Bra killar
Det var fullt med barn där eftersom Vi i 5:an spelades in.
Alla barnen fiskade snabbt upp sina mobiler och började ta bilder och filma när jag gick förbi. Men de var såklart inte intresserade av mig. På ena sidan hade jag Wild kids-Ola och på andra sidan gick Let’s dance vinnaren Magnus Samuelsson.
Jag tittade på när Magnus dansade en snygg discodans och sedan sa han en massa kloka saker. Till exempel så sa han att om man är stor och stark så måste man vara snäll. Och det spelar ingen roll om man är rik, för man ska ändå inte dra nytta av det och trycka ner andra människor. Så att sprätta omkring på Stureplan är ingenting för honom. Han verkar vara lika hyvens och go som Bamse.
Bromma
Men så är det. Vi bryr oss inte så mycket om honom. Förutom i dag, för nu måste jag ha någonstans att sova eftersom jag har ett tidigt jobb i Sthlm i morgon. Så i kväll kommer jag. Hoppas att han köper hem ett schysst vin och lite kex och ost.
Godkänt flygteoriprov
I går var jag mindre glad. När jag satt en lördag kväll och pluggade och inte kunde hitta på någonting roligt eftersom provet låg tidigt på söndag morgon. Men nu är det glömt och förlåtet.
Detta ska firas. Nu sitter jag därför och letar resor. Jag har messat min favorit Ticket-försäljare också för att hon ska hjälpa mig, men det verkar svårt. Jag ser verkligen fram emot att få mitt flygcert så att jag inte längre behöver kolla om det finns några lediga platser på planet.
Amfetamin, Let´s dance och Kikki Danielsson
23 kilo amfetamin hittades i en knarkrazzia. Polisen var stolt och bjöd in till en presskonferens i morse för att få visa hur duktiga de varit. Det var samma princip som att katterna vill visa upp sina fångade möss.
En av dem jag är övervakare åt hade nog mer än gärna fått lite av det där som polisen hittat. Han trycker i sig en hel del amfetamin och sedan förvandlas han till en idiot. Han plockar troligen ur sin egen hjärna i samband med att amfetaminet åker in och sedan slåss han med knytnävar och knivar.
Nej, då är det bättre att titta på Let´s dance och äta wook som jag gör nu. I och för sig måste jag även ha en tjutande polisradio på i bakgrunden eftersom jag jobbar, men det är ändå en trevlig kväll.
I går var det också en hel del jobb. Förutom att jobba kväll på Arbetarbladet hann jag även åka hem till Kikki Danielsson i Bollnäs för att plåta henne. De bilderna var i Aftonbladets nya nöjestidning i dag. Kikki är en tacksam modell. Hon är tålmodig och glad, så jag passade på att plåta massor.
- Ja, nu har du till framtida skandaler, sa Kikki.
Men det verkar inte bli några fler skandaler för hon vill tyvärr gå i pension. Det tycker inte jag att hon ska göra. Några flera klämmiga låtar kan hon väl trycka ur sig. Några låtar och kanske en eller två skandaler till.
Rikard Wolff
I dag har jag plåtat Rikard Wolff som uppträdde på Gävle teater. Jag gick in och satte mig och väntade och efter kom teaterchefen.
- Var kommer du ifrån?
Jag sa att jag var från Arbetarbladet och då blev han lite orolig.
- Jag måste fråga om det är okej att du plåtar så att han inte freakar ur på scenen.
Det var helt okej för mig, för jag vill då inte få en till utskällning.
En gång när jag plåtade jazz väntade jag länge till musiken äntligen höjdes och sedan tog jag några få bilder utan blixt för att jag inte skulle störa.
- Sluta plåta för faan, skrek en i publiken.
Killarna på scenen var då gulliga och sa att de väldigt gärna vill vara med i tidningen.
Rikard Wolff var också gullig, för det var helt okej för honom att jag var där.
Fel på Facebook
I går var jag på Sven-Ingvars. Nu passade jag mig för att säga att de var bra. En gång råkade jag nämligen göra det och sedan skickade chefen ut mig för att plåta dansband efter dansband.
I kväll är det ganska lugnt på tidningen. Tillräckligt lugnt för att jag till exempel skulle hinna svara på mina facebookmeddelanden som jag fått. Men det går inte, för jag ser dem inte. Det står i inboxen att jag har fått nya meddelanden, men när jag öppnar den ligger det inga där. Vet någon vad det är för fel?
BMI
Sveriges riksdagsledamöter är för feta, skriver TV4.
Själv plåtade jag Sandvikens kommunpolitiker en gång.
SM-final i hockey
Sedan kom de på att det hade det faktiskt gjort. De hade ju just vunnit SM-finalen med hela 5-0 mot Segelstorp.
