Bröst och biceps på fredagar
På fredagskvällarna står killarna framför speglarna och tränar biceps och bröst. De tränar sent, för att se uppumpade ut på krogen.
Det här berättade en kille för mig förra veckan. Han berättade även att visa killar pumpar upp sina armar lite extra inne på krogtoaletten efter några timmar. De gör liksom någon armhävsliknande övning mot väggen.
Själv sitter jag nu hemma med nytränade enorma biceps. Men till ingen nytta. Jag ska inte ut och spänna mig på krogen, för jag ska plåta friidrotts-SM i morgon så jag måste sova tidigt.
Inloggning och lösenord
Dataavdelningen mailade och vill att vi fotografer ska skicka våra inloggningsuppgifter och lösenord till dem. Vi tycker att det hela låter oseriöst.
Jag funderade först på att maila tillbaka och fråga om de vill ha koden till mitt bankomatkort också, men jag valde tillslut att helt ignorera mailet.
En kille från dataavdelningen kom då hit och påpekade att de väntar på våra mail. Min fotografkollega förklarade då för dem hur det ligger till.
- Ta det lugn, ta det lugnt. Vi jobbar i samma takt som er. Vi svarar om 14 dagar eller tre veckor.
Victoria + Daniel + Semla = Sant
JUST NU. Daniel och Victoria förlovar sig. Så stod det på tv:n i morse klockan 06.30. De var värst vad de är morgonpigga, tänkte jag.
Mamma reagerade hon också.
- På fettisdagen?
Men fettisdagen är ju en fin dag. Då får man svulla i sig en massa gott. Här på Arbetarbladet bjöds det som vanligt på små gräddgodingar.
Brynäs-Djurgården 4-2
Innan matchen hyllades Stig Salming och en bild på honom hängdes upp i taket. Jag ville inte halka ut på isen utan stod i dörröppningen och plåtade det hela.
Förra matchen skulle Britt fotografera en prisutdelning och hon vågade sig ut. Hon bad mig att dokumentera hennes isvistelse och det gjorde jag gärna.
Nu tänkte jag att det säkert är roligt för henne om fler får se bildbeviset på att hon vågade sig ut, så jag lägger ut bilden här på bloggen. Varsågod Britt!
Håkan Hellström
- Vi är så lyckliga jag och min man, vi har börjat på en datakurs. Först och främst var det så bra pris på kursen och så har vi lärt oss hemskt mycket. Nu kan vi lägga både Kungen, patiens och Harpan.
Blandat från i går
På hockeyn i går berättade en funktionär att en polis ringt och frågat efter mig. De undrade vem som tagit bilden på när Sundlöv ligger i gången. Polisen verkar ha missat att mitt namn står under bilden plus att det är en bylinebild på mig där. De ville i alla fall veta om jag hade flera bilder på slagsmålet i spelargången. Även Expressen ringde och undrade om jag kunde tänka mig att sälja mina bilder till dem. Tänk att en suddig liten bild kan få så mycket uppmärksamhet.
Roligt på hockeyn var att foto-Britt kom på besök. David tyckte inte att det var någon bra idé, för Britt och jag brukar tydligen flamsa sägs det. I går skötte vi oss ganska bra. Det enda jag försökte var att lura ut Britt på isen lite tidigare än det var tänkt. Hon skulle nämligen plåta en prisutdelning i pausen.
- Jag måste komma ut på isen. Hur gör jag? frågade hon mig.
Jag öppnade direkt dörren till sargen och sa åt henne att gå ut där. Det skulle ha varit roligt att se Britt springa omkring där ute när ismaskinerna kom, men hon anade ugglor i mossen eftersom jag började skratta.
- Nä, nu blir jag orolig. Vad är det? frågade hon gång på gång, medan jag knuffade henne mot isen.
I går på min fotolektion hade vi en egen liten DJ. Per kom in och spelade skivor för mina elever medan de fixade med sina bilder. Han sa att det var inspirationsmusik. Först fick vi lyssna på jazz, sedan blev det indiskt disco och det hela avslutades med hans favorit inspirationslåt som tydligen är Just D:s ”Hubbabubba”. Om inspirationen flödade återstår att se, för snart ska jag åka och hämta elevernas inlämnade uppgifter.
Fotorummet
Jag har lite hjärnsläpp och vet inte riktigt vad jag ska skriva i dag. Därför tar jag hjälp av mina kollegor.
- Vad ska jag blogga om?
- Våfflor, svarade Catharina.
- Du kan blogga om hur nöjd chefen är över dig. Du kan ju räkna bort oss och skriva att han bara är nöjd över just dig. Själv sitter jag här och är så fiiiiiin! svarade Britt.
