pernilla wahlman

I dag ska jag åka till Stockholm för i morgon har jag ett viktigt möte med statsministern. Okej, det är kanske inte så att Sveriges framtid hänger på just det mötet men i alla fall.

Förut när jag träffade Göran Persson blev jag av med jobbet.

- Äh, ge hit kameran. Jag tror att jag får mycket finare bilder härifrån, sa Göran och började plåta själv.

 

I dag plåtade jag en fin dam på ett demensboende i Hudiksvall.

Jag visade henne bilderna och frågade vad hon tyckte.

-       Skapligt.

Nu har jag i alla fall skickat mina skapliga bilder.

I morgon ska jag upp tidigt och undervisa i foto. Jag hoppas att jag är bättre än skaplig på att lära ut i alla fall.

Gefle förlorade tyvärr mot Malmö, så det är ingenting jag behöver blogga om.

 

En av Malmöpolarna är bortrest. Jag fick ett meddelande av honom när jag kom hem, men han hade troligen ingen koll på fotbollen. Han skrev bland annat: Jag är i Australien sedan början av januari, arbetar med att skriva en bok. Kan redan avslöja att den kommer bli en internationell bästsäljare.

 

Stort. Jag väntar med spänning.

 

Min kompis Alexandra vill säkert också slå internationellt. En hjälp på vägen är att rösta på hennes låt som testas på Tracks. Fram till klockan 14 på måndag kan man rösta. Det är låt nummer 23 och den heter Filter.

"Vägen" har nu kommit till Sverige. Jag såg "The Road" som filmen heter i Sydafrika och varken jag eller någon av mina fem kompisar som var med blev särskilt imponerade. Det började i misär och sedan var det misär filmen igenom.

-       Ja, det här var ju muntert, viskade vi till varandra hela tiden.

Filmrecensenterna i Sverige verkar i alla fall gilla den.

 

Att gå på bio i Sydafrika är billigt. Vi gick till en av de dyraste biograferna och den kostade 40 kronor. På andra ställen kostar det 25 kronor och på onsdagar kostar det bara 18 kronor.

 

På planet hem började jag titta på "All about Steve", men jag insåg snabbt att det här är fullkomligt bortkastad tid. Den filmen hade inte ens varit värd att ses på en onsdag.

 

Min vän Emil recenserade också en film på sin facebook nyligen. Jag har själv inte sett den, men såhär skriver han om "Sommaren med Göran". "Jag vill ha tillbaka 93 minuter av mitt liv. Vilken skit!"

Nu skulle jag vilja se någonting bra, så tips tas tacksamt emot.

Nu har jag träffat den nya tjejen som jag ska vara övervakare till. Bortsett från hennes bilstölder, andra stölder, raseriutbrott och hennes överkonsumtion av alkohol verkar hon vara en riktigt snäll och gullig tjej. Det blir nog bra det här.

Brevbäraren kom med ett fint brev på posten. Jag är bjuden på bröllop. Det är Marika som ska bli fotbollsfru på riktigt. Hon ska gifta sig med gubbe nummer 16 i Hille. Hon och Daniel som han heter har den goda smaken att inte gifta sig i Gävle utan på exotiska Åland. Det gjorde min dag. Nu ska jag sätta igång och göra ett kort till bröllopspresenten och jag ska till och med göra ett eget presentpapper.

I dag förmådde huvudet äntligen få kroppen att gå upp till konditionsrummet i gymmet. Jag skulle springa i 60 minuter, men det var så tråkigt att jag slutade efter 30 och gick direkt hem för att äta choklad.

Min kompis André pratar ofta och länge i telefonen. Det är många försäljare som ringer till honom och han är alltid artig och snäll och ställer många frågor till dem.
Man kan nästan tro att han är en vänlig själ.
- Hur kan du vara så trevlig mot dem hela tiden? frågade jag.
- När jag har pratat med dem så länge och låtit dem hålla på och gå igenom allt, så blir det så roligt när de märker att jag inte alls tänker köpa någonting. De blir extremt besvikna.

En av mina kompisar hade ett givande samtal med en kille på krogen. Han övade på svenska och hade kommit till favoriter i boken…

-       Vilken är din favoritfärg?

-       Vilken är din favoritmaträtt?

-       Vilken är din favoritfågel?

Själv hade han kanariefågeln som sin favorit.

Jag har svanen som min och om jag har tur så kommer de flygandes snart.

 

Nyss satt vi med 3D-glasögon och tittade på Alice i Underlandet. Ljudet var extremt lågt och grannen bredvid var en extrem gottegris. Den kombinationen är inte rolig.

