Kronprinsessan är snygg och glad idag

- Hej, hej, sa Kronprinsessan glatt när hon gick förbi mig.
Inte nog med att hon har egen chaufför, snygga kläder och får bära tiaror. Hon är snygg själv också.
Idag invigde hon Svenska Handikappidrottsspelen i Bollnäs.
Här klipptes inga tråkiga band och tur var väl det. SUH som anordnade det hela hade istället fixat fram en pistol som Victoria fick skjuta ett startskott med. Det kom rök ur pipan och det var mycket bildmässigt.
Victoria är en grym Kronprinsessa. Hon sköter sig kalasfint. Hon sitter med benen ihop så att det inte blir någon Paris Hilton pose, hon ler glatt och passar utmärkt på bild och framförallt... Vad skit hon än får åka på så lyckas alltid se intresserad ut. Det är mycket imponerande.

Nykter värre

Nu ringer mina vänner och undrar var jag är. De ska ut och festa. Jag ska upp och jobba tidigt, så jag måste snart gå och lägga mig. Festandet får jag ta igen imorgon. I och för sig har jag redan varit på tre pubbar idag. Ledarskribent-Jenny fyller år så vi åt på Helt Enkelt. Några minuter spenderade vi sedan inne på Berggrenska, men Jenny som blivit gammal tyckte att musiken var för hög. Det gick i och för sig bra till hennes mentor Stig-Björn Ljunggren (Boston tea party) kom.
Då plötsligt ville hon kunna höra och samtala så vi gick vidare till Brända Bocken.
Det känns lite tråkigt att vara nykter en fredag kväll. För att förstöra glädjen för de andra och ge dem lite dåligt samvete gick jag hem och sprang spåret med min hund.

I och för sig festade jag igår, för då var det lärarfest på skolan. Som vanligt var det mycket trevligt med liveband som spelade och en massa gott att äta. Jag kom lite sent för jag passade på att fylla i elevernas betyg innan jag gick på vinet. Det kändes bättre att göra det nykter. Det tog även lite tid eftersom jag LÄSTE MINA MAIL! Det händer nämligen att jag sopar ner dem i papperskorgen utan att öppna dem först och då blir det sura miner ska ni veta. Det är ju ett skitprogram installerat som genast skickar ett skvallermail till avsändaren om vad jag gjort.
I inkorgen låg i alla fall en massa mötesprotokoll, information om studiebesök, information om andra lärares elever som ska vara lediga och brev om hur det går för skolans fotbollslag. Intressant. Verkligen!

Ett tråkigt jobb

Aftonbladet ringde igår och frågade om jag kunde göra ett tråkigt jobb åt dem.
- Det är verkligen jättetråkigt, sa chefen.
Jag trodde att jag skulle åka hem till en familj där någon dött, men så var det inte.
En bild på en fotbollstränare skulle fotograferas av. För det åkte jag 20 mil.
Fast så tråkigt som chefen fick det att låta var det inte. Det var en ganska trevlig utflykt.

Gratis mat och choklad!

Arbetarbladet bjöd mig på lunch idag. Det tackar jag för!
Nu sitter jag på mitt gym och väntar på ägaren.
Han kommer snart att få bjuda mig på choklad.
Han ville ha hjälp med att köra hem en bil från Uppsala.
Nu har jag väntat på honom i 40 minuter, så snart är det liksom helt ok om jag går loss på hans godishylla.

Stipendium

Kollegan Anders har fått ett stipendium och får åka två veckor till England.
Daniel har fått ett resestipendium på 50 000 kronor.
Jenny får åka tre månader till Paris.
Själv får jag åka tre dagar till Kalmar.
Det låter väl sådär rättvist kan tyckas.
I och för sig så gillar jag Kalmar väldigt mycket, men ändå.
För att det ska kännas lite mer rättvist så ska jag nog dra nytta av Jennys stipendium och hälsa på henne där.
Så får det bli.

