktigt fina bilder trots att hon mest fotar på mig.
Josefin jobbar på Arbetarbladet också, men eftersom hennes pojkvän blev så imponerad över att hon jobbar på Close-up väljer jag att skriva att hon jobbar där. På så vis kanske mina hårdrockarkompisar blir lite imponerade dom med.

Sverigedemokrat

Det var lite nervöst att jobba igår. Jag plåtade en Sverigedemokrat och jag var inte helt säker på om han visste varför han skulle vara med i tidningen.
Anledningen är nämligen att han har skulder över 100 000 kr och att han slagit sin flickvän.
Han guidade mig rätt via mobilen och tyckte att vi skulle ta bilderna nere vid vattnet eftersom det är så fint där.
- Ja det blir fina bilder till en jävla skittext, sa han och skrattade.
Bilderna blev helt ok. Texten vet jag ingenting om.

Bröllopet blev av

Brudgummen stod och trampade framme vid altaret.
20 minuter för sent gled bruden in. Hon hade tack och lov inte lagt ner projektet.
Allt var vackert. Dom var i kyrkan nära Harpsund.

Jag har varit där förut. Då visade Anitra runt ministrarnas fruar och såg lite skräckslagen ut när jag och reportern dök upp. Men vi var försiktiga så senare fick vi godkända nickningar och leenden av henne. Jag fick fina bilder. När alla ministrar stod på trappan och fotograferna ropade "Expressen här, kan ni titta hitåt". "DN här, kolla på mig" kunde jag stå lugn och nöjd. Men då blev Göran Persson lite orolig.
"Var är Aftonbladet då?"

Bröllopsfesten var på ett slott i närheten. Maten var fantastisk och ostronen vi fick var döda. Det är dom inte alltid fick jag lära mig. Dom brukar tydligen rycka till när man häller citron på dom. Hjärtlöst.

Hjärtlös är då inte bruden. Jag har bott ett halvår tillsammans med henne på Gotland när vi pluggade foto där.
Innan jag visste vem jag skulle bo med satt jag i matsalen och tittade ut på alla som gick förbi. Hon ser snäll ut, henne vill jag bo med, tänkte jag när jag fick syn på henne.
Konstigt nog så var det faktiskt henne som jag skulle dela boende med och hon var verkligen så snäll som hon såg ut. Brudgummen har haft en jäkla tur.

Tråkiga maj

Nu är eländesmaj här. Det ska deklareras. Ångesten kommer som ett brev på posten.
Uppskovet är fixat. Jag vet inte varför många företagare vill ha uppskov.
Själv vill jag undvika dryga ambitiösa sommarvikarier som ska visa sig duktiga.
Ett år fick jag inte dra av en CD brännare. Den kostade ca 2000 kr. Drygvikarien sa att jag bränner låtar. Det gjorde jag inte. Jag brände inte då och jag har inte bränt en låtjävel någonsin. Jag blir mycket upprörd så fort jag tänker på skatteverket.