AIK-spelarna sprutade champagne, dansade och sjöng. De tyckte att jag var lite i vägen.
- Du får stå i ringen i stället sa de och knuffade in mig i mitten.
Sedan dansade de ringdans runt omkring mig.
Efter ett tag ropade flera spelare i mun på varandra:
- Champagnen är slut, champagnen är slut.
En back med cider ställdes fram.
- Här är er nya energidryck.
Det är bara att gratulera AIK till vinsten och samtidigt får jag väl beklaga Brynäs tråkiga fjärdeplacering.
Äckel
- Ta inte i någonting!
Jag klarade mig undan från att trycka på ringklockan, för det gjorde reportern. Sedan var jag tvungen att ta i hand och hälsa på fyra personer direkt.
- Riv av det här snabbt nu så att vi kan dra hem, bad jag reportern.
Under tiden hon intervjuade satt jag och tittade på AT-läkarna som hade lektion i rummet bredvid. En av dem satt öppet och petade i näsan. Helt ogenerat rullade han sedan det han hittade. Det var inget engångsbesök uppe i håligheten utan ett konstant grävande.
Väl tillbaka på tidningen gick jag direkt och tvättade händerna och sedan gick jag vidare till Britts fack och lånade hennes antiseptiska spray.
I kväll ska jag på konkurrenten Daniel Siksjös 30-årsfest. Hoppas jag klarat mig från smitta så att det inte blir det ordet man inte får säga när Britt är i närheten… Kaskad.
Än känner jag mig pigg och glad. Peppar, peppar, inte ropa hej.
Partyknuller
OG-ledaren skulle plåtas i dag. Han hade i och för sig en jacka över huvudet så jag såg inte mycket av honom.
Det var ett stort säkerhetspådrag i tingsrätten och alla som skulle dit fick gå igenom en metalldetektor. Det pep flera gånger om för mig, men tillslut fick jag gå in i alla fall.
Medan jag hoppade fram och tillbaka genom detektorn stod en annan polis och rotade igenom min kameraväska. När han hade rotat färdigt var jag själv tvungen att börja rota för att se vad eventuella pinsamma saker han kan ha sett.
Det var inte så farligt. Det enda han möjligen kan ha funderat över var en CD-skiva som jag döpt till Partyknuller. När Annelie och jag var i Tyskland hittade vi ett paket med små, små spritflaskor som de döpt till just det. På CD-skivan var helt enkelt bilder på Annelie och spriten. Inget annat.
Jag mötte kungen
Jag hade en fin ackreditering väntandes på mig när jag kom till Arbetarbladet. Visst skulle jag plåta kungen. Två gånger till och med. Först en gång på slottet och sedan en gång vid gasklockorna.
Britt som tidigare i veckan varit anti plåta kungen hade helt förändrats efter hennes kungamöte i morse.
- Jag kan jobba över och fotografera kungen vid gasklockorna om du vill, sa hon.
Sedan satt hon och visade bilder för mig.
- Vem tittar kungen på här då? Och vem tittar han på här?
Britt försökte påskina att kungen ägnade henne en blick.
Jag kan då konstatera att mig såg han inte. På slottstrappan stod han och drottningen och landshövdingen. Bakom mig stod Kostas. Kostas gjorde som på fotbollen, sin röst hörd.
- Men vilken ståtlig kung vi har. Kungen måste säga några ord!
Kungen tackade vänligt för besöket. Han tackade även för några skålar som han fick i present. Det var nog precis det som saknades på slottet.
Länge leve Kungen!
Britt fotograferade Victoria för flera, flera år sedan när hon var på Furuviksparken.
- Har du inga egna barn att fotografera? skrek Victoria till henne.
Jag vet inte om det är det som satt sina spår, men Britt vill inte heller plåta kungligheterna som kommer på torsdag. Britt tog till och med åt sig och fotograferade en fastighetsaffär för att slippa det hela.
Jag har inte hört en enda fotograf som vill jobba på torsdag. Det är väl bra, för kungafamiljen verkar ju ändå mest tycka att det är jobbigt med alla fotografer som ränner efter dem.
Själv jobbar jag kväll, så jag kommer förhoppningsvis inte att behöva bry mig i det där.
Fina vänner
- Pernilla du som brukar vara så fin, nu ser du förjävlig ut, konstaterade hon.
Jag berättade det för min mamma och hon skrattade och tyckte att det var jätteroligt. Det känns verkligen bra att vara omgiven av så snälla och fina människor.
VIP-dag
Jag tog i alla fall på mig min spritt nya vita skiddress och åkte hela dagen till liftarna stängde. Solen sken och himlen var blå. Lunchen åt vi utomhus. Kaffet drack vi utomhus och bullen åt vi utomhus. Det var en underbar dag.