Lyckobaksmälla

När man har rest och haft det roligt kan man bli lite deppig när man kommer hem till vardagen igen. Joanna har döpt den processen till lyckobaksmälla.
Jag trodde att jag skulle drabbas av det, men den har som tur är ännu inte dykt upp.
I och för sig så hade jag det lite tråkigt i dag när jag rättade mina elevers fototeoriprov, men det var ganska snabbt avklarat.
Baksmälla kan botas med en återställare och lyckobaksmällor botas med nya resor.
I förebyggande syfte håller Hanna och jag nu på att planerar in en ny liten weekendresa.
Vi har vänner i Tallinn och planerar för fullt att hälsa på där snart. Hoppas bara att vi är välkomna.

Melodifestival

Jag är på förfest med mig själv. Jag är på jobbet och dricker kaffe och tittar på melodifestivalen helt solo.

Eller sporten tittar in ibland, men annars är det en väldigt lugn förfest.

Mina vänner är redan ute och dricker rosévin.

Nästan så att det är lite synd om mig.

Men det är ingenting om man jämför med hur synd det var om mig förra lördagen.

På dagen tog vi en drink i SoHo, New York. Den var stark och vi blev lite yra.

En av mina två vänner som vill vara anonym sa myndigt att någon måste vara nykter och ta hand om de andra. Det skulle alltså bli hennes uppgift.

På kvällen gick den anonyma och jag på klubb. Annelie var trött så hon stannade på hotellet.

Kvällen slutade med att den myndiga anonyma flickan drog från klubben utan att säga ett pip till mig. Kvar var jag till de stängde stället. Jag fick inte tag i någon taxi. Några vänliga killar erbjöd mig skjuts hem, men jag chansade hellre och gick ensam tillbaka till hotellet. Jag funderade till och med en stund på om jag skulle börja gråta. Jag kunde trots allt hamna styckad i Hudson River. Min anonyma vän är mycket ansvartagande och fin.


Revisormöte

När jag gick av planet från New York var det stora loggor på golvet. Det var min revisionsbyrå som hälsade mig välkommen hem.
- Jag slår vad om att min revisor ringer i kväll, sa jag.
Jag hade rätt. Hon tyckte otippat nog att jag skulle komma in så vi kunde prata.
Idag var jag där.
- Jag tycker nog inte att vi ska dra av din bil.
- Varför? Jag har ju två!
- Ja men det är lite svårt i alla fall. Just den saken får du ta själv med skatteverket om de reagerar på det.
- Ok skit i bilen. Stryk den!
Så det så skatteverket. Jag bjussar på bilen. Det är lugnt.
Sedan började revisorn med allvarlig ton tala om min skatt. Hon lät så sorgsen att jag trodde någon dött.
Jag kände sorg jag med, men samtidigt kändes det så skenheligt att sitta där och nicka med, när jag egentligen inte förstod vad hon pratade om. Sorgen övergick därför i en fnissattack.
Den där attacken fortsatte till och från under hela mötet. Endast ett kort uppehåll höll jag käft. Då sjönk jag nämligen ner i stolen och höll tag i kanterna för jag var övertygad om att jag skulle svimma.
Mötet avslutades med att vi båda konstaterade att jag betalar alldeles för mycket skatt. Ett aktiebolag är tydligen vad jag ska ha. Det låter i och för sig väldigt jobbigt, men jag lovade att tänka på saken.

En massa djur

Det brukar bli bråk när man är på jobb tillsammans med kulturredaktionen på tidningen, men i dag blev det tyvärr bara lite småtjafs.

Reportern verkade dock rädd att jag skulle flippa ur när det gick upp för mig att det var anklever vi skulle bli bjudna på.

- Ät det inte era hjärtlösa människor, sa jag.

Hon viskade till mig att ankorna inte alls behandlas som gässen, så det är inte synd om dem.

Det var Gävlesymfonikerna som berättade om nästa säsong. Den unga dirigenten Robin Ticciati såg ut att komma direkt från Sagan om Ringen. Han verkar leva i en liten lyckovärd. Han sken i alla fall som en sol när han berättade om alla musiker som ska komma till konserthuset.


Framför näsan på Lars Nyqvist bestämde jag att jag skulle få nästa jobb. Mycket egoistiskt men väldigt bra gjort, för det var en trevlig utflykt. Jag fotograferade ett nyfött kamelföl inne i Furuviksparken. Vi stannade även till för att titta lite på schimpanserna. Det gäller ju att passa på när man väl är där.


