pernilla wahlman

Jag trodde att jag skulle vara en blödig faster som själv blir ledsen och olycklig när Winston gråter men så är inte fallet. Jag skrattar varje gång underläppen börjar darra, eller det roligaste av allt när han slår ut armarna och skakar dem samtidigt som han luftskriker i flera sekunder innan ljudet kommer. Pappan går inte med på att jag skrämmer upp den lilla så att jag kan lägga ut bilder på hur söt han är när han gråter. Det får bli några andra istället.