pernilla wahlman

Mycket snack och lite verkstad, men i dag hände det - jag gick till gymmet. Bertil, lika charmig som vanligt, stod innanför dörren när jag kom:

- Jag är chockad. Jag är chockad. Det är ett år sedan du tränade och det syns! Du har feta kinder och feta lår. Ska du hit och träna eller är du här för att fika?

- Jag ska träna.

- Okej, ska du gå ner och sätta dig och titta som vanligt?

- Nej, jag ska träna ordentligt.

- Du kan inte gå hit varannan vecka i fortsättningen om du tror det, för det fungerar inte.

I dag har jag och mina hundar kört runt mamma till en massa tråkiga diverseaffärer. Ännu tråkigare blev det eftersom mitt Visakort har gått sönder. Jag hatar verkligen att låna pengar så jag ansåg mig själv helt inkapabel att shoppa. Det var en jobbig känsla som gjorde att blodsockret sjönk snabbt och jag blev riktigt gottesugen, men utan pengar kan man inte köpa gotta så det var en hopplös situation.

I går när jag var hos Kattis ville hennes barn leka med mig.

Hugo och jag gick in i lekrummet och körde med en stor hög kran. Vi hissade min mobiltelefon i en liten skopa upp och ner och fram och tillbaka.

- Jag vill bara pyssla. Det är därför jag är så duktig på det, sa Lova.

 

Till slut fick Hugo nog av kranen och vi började också pyssla. Jag skrev "Hugo + Lova = Snälla" och så ritade jag en sköldpadda med hjärtan på skalet. Sedan gav jag teckningen till Lova, men jag fick backning direkt.

- Nej, det saknas någonting, konstaterade hon och sköt tillbaka teckningen till mig.

 

Sedan flyttade hon sig närmre och fortsatte:

- Jag ska hjälpa dig så att din teckning också blir härlig.

Bokstäverna och hjärtana skulle fyllas i med färg och sköldpaddan var lite för blek den med. Lova tog över och gjorde färdigt allt och sedan konstaterade hon:

- Nu har du också gjort en härlig teckning.

Nu har jag tonat håret på min kompis/granne Kattis.

- Det kan kanske bli bra det här, sa jag när jag smetade på färgen.

- Står du och tänker högt eller? frågade hon.

Då kom jag ihåg när jag var och klippte mig på ett familjeföretag. Sonen stod och kämpade med saxen när hans mamma gick förbi och sa:

- Sådär kan du inte klippa!

- Det är så här man ska göra! svarade han argt.

- Nej, nu gör du fel, fortsatte hon och efter det bröt ett rejält gräl ut bakom ryggen på mig.

Det kändes inte tryggt alls faktiskt. När bråket lagt sig berättade mamman att de förlorat många kunder på grund av att de inte kan hålla sams.

Kattis blev i alla fall fin och hon har nu ett glänsande mörkbrunt hår.

Varannan onsdag ska soptunnan dras ut och varannan onsdag är det journalistlunch. I dag var det den trevliga onsdagen. Det var Göransson Arenas vd Fredrik Granting som pratade om just arenan. Eftersom vi äter samtidigt är det lite rörigt. Några går och hämtar mer mat, andra har lite halvt panik över att kaffet tagit slut och själv är jag ständigt på jakt efter kakor. Vissa journalister går till och med iväg och pratar i telefonen, andra messar och några går tio minuter innan det hela är slut. Som föreläsare kanske det verkar som om vi är ointresserade, men så är icke fallet. Vi tycker att det är bra, det är bara det att vi tyvärr inte är artigare än så. Men vi är i alla fall konsekventa. Vi behandlar alla föreläsare likadant. Förövrigt så var jag i Stockholm i morse och där var det soptunneonsdag. Sopåkarna i Gävle kan vara glada för i Stockholm ställs det minsann inte ut några tunnor. Där får åkarna kliva ur och dra fram dem själva.

I kväll hade vi ännu en journalistträff. För att vi skulle bli riktigt kreativa bjöds det på rödvin. Det hade varit gott, men latheten tog över så jag höll mig till vattnet och bilen. Jag var kanske lite mindre kreativ än de övriga, men det var roligt i alla fall. Annars tycker jag att det är trevligt att gå på restaurang och dricka lite vin mitt i veckan. Då lurar man hjärnan att det är helg och när helgen kommer blir man så förvånad att det redan är helg igen. Det är fiffigt, men troligen ingenting som AA och IOGT förespråkar.

Reportern Annika och jag har varit i Ockelbo i dag. I somras var vi där extremt mycket så vi har bra koll på alla restauranger. I dag bestämde vi oss för strömmingburgaren på grillen, men till vår stora besvikelse var den stängd på grund av ombyggnation. Förra gången shoppade vi järnet i byns klädaffär, men även det var en besvikelse i dag. Trots det så hade vi trevligt och reportaget kommer troligen i Aftonbladet i morgon. Trevligt var även att jag hann hälsa på pilot-Richard som körde upp mig på berget. Utsikten blev jag inte besviken på.