Det enda som störde mig lite var att vita-damen stod efter vägen när vi åkte hem. Jag har bara hört talas om henne, men nu fick jag alltså se henne live. Hon stod och vinkade fint som drottning Silvia. Klädseln var som det låter – vit. Vita skor, vita byxor, vit jacka och en vit mössa. Ja, hon såg ut nästan som jag gjorde i skidbacken. Nog för att hon var fin, men det kändes liksom ändå inte så sexigt.
När vi kom till Gävle igen var det som att köra in i en vägg. Vädret växlade totalt och all sol försvann plötsligt. Snopet alla Gävlebor. Tänk om ni vetat att några mil bort sken solen och människor gick runt utomhus i t-shirts.
Familjedag med Britt
Britts barn och Britts man var också med och tittade. Dagen till ära hade Britt och jag klätt oss i en var sin prickig svart/vit klänning. Hennes barn verkade tycka att det var lite pinsamt.
Innan vi gick sa Britt att vi måste skriva i gästboken. Många skrev att det är inspirerande och fina bilder, men så skrev inte hon. Efter mitt namn skrev hon sitt och sedan lade hon till: was here.
Sedan fick jag nys om att Britts familj skulle gå på zoo och därefter fika på konditori. Det är sysslor som jag också gillar, så jag följde med på deras familjedag.
- Nu ska vi gå och köpa en kanin, sa Britts dotter.
- Ja, absolut. En kanin ska ni ha, sa jag.
Britt gav mig onda ögat.
Inne på zoo blev det lite tjat. Ena dottern vill väldigt gärna ha en dansmus eller vad det nu var för sort. Jag uppviglade barnen lite i smyg när Britt och hennes man inte hörde. När Britt lyssnade sa jag till barnen att det är mycket jobb med djur. Barnen måste tro att jag är schizofren. Jag har en bok hemma som jag ska ge till dem vid lämpligt tillfälle. Min första hamster heter den.
Efter konditoribesöket gick vi raka vägen till en godisaffär. En av oss stack ner handen och nallade en godis ur påsen innan påsen var betald. Man kan ju tro att det var barnen som inte visste bättre, men så var det inte. Inte heller var det Britts man och det var givetvis inte jag.
Hjälpsamma brandmän
Jag och reportern fick hålla oss i buskar och försöka balansera på en smal snövall som var bredvid vägen.
En brandman såg att jag hade problem och frågade om han skulle bära mig. Till slut gick han i alla fall fram och tog min kameraväska så att det skulle gå lite lättare för mig att klättra.
Lite längre bort stod en annan brandman som också frågade om han skulle bära mig.
Man kan helt enkelt konstatera att brandmännen här i Gävle är snälla och hjälpsamma gentlemän. Dessutom verkar de gladeligen bära omkring på människor.
Ovilligt fotoobjekt
Jag plåtade en gubbe i dag som inte var så positiv.
- Jag gillar inte att bli fotograferad. Det hela började på bröllopet när de sa att jag skulle se glad ut. Det var ju bromsspår hela vägen in i kyrkan, så jag förstår inte varför jag skulle le.
Snobbar som jobbar
- Jag gjorde egentligen ingenting.
Efter det var jag på Arbetarbladets vernissage på utställningen ”Snobbar som jobbar”. Det är bilder på medarbetarna i olika arbetssituationer.
TT-Jimmy och jag gick därefter och tränade bort allt godis som jag ätit på utställningen. Men när vi tränat klart var Jimmy hungrig så vi gick vidare till Helt Enkelt, där jag åt en vegetarisk burgare.
Vi får se om Jimmy vill gå ut och äta med mig igen. Först slog jag nämligen sönder hörnet på tallriken. Skärvorna och hörnet fick jag gömma med ketchupflaskan och saltet. När jag höll på att fixa och ordna om på bordet började det brinna lite i min tröjärm också, men det lyckades jag skickligt nog släcka snabbt som attan.
När elden var släkt ställde sig en man och gastade bredvid mitt och Jimmys bord:
- Ät människohjärna i stället, skrek han.
- Ja ha, det får du göra i så fall för jag är vegetarian, sa jag till Jimmy.
Men Jimmy verkade inte särskilt sugen på det han heller, så vi beställde in en var sin marängsviss.
Vasalopp, kvinnodag och fnask
Kvinnodagen firades på stortorget i Gävle. Fyra tjejer spelade musik och bjöd på kakor. De hade gjort små lappar som de delade ut. ”Diska efter dig, din pappa arbetar inte här” stod det på en.
Statyn som många kallar ”Fnasket i plasket” firade också kvinnodagen. Hon höll i en skylt där det stod: Vägra bli kallad hora!
Bandy och hockey
Saik-damerna förlorade i dag och det var ju inte så muntert att plåta dem då.