- Säg någonting annat jag kan blogga om!
- Du kan ju blogga att vi hade fotomöte och att vi planerade utställningen "Snobbar som jobbar" där vi plåtar våra kollegor. Skriv att största delen av tiden gick åt att planera vad vi ska bjuda på att äta, sa Britt.
Ja, idéerna sprutar tämligen ur våra huvuden. Det är därför den här bloggen blev som den blev.
Polisradio
Nu är det 15 minuter kvar att sitta av. Mitt jobb dessa minuter är bara att lyssna av polisradion som piper ibland. Den piper i tid och otid. Oftast i otid faktiskt.
I dag till exempel fick jag skynda mig i väg på en brand som inte var någon brand. Tre brandbilar, två polisbilar och en ambulans åkte i onödan. Och så jag då förstås. Jag åkte också i onödan.
Försöka duger
- Alltså jag har typ varit här i en timme, men jag hittade inte er.
- Nej, det kan ju inte vara så lätt att veta. Vi var ju bara i samma klassrum som alltid.
- Ja, jag försov mig lite.
Själv kommer jag alltid i tid till min kvällskurs. I dag hade jag till och med hämtat ut böckerna från OK, men hela lådan vägde 6,5 kilo, så jag lämnade dem i bilen.
Alla hjärtans dag
Fint var också att Aftonbladet skickade blommor till mig i går.
Grymt plåtat!
/Sportbladet
Själv satte jag in en Alla hjärtans dag annons till mamma i tidningen.
STOR kram världens bästa mamma önskar världens bästa barn.
Mamma tycker för övrigt att jag sitter hemma för mycket. Nyss fick hon höra att jag tackat nej till en fest i Stockholm i dag. Hon suckade och undrar hur jag tänker.
Annelies mamma är likadan. Annelie får inte heller sitta hemma, så i går gick vi ut på pub. Bartendern var gullig och bjöd oss på en drink.
Många snälla människor finns det. Kram till alla er.
Slagsmål
Jag fick många fina bilder på matchen och på honom, men plötsligt blev Jämtin sur och började slåss, så mina spelbilder blev ingenting värda.
I stället var det slagskämpen som fick all uppmärksamhet.
Jag gick ner till omklädningsrummet efteråt för att även få en efterbild på honom. När Jämtin kom gående genom korridoren var jag först lite osäker på om det var rätt kille.
- Får jag ta en bild? frågade jag.
- Varför ska du göra det? sa han och fortsatte att gå.
Då blev jag säker på att det var rätt, så jag smällde av några bilder. Jag han få några från sidan och några när han drog ut genom dörren.
Seriöst
Så skriver Pär Ström i ett nyhetsbrev som jag prenumererar på.
Han skriver även om att vissa japanska banker analyserar kundernas humör. En kamera vid ingången är kopplad till en programvara som utför humörigenkänning. Systemet analyserar ansiktsdragen och drar automatiskt slutsatser om vilket humör vederbörande är på. På så vis ska personalen få reda på om det till exempel är läge att skämta med en kund eller inte.
Även detta är kanske bra att veta…
Den brittiska tidningen The Sunday Times rapporterar att det brittiska inrikesdepartementet i tysthet har infört möjligheten för polisen att rutinmässigt och utan fullmakt hacka sig in i människors datorer. Detta bygger på ett beslut i EU:s ministerråd i Bryssel. Hackning kan ske av datorer placerade i hemmet, på arbetsplatsen eller på annan plats såsom ett hotellrum. All information på datorn blir tillgänglig för den hackande polisen. Enligt The Sunday Times innebär EU-beslutet ett klartecken för poliskårer i alla EU-länder att börja hacka utan fullmakt.
Han skriver många intressanta saker den där Pär. Hans nyhetsbrev är ett av få som jag faktiskt läser ordentligt.
Oseriöst skit
Den kommentaren fick jag i går.
I dag blir det om möjligt ännu mer oseriöst, för det blir liksom ingenting annat än dessa rader.
Insemination
När André bjöd mig på wienerbröd var det något vitt kladd som flöt omkring i mitten. Jag tittade skeptiskt på sörjan.
- Men sluta, det är ju glasyren som smält. Tror du att jag varit in och onanerat på tre sekunder?
När han gick och hämtade kaffe till oss råkade jag spilla ut den där sörjan på mina ben, så jag satt och torkade byxorna när han kom tillbaka.
- Vad gör du? Sitter du och inseminerar dig själv?
Det gjorde jag alltså inte. Mina ägg är som de ska vara. Obefruktade.
100-årskalas
Jag vet inte om Arthur själv bjöd hela journalistkåren eller om Mona drog med sig dem, men vi kom i alla fall också dit för att fira honom.