 

Biostolen är nu utbytt mot soffan i Bromma. Här dricks det kaffe och vin och till det äter vi kex och ost. Det är en lärorik förfest. På tv ser vi en naturfilm om Söderhavet.

 

Nu vet vi till exempel att det finns köttätande larver, jättekrabbor som kan öppna kokosnötter, vampyrskalbaggar med kylarvätska i blodådrorna, geckoödlor som kan fortplanta sig utan några handjur, grodor som aldrig varit grodyngel och människor som sammanfogar handgjorda drakar med spindelväv för att fiska.

Mona är plåtad och klar. Det gick bra. Nu skickar jag bilderna och i och med det kan helgen börja. Annelie har kommit till Stockholm hon också och nu ska vi snart gå på en sen after work tillsammans med cirka tio andra. Annelie är lite trött, för hon får hela tiden sitta och försvara sig och sitt företagsnamn på arbetet. Hon arbetar på Kronans Droghandel. Många kunder är upprörda över namnbytet och frågar "Hur fan kan ni heta det?" En annan sa:

-       Men då kan ni ju lika gärna heta Kungens Knarkkurirer.

Men nu öppnar Annelie vinet, så behöver hon inte fundera så mycket mer på det.

Klubbmötet för oss gamla AB-fototjejer blev av i dag. Britt, jag, Jenny och Catta träffades hemma hos Catta och fikade i morse. Det var riktigt gott och riktigt trevligt, men jag hann tyvärr inte stanna så länge som jag hade velat. Jag åkte till Årsunda och plåtade en familj medan de andra klubbmedlemmarna serverades lax. Själv fick jag en tigerkaka av familjen jag plåtade. Den var mycket god, men min kropp hade nog föredragit lunch. Efter plåtningen åkte jag direkt till Kriminalvården där jag träffade en ny person som jag ska övervaka. Sedan var kroppen riktigt skakig, så jag fick skynda mig hem till kylskåpet och därefter blev det en snabbis på gymmet.
- Gå hem! sa min pt som märkte att jag inte ätit så bra och det gjorde jag så gärna.
Nu är jag i Stockholm för i morgon ska jag med mina mått mätt upp riktigt tidigt för att plåta Mona Sahlin.

Nu ska jag snart fotografera en tjej som har vackert, långt och glänsande hår. Hela reportaget ska handla om just det. Självklart har jag duschat och tvättat mitt hår jag med. Jag vill ju inte att hon ska titta på mitt huvud med avsmak. Jag använde det lyxigaste schampo och balsam som jag äger, men inte fick jag till någon glans för det.

Det blev tyvärr ingen SM-final för SAIK. Bollnäs tog den platsen och jag väntade redo med kameran på att de skulle kasta sig i en liten hög av glädje, men det blev ingenting sådant. Medan jag gick och väntade på glädjehögen gick några kollegor och kollade till surisarna i omklädningsrummet.

-       Får vi komma in nu? frågade en reporter som ville göra en intervju.

-       Glöm det! sa en spelare.

När den andra kollegan försökte gå in i alla fall hördes ett vrål:

-       Stick härifrån!

Hon stack då tillbaka till sin dator som krånglade riktigt ordentligt.

-       Nej, nu ska jag hem och ta en fet jävla whisky, sa hon när allt äntligen var skickat.

Själv har jag ingen hemma, så jag får nöja mig med vatten.

Några mål blev det inte, men det var roligt att plåta fotboll i alla fall.

Allt fungerade bra på hemmapremiären, allt förutom serveringen av de lyxiga smörgåsarna.

Press-Lasse har nämligen slutat och han var saknad av många.

Jag måste nog ta en bild på honom som vi kan sätta upp som ett litet minne.

Det var en spännande bandymatch som jag plåtade i dag. Solen sken, men till ingen nytta för SAIK som förlorade mot Bollnäs.

 

Pressansvariga är alltid så snälla i mindre städer.

-       Ska jag ha fotoväst? frågade jag vid ingången.

-       Om du känner dig säkrare med en sådan så kan jag fixa en åt dig, svarade funktionären.

-       Var får jag stå? fortsatte jag.

-       Du får stå var du vill såklart.

 

Efter bandyn åkte jag till Stockholm. I morgon blir det fest i Bromma för vi ska fira min brors flickvän som fyller 30. Fast för mig blir det bara kalas, för jag ska inte dricka någon alkohol.

