pernilla wahlman

I dag hade jag ett långt möte på kriminalvården. En person har problem med vänner som missbrukar droger. Det är dyrt att knarka så de lurar varandra hejvilt på pengar och tar saker ur varandras väskor. Det är inte några pålitliga och fina vänner.

Själv kan jag då inte klaga alls på mina kompisar. I morse när jag var ute och gick med mina vovvar hörde foto-Catta av sig och undrade om jag vill ha skjuts till festen. Hon är så söt och har tagit på sig rollen som taxichaufför i kväll. Jag ska nog ge henne en guldstjärna.

Britt ska också få en guldstjärna om hon låter bli att lämna över micken till mig i kväll. Hon skriver att hon har ett problem:
Om jag ska prata kan det lätt misstolkas. Te x så samlar sig saliven i munnen när jag blir nervös och då sluddrar jag. Då kan gästerna tro att jag är full. Och när jag då ser deras misstro i ögonen kanske jag börjar sjunga eller dra en rolig historia. Det kan jag också göra när jag är nervös. "För att lätta upp stämningen." Och då tror dom väl att jag är jättefull.

Då kan jag ta fram ännu ett litet citat från Brolin-kopian: Vad gör dääääääää rå? De får väl helt enkelt tro att du är ap-rak. Du får bjuda på det Britt.