Kyckling, wienerbröd och öl
Först plockade vi kycklingens fjädrar, sedan lade vi kycklingen i stekpannan och stekte på det lilla livet. Kycklingen pep och skrek hela tiden.
- Du har själv en Canada goose-jacka, påpekade Kattis.
Då bytte vi lek.
I stället ritade vi teckningar och pysslade med pärlor.
- Jag vill också ha sådana här pärlburkar, sa jag.
Vips så kom Katis med ett inslaget paket och jag fick nya pärlburkar som jag kan pyssla med hemma.
På eftermiddagen skulle jag boxas med André, men han kände sig tyvärr lite krasslig så han ville bara fika. Han bjöd på wienerbröd för att jag skulle vara snäll och inte tjata på honom.
Senare messade jag att han skulle krya på sig och att han kan höra av sig om han blir sämre och måste ha skjuts in till sjukhuset. Det märkliga är att han troligen blev bra så fort han kom hem, för nu vill han ut och dricka öl.
Arbetarbladet delar lika
Arbetarbladet består nu av två delar. Det har vi firat med tårta i dagarna tre. (De flesta fick bara tårta i två dagar, men jag var in på Sandviksredaktionen i dag och de firade lite längre.)
På förstasidan är en bild där alla medarbetare står tillsammans med just de tårtorna som vi senare smaskade i oss. Britt står längst fram mellan cheferna. Hon var mycket noga med att hon skulle vara snyggast på bilden. Det spelade ingen roll att resten av gänget står och blundar.
Jag är med i tidningen Journalisten i dag också. På bilden syns Brynäs massör Glenn och Mads Hansen som går förbi mig och min kamera. När Britt såg det messade hon direkt. Hon hade egentligen ingenting vettigt att skriva i sitt sms, hon verkade mest bitter och avundsjuk att inte hon fick vara med.
När jag kom in på tidningen satt Britt vid datorn.
- Pernilla du har en enkät att göra, men jag tar den åt dig, sa Britt.
- Vad fan har du för baktanke med det? frågade jag.
- Inget, jag vill bara vara snäll, sa Britt.
Sedan kom det fram att det aldrig var meningen att jag skulle göra någon enkät. Den hade hela tiden varit uppskriven på tidningens lilla linslus.
Flygcertifikat
Det första papperet jag fick fylla i på flygkursen i går var ett bindande avtal. Efter det fyllde jag i närmaste anhörig.
Trots att jag arbetar som lärare själv är jag ingen toppenelev direkt. Inga böcker hade jag med mig. Inte heller hade jag varit och gjort läkarundersökningen som jag borde ha fixat. Jag hade inte heller något personbevis eller något utdrag från polismyndigheten. Men jag kom i tid i alla fall.
- Varför går ni kursen? undrade flygläraren.
- Jag är lite uttråkad, svarade jag.
Sedan gick vi ut och tittade på flygplanen. Jag förstår verkligen inte hur jag ska våga flyga själv, men det behöver jag inte grubbla på nu. Det problemet skjuter jag på framtiden.
Kyla
Jag fick ett sms där det stod att jag kan börja träna på Korpen och när jag drog mitt gymkort sa datorn att det är dags att betala. Kortet är nyligen köpt så datorn snackar precis som Danne…strunt.
Jag var på gymmet i dag också, men den här gången gick jag in bakvägen. Tyvärr maskar jag mest runt där inne, för jag har nämligen en liten träningssvacka igen. Men i dag var jag tvungen att gå dit för jag behövde få upp värmen.
I två veckor har jag väntat på att det ska vara sol i Söderhamn. I dag hände det, så jag åkte dit och tog lite porträttbilder. Trots att solen sken var det alltså svinkallt.
I flera veckor har jag frusit dygnet runt och det blev inte bättre av att bilderna skulle tas utomhus. Att jag fryser så lätt beror tydligen på att jag slarvar med träningen. Det är både jobbigt och tråkigt att inse att jag måste kämpa på hårdare med hantlarna.
Tråkigt är också att jag fick rätt angående två personer på gymmet. En kille och en tjej har svävat runt på rosa små moln där inne. De var så kära, så kära, så kära. Killen visade flera gånger en massa svartsjuketendenser och tjejen verkade bara tycka att det var gulligt.
- Tro mig, hon kommer inte att tycka att det där är gulligt länge till, sa jag till en vän.
Mycket riktigt. I dag märkte jag att molnen skingrats och de båda hade dunsat tillbaka ner på gymgolvet. Nu var det bråkigt värre. Synd, för det var ganska roande att titta på deras gullande.