En snuskig början, men ett oskyldigt slut. Mycket fiffigt.

http://www.youtube.com/watch?v=BFhV_-0RA9Y

I kväll var jag, Brolin-kopian och Julia ut och åt på Helt Enkelt. Julia är en 22-årig supercool tjej som är VD på ett företag som gör yxor. Det är svårt att låta bli att ställa frågor om hennes yxor för hon pratar så passionerat om det där verktyget. Hon är verkligen rätt person för jobbet eftersom till och med jag funderar på om inte jag också behöver ha en.

 

Vi betalade maten med kort och då gick det inte att ge dricks. Jag hade endast tio kronor som jag först lade på bordet och Julia hade fem. Brolin hade noll och det blev allt som allt för lite. Vi tänkte att det skulle se ut som om vi inte alls gillade maten särskilt mycket, så vi tog tillbaka alltihopa igen. Trots att vi snuvade dem på dricksen så tycker vi ändå att Helt Enkelt är en av de absolut bästa restaurangerna i Gävle.

I dag var det lite pensionärsvarning på mig. Jag skulle besikta bilen på eftermiddagen och kände därför att hela dagen var inbokad. Jag fixade i och för sig ett jobb på förmiddagen, men sedan hade jag inte tid med någonting annat än att sitta och vänta på att åka till besiktningen.

 

Det var första året den här bilen skulle besiktas eftersom jag köpte den spritt ny. Minnena från tiden med min urusla Renault dök ändå upp i huvudet när jag åkte iväg. Den blev underkänd två år i rad av samma gubbe. Det hela kostade över 15 000 en gång och gången efter har jag förträngt.

 

En gång var det i alla fall en spricka i rutan och gubben måttade och måttade med en liten pappbit innan han bestämde sig för att jag skulle få betala ännu mer. Senare såg jag den där gubben på gymmet när han låg och kämpade med en bänkpress. Jag berättade för honom att han underkänt min bil dagen före och då funderade han på att byta övning. Jag sa åt honom att jag tänker backa ut om jag ser honom en gång till.

 

I dag körde jag in och där stod två andra killar som började fixa. Jag tittade åt sidan och såg då att gubben som jag inte vill ha höll på med en annan bil där. Jag pustade ut. Men när gubbens bil åkt ut lallade han iväg åt mitt håll. ”Men håll dig på din sida du” satt jag och tänkte, men tankeöverföringen fungerade inte. Han tog omvägen förbi mig, hälsade och gick vidare fram till min bil.

 

Han gick direkt fram och tittade på strålkastarna och de var just dem jag var nervös över eftersom de var nybytta och jag var orolig att de skulle vara feljusterade. Jag hörde hur gubben började gnälla att det liksom kom ett slaskljus från de där lamporna och så drog han speglarna oroväckande många gånger fram och tillbaka. Till slut fick han ge sig. Lamporna satt där de skulle och gubben fick lalla tillbaka till sin sida.

Förra året firade jag Alla hjärtans dag i Sydafrika. Vi var på klubb och tog hem en hel hög med heliumballonger till efterfesten på hotellet. Det var en fin dag.

 

I dag har jag också haft en fin dag trots att jag var i svinkalla Sverige och trots att jag inte fått några ballonger. Jag fick i alla fall ett sms: Kram på alla hjärtans dag då exkexet!

 

Dagens huvudsyssla har varit att köra bil. Färden gick så här: Gävle-Falun-Borlänge-Falun-Borlänge-Falun-Gävle.

 

Först skulle jag plocka upp reportern i Falun, men tåget var försenat så jag fick åka till Borlänge själv. Senare fick jag åka tillbaka och hämta reportern och därefter skulle reportern lämnas tillbaka. Det är tur att jag gillar att åka runt i min lilla bil.

Brolin-kopian messade ett antal gånger i går kväll/natt och ett antal gånger i dag på morgonen. Till slut svarade jag "ring om du vill någonting mer". Han ringde och sa då att han absolut vill att jag ska föra fram HANS åsikt som lyder:
- Jag tycker att alla ska lämna brickan kvar på bordet på McDonald's för det skapar arbetstillfällen.

 

Själv åt jag på Kalles i går. Snälla Jennie bjöd mig för att jag plåtat hennes gulliga dotter. Det var jag och tre tjejer till som alla har gått i grundskolan tillsammans. Först drack vi fördrinkar hemma hos Ulrika och därefter åt vi en stor förrätt. Huvudrätten orkade vi således inte äta så mycket av. Då kom vi på att Katarina kunde ta hem maten i små servettknytten och slänga in dem till sin granne. Grannen är nämligen en av våra före detta lärarinnor som ofta i matsalen frågade om vi inte skulle äta upp maten på våra tallrikar och därefter tog hon hem den i servetter till sin hund.