I dag har jag plåta ett hus. Det låter som en enkel uppgift, men det var kämpigt värre. Ägaren var inte hemma och jag vill inte åka dit för hemfridsbrott, så det blev till att pulsa i snö för att få en bild i alla fall. Jag pulsade så mycket att jag med gott samvete kan skippa gymmet.

Ulrika, Kattis och jag lunchade på Libanesen på hörnet igen. Det är väldigt viktigt att folk går dit, för Kattis blir lycklig som ett barn varje gång vi går med på att äta där. Det var många tomma platser i restaurangen i dag, så Ulli och Kattis vill att jag ska blogga om hur bra det är igen och berätta att alla måste gå dit. Jag kan inte annat än att hålla med. Det är riktigt gott och servisen är dessutom bra. Så prova gärna, det kostar bara 69 kronor.

Jag blev medlem i en klubb i dag. Britt har ordnat så att hon får sitta i toppen. Såhär skriver hon:

"Jag hade lite tid över, så jag bildade nyss en klubb. FDKFPAB, vilket står för Före Detta Kvinnliga Fotografer På ArbetarBladet. Ni är medlemmar vare sig ni vill eller inte. Jag är chef för klubben och går igenom stadgar o sånt när vi träffas.
Kram från Er Chef."

Första mötet är den 18 mars. Det ska bli spännande att se vad hon tar upp då.

På kvinnodagen och allt blev jag nästan väckt med kaffe på sängen. Richard ringde i alla fall och sa att han väntade med kaffe på flygplatsen och att jag skulle komma dit och hälsa på.
Jag börjar inte jobba förrän klockan 16 i dag, så det passade bra. Nu när solen skiner och allt känns det som om jag vill ta tag i det där med flygningen ordentligt igen. Jag ville till och med gå ut och titta på flygplanet i hangaren, men Richard orkade inte och jag vågade inte riktigt gå dit själv. Jag måste onekligen tuffa till mig för det verkar ju inte särskilt lovande det där.

Snart ser grannen ut igen. Då är det vår.

 

Det är lite kris hemma hos mig. En av vovvarna har ramlat i trappen och är nu väldigt rädd. Jag får bära henne upp och ner hela tiden. Hon sätter sig och piper när hon vill byta våning. Nu är jag trött på att leka hiss, så i dag har vi terapi. Vi trappränar och det går framåt. Upp går helt okej, men ner är fortfarande för farligt. Efter bloggpausen, ska vi på det igen.

 

En av mina kollegor säger att varenda minut i Sandviken tär på kroppen. Jag håller inte riktigt med. Jag börjar gilla den staden mer och mer.

Författarinnan Anna Jörgensdotter som håller till där är otroligt lätt att fotografera. Hon har färgglada fina kläder och är avslappnad framför kameran. I dag fotograferade jag henne igen.

Efter plåtningen gick vi på restaurang och åt en riktigt god sallad. Den var så god att jag till och med kan tänka mig att åka till Sandviken enbart för att få äta den igen. Det är stort.

Min kompis Gustav har fått en p-bot i dag på 550 kronor. P-vakten var i alla fall vänlig nog att skrapa hela framrutan. Nu funderar Gustav på att dra av det i deklarationen som RUT-avdrag.

 

Själv ska jag åka till kriminalvården nu och få en ny buse att vara övervakare till. Jag ska som vanligt parkera rätt. Det var länge sedan någon p-vakt var på mig. Det var så länge sedan nu att jag till och med kan se dem gå på gatan utan att min puls stiger.

Det gick bra att vara tårtbud i dag. Det var två kockar som vann utmärkelsen ”Bästa kollega”.

När jag ätit upp min tårtbit åkte jag vidare till ett annat smaskigt jobb där jag fotograferade ägaren till en chokladaffär.

Efter att ha tittat på alla chokladbitar blev jag väldigt sugen på just choklad, men jag vågade inte handla av henne för då skulle hon kanske tro att jag ville ha det hela gratis. Därför gick jag vidare till en annan kiosk och handlade fulla påsen. Efter fulla påsen måste jag nu gå till gymmet.

Nu för tiden ska man tydligen vara multijournalist sägs det.

I dag har jag skrivit ett reportage, för jag skriver lite till vissa tidningar också. Det är riktigt roligt att försöka få ihop meningarna.

Inte nog med det, i morgon ska jag hämta ut en tårta som jag beställt och leverera till månadens bästa arbetare. Jag ska ta bilder på det hela och även hålla ett litet tal till vinnarna.

Jag passade på att beställa en tårta som jag också tycker om, för jag räknar med att jag ska få smaka efter min insats.