Hemma igen

Arbetarbladet ville att jag skulle jobba i dag, men jag tackade nej eftersom jag skulle komma hem på morgonen och troligen vara trött efter flyget.
Men ledarskribent-Jenny skulle allt jobba till sig en guldstjärna, så hon traskade iväg till jobbet på en gång.
Nu ligger jag i soffan och tittar på musikvideor och känner mig väldigt lat.
Tack för det Jenny!

New York

Snart åker jag till Uppsala för att sedan åka till New York i morgon.
Jag, Annelie och Jenny ska shoppa, äta gott och dricka Starbuckskaffe.
Möjligen gör vi något kulturellt också.
Nu blir det alltså lugnt på bloggen igen.
Ingen telefon tar jag med mig.

Till pressansvarige GIF-Lasse!

Var höll du hus i går?
Det var inga smörgåsar i pressrummet på fotbollen.
Våra magar skrek.
Du vet det är med journalister som vissa brukar säga om fåglarna.
Om man börjar mata dem, måste man fortsätta.

Lever vi i de sista dagarna?

Nu är deklarationen lämnad. Jag gjorde en sista koll innan jag åkte iväg.
Mitt i kollen ringde det på dörren. Det var Jehovas vittnen. Allt är roligare än att deklarera så de fick komma in.
Vi har hört att det bott en finsktalande familj i det här huset, sa en av dem.
- Ja inte vad jag har koll på i alla fall. Det var i så fall långt innan du föddes, sa jag.
- Ja men nu när vi ändå är här kan vi passa på att ge dig de här tidningarna.
Jag fick tidningarna Vakna! och Vakttornet.
En av tjejerna pekade på en text i tidningen Vakna. Det stod:
Lever vi i de sista dagarna?
- Men nu är du väl lite väl pessimistisk, sa jag.
Men samtidigt fick det mig att tänka till. Om det här nu är min sista dag, så skiter väl jag fullständigt i min deklaration.

Halleluja skatteverket!

Ett mirakel har inträffat.
Min deklaration är färdig för vidarelämning.
Jag förstår inte hur det gick till.
Alla kvitton är på plats.
Det var definitivt inte roligt, men nu är det gjort.
Nu ska bara min revisor pyssla ihop det sista.
Skulle det mot all förmodan finnas några frågor efter hennes pyssel så ta inte upp det med mig skatteverket.
Jag tar på heder och samvete mina tassar från dessa papper nu.
Har ni några frågor ringer ni alltså direkt till min revisor!

Påven hoppades på trekant

I helgen var det två tjejer som ville sova över hemma hos min kompis,
vi kan kalla honom Påven.
Han var till en början nöjd:
-Nu blir det trekant, gick han runt och sa till alla som han mötte på
vägen hem.
Men någon sprudlande sexorgie blev det inte.
Den ena lade sig i soffan med kläderna på och verkade livrädd att han
skulle försöka någonting. Den andra lade sig i mitten av sängen och
tryckte ut Påven mot väggen i ett försök att locka till samkväm.
-Det var mycket obehagligt, säger Påven, som själv inte var särskilt
intresserad av sex, mest på reaktionerna på stan när han drog hem två
vackra tjejer redan vid tolvslaget, när de flesta var på väg ut.
-Det bryter mot mina principer att ha sex bara så där. Man får vara
rädd om hjärtat, säger han.
Till råga på allt hade tjejerna dessutom mage att klaga över ordningen
i residenset. Och därför kan de nu se sig portade på obestämd framtid.
-De bara trugade och ville hem till mig, trots att jag sa att det var
stökigt. Sedan när de såg hur det såg ut var det ett annat ljud i
skällan.

Tommy Sjödin på ICA

- Vill du ta en bild på mig nu? sa någon bakom mig på ICA i går.
Det var Tommy Sjödin som var ute och handlade till Valborg.
- Har du kameran med dig? fortsatte han.
- Nej bara på mobilen.
- Ok vad synd. Jag som tänkte att vi kunde ta den där bilden du ville ha på mig förut med bar överkropp.
Tidigare försökte jag ta en bild där han bara skulle ha kalsonger på sig. En tidning ville nämligen sätta pilar på alla hans skador han haft i karriären, men det var tydligen inte så många.
Den gången gick han bara med på att ha tight tröja, trots att jag tjatade. Men på ICA skulle det alltså passa att ta av sig.