 

I fredags var pilot-Tobbe hemma hos mig och hjälpte till med de sista frågorna som jag inte hade koll på. Vi drack vin samtidigt och jag tycker att det var en lysande kombination. När jag tyckte att jag hade koll kom även pilot-Stefan som just flyttat hem från Norge. 30-hästarägarinnan Marina kom över hon med och så käkade vi kinamat och gick därefter ut på pub.

 

Pilot-Tobbe är en riktig gentleman och brukar alltid följa mig till dörren efter krogen, men nu skulle han och Stefan åt samma håll så nu fixade han fram en annan pilotpolare som fick lämna av mig hemma. De är riktigt vänliga och snälla de där luftmänniskorna.

 

Katarina och jag kom nyss hem från en promenad med mina hundar. Katarina hade med sig en pulka som den lataste hunden fick åka på. Jag lindade in henne i en filt och så fick hon sitta och titta ut.

 

Katarinas uppdatering på facebook:

Vinterpromenad med P och vovvarna. Fjoll-Alice hängde på om hon fick åka pulka.

Hon tog även en bild som jag lånar och lägger ut här.


Nu ska jag lägga mig på soffan och läsa fyra tidningar. Dagens och gårdagens Arbetarbladet del 1 och del 2 samt en Aftonbladet. Därefter ska jag baka en sockerkaka och spela en pokerturnering.

 

Det var alles.

Reportern Svante och jag skulle bland annat göra en enkät åt Aftonbladet i dag. Då brukar man ge de som ställer upp en tidning som tack för hjälpen. Nu var det bara det att tidningarna var nästan slut, så vi fick åka runt och leta och handla upp tidningar lite här och där. Folk tittar och verkar fundera när man går fram och tar alla Aftonbladet ur stället och sedan går vidare till kassan och köper allihopa.

Nu har jag äntligen fakturerat. Jag ska i och för sig till stan om ett tag, men jag kan bara inte vänta med dessa kuvert. Det får bli en extratur med bilen för att jag ska slippa se alla brev. Det är i och för sig det översta brevet som är det fula. Det brevet är till skatteverket så det kuvertet får det fulaste frimärket. Antingen vitlöken eller potatisen. Flickan som slickar på en polkagris eller katten skulle aldrig hamna där.

Föreläsningen till dagens journalistlunch handlade om den svåra konsten att förhöra barn. Det var rekordmånga som kom för att lyssna på polisen från familjevåldsroteln. Det var så många att till och med kaffet tog slut.

 

Efteråt åkte jag istället ut till flygklubben och tog en kopp med Richard. Jag kom dit först men hade ändå inte satt på kaffet till han kom. Richard berättade då att hans flickvän som kommer från Serbien hoppar upp direkt och fixar kaffe om han säger att han är sugen på det.

-       Där ligger ni svenskar i lä, konstaterade han.

 

Egentligen skulle jag vilja sluta blogginlägget här, men då skulle jag få dåligt samvete. Så jag måste skriva dit att Richard vill vara jämställd och laga mat och koka kaffe han med. Det är i alla fall vad han säger till mig.

Dagens kriminalvårdsmöte såg ut som vanligt. Jag och handledaren vid mötesbordet medan busen låg hemma och sov.

Det finns mest storcirklar, diagram, landningstabeller och latituder i mitt huvud just nu. Det är väldigt tjatigt att sitta med dessa böcker. Utöver att jobba sitter jag med dem hela tiden. I dag unnade jag mig i och för sig att gå på konditori och då ringde min pilotlärare för att kolla läget. Sedan ringde en pilotkurskamrat. Flygplansmotorn får inte gå för långt om man ska flyga skoltimmar på den och nu verkar hela klubben spara timmar just till mig. De ställer in sina långa flygningar för att jag ska kunna öva mer. Jag vet i och för sig inte om de är gulliga på riktigt eller om de bara hittar på det där med motorn för att sätta lite press på mig.

Nu pågår festen med kungen och drottningen som jag var bjuden till, men jag gick aldrig dit. Här är det partyfritt värre. Jag pluggar flygteori mest hela tiden. Snart ska jag skriva av det svåraste ämnet. Det vet stackars pilot-Tobbe som hjälper mig med mina studier. Han hinner knappt landa och slå på sin telefon innan jag ringer och vill ha svar på en massa frågor. I dag är han på fest så jag är artig låter bli att ringa. Jag skriver upp alla frågor på ett papper så får han ta det i morgon direkt när han vaknar.

Jag hittade gamla zombies i arkivet. Plötsligt kände jag att jag också vill klä ut mig och gå på maskerad. Förut var jag inte alls road av sådana fester, men nu skulle det vara riktigt roligt att bli bjuden och få fixa med kläder och smink. Nu när jag äntligen fattat poängen med det där verkar tyvärr alla andra ha tröttnat.

Per Lindström är Sveriges ende professor i bildjournalistik. I kväll var han i Gävle och föreläste för mig och 71 andra personer. Alla som är medlem i journalistförbundet fick gratis mat, men jag tror inte att det var därför så många kom. Föreläsningen var inspirerande och intressant. Det är mer än vad man kan säga om dessa rader.