Springförbud
Jag tog sovmorgon i Bromma. Vid lunch åkte jag till Gävle igen för att springa spåret. I torsdags fick jag en sådan enorm träningsvärk i benen så jag kunde inte springa på flera dagar, men nu var det äntligen dags. Där jag sprang tidigare har det kommit upp en liten skylt där det står ridspår och att övriga motionärer hänvisas till det nya spåret en bit bort. Det innebär att man får rida i 2,5:an, 3,5:an, 5:an och i milspåret, medan vi får gå och springa den nya slingan som är cirka 2 km. Det är dessutom tillåtet att rida där med. Jag har alltid trott att man även får springa de gamla spåren om man vill, men i dag mötte jag två ryttare varav den ena styrde rakt på mig trots att jag höll så mycket åt sidan jag bara kunde. Hon prejade mig av vägen och påpekade att mitt spår är längre bort. Jag i min tur påpekade vad jag tyckte om hennes påpekande.
Uj, vad mycket surt kvinnfolk det tycks drälla runt ute i skogarna nuförtiden då. De verkar inte helt hälsosamma att vistas i de däringa motionsspåren.
Nej, det är farligt numera. Gör man det minsta fel får man skäll och jag gör tydligen fel nästan hela tiden.