Brynäs-damerna däremot vann stort. Det blev 9-1 mot Västerås.
Roffe som arbetar där bjöd som vanligt på kaffe och tog mycket väl hand om mig. Det är roligt att plåta dam-hockey, trots att de var lite mes-snälla i dag.
Förra gången jag plåtade Brynäs-AIK fick en ambulans backa in på isen för att plocka ut målvakten som fått sig en smäll. I kväll slogs det ingenting, men det behövdes kanske inte när de mosade sina motståndare med mål i stället.
Innan jag åkte iväg på hockeyn pratade jag med fotografen Catharina som också spelat i Brynäs förut.
- Om jag skulle spela hockey, skulle jag vara målvakt, sa jag.
- Ja, det skulle du passa som för dom är konstiga, svarade hon.
Konstig eller ej... I dag har jag i alla fall fått en ros. Det tråkiga är att om man jobbar här får man inte rosen utsatt i tidningen, för de är väl rädda att man ska gå runt och vara mallig eller nåt. I stället fick jag den på mail av redaktören.
Dagens ros till
Arbetarbladets Pernilla Wahlman & Peter Söderlund
för reportaget från innebandyturnerungen
Hoforsarna
Det tråkiga är att redaktören inte ens skickade ut mailet så att alla på tidningen kan se. Därför måste jag lägga ut rosen här. Sprid det nu vidare till alla!
Markus Strömbergsson
Reportern och jag åkte sedan och tittade på när fotbollsdomaren Markus Strömbergsson tränade. Han har en imponerande bra kondition. Hans pulsklocka började pipa nästan på en gång han stannade, på grund av att hans puls då blev för låg.
När jag kom hem googlade jag på honom för att jag skulle se hur han stavar sitt namn. Då fick jag genast upp en bild som jag har tagit. Han dömde troligen den matchen som gjorde att jag ändrade mig från att ha hållit på Djurgården, till att börja hålla på AIK. Det var den matchen som gulliga Obolo gav mig en stor blombukett. (Jag växlar lite hit och dit, för numera håller jag på Gefle.)
Utländskt utseende
- Man ska beskriva hur personen ser ut. Man skriver alltså hur lång personen är och vilken hårfärg den har och så vidare, sa chefen.
En kollega hade alltså skrivit utländskt utseende och det gick inte för sig.
- Men om personen är kines då… Då ska man alltså inte skriva en asiat, utan en man med sneda ögon? undrade en annan kollega.
Polisen har tydligen också problem med vad man får och inte får säga.
En annan kollega frågade om polisen kunde säga om det är någon specifik kategori av människor som utför brotten. Polisen tänkte till och svarade:
- Det kan jag inte svara på, men jag kan säga att de personerna har namn som är väldigt svåra att stava till.
Bara för att slippa gnäll så kan jag berätta att jag har absolut ingenting emot personer som liksom har sneda ögon eller är mörka i hyn. Jag har många kompisar från andra länder och jag har varit tillsammans med en som ser ut som det man inte får skriva i tidningen.
(Börja inte gnälla nu Klas. Lite mörk kan man väl säga att du är.)
Den nya drogen
Killarna på sporten har börjat äta Rosenrot.
Den lilla roten borde nog klassificeras som en drog, för de är helt konstiga i sina huvuden.
Jag var i alla fall seriös när jag var och fotograferade Brynästräningen. Sasse och Hägerborn flamsade.
Sanna Kallur-frukost
I morse klockan åtta åt jag frukost och lyssnade på Sanna Kallur som pratade i Högbo. Det var en soft start på dagen. Hon berättade en massa spännande saker om motgångar och framgångar, men tyvärr kommer jag inte ihåg allt för det skedde inte på min alertaste stund på dygnet.
Efter det jobbet gick jag och en reporter runt i en park i 45 minuter.
Det var allt. Nu har jag jobbat färdigt.
SM i friidrott
Lördag:
Johan Wissman (200 m)
Linus Thörnblad (höjd)
Carolina Klüft (60 m)
Söndag:
Johan Wissman (200 m final)
Alhaji Jeng (stav)
På söndagen tillkom Mattias Claesson (800 m) och Erika Wiklund (höjd).
Carolina klarade inte kvalet, så henne fick jag plåta på läktaren och Alhaji kom inte dit alls.
Det här är alltså anledningen till att jag inte kunde plugga till mitt redan uppskjutna flygteoriprov. Därför måste jag skjuta upp provet ytterligare en vecka.
Det tar fruktansvärt på krafterna att inte plugga. Fullt av energi går åt till att ha dåligt samvete. Jag är en urusel elev.
Tur att det i alla fall var roligt att jobba, så just då kände jag inte alls av mitt samvete. Det smyger sig på igen nu när jag är ledig och fortfarande inte håller en bok i handen.