pernilla wahlman

I dag har jag plåtat Gefle IF:s träning och två bandyspelare. Jag plåtar väldigt sällan privata bilder men nu har jag planer på att börja göra det för i går köpte jag en ny kamera. I dag hann jag även med att köpa en ny väska som jag behöver eftersom kameran är liten och rosa och helt enkelt måste ligga fint. Den nya kameran kanske till och med ska få följa med när jag åker på semester och kanske även på 30-årsfesten som jag ska på i morgon. Vissa av mina vänner tycker att det blivit värre än Big brother med mig. Jag sitter bara inne, men i morgon ska jag alltså ta mig ut ur huset i ett privat ärende. Det känns stort och spännande.

I dag spelade jag tv-spel med självaste Mario. Han stod inne på Media Markt i Helsingborg. När Annelie och jag var i Japan tjatade hon på mig att vi bara måste åka till Nintendos högkvarter i Kyoto. Alltså till byggnaden där Nintendo grundades. Jag tyckte det lät måttligt spännande men Annelies entusiasm gjorde att jag följde med. Det hela visade sig vara en vit byggnad med en liten skylt högt upp där det stod Nintendo. Det var inte mycket att se men vi gick ändå in på gården och hoppades att Mario skulle komma ut och leka med oss. Vi hade ju trots allt åkt runt halva jorden för att träffa honom. Mario verkade då ha vaknat på helt fel sida och skickade istället ut en vakt som direkt körde bort oss från området.

Jag ska jobba tre dagar i Helsingborg med start i morgon. Det är åt en reklambyrå som blivit meriterad som världens bästa. Jag och reportern fick inte ihop logistiken så bra så nu ska jag till Norrköping för att åka vidare med honom i morgon. Första dagen ska jag vara stillbildsfotograf, andra dagen ska jag filma lite och tredje dagen ska jag vara assistent. Jag vet inte riktigt vad man gör när man är assistent, men det ordnar sig nog.

I går fyllde pilot-Richard 40 år och Winston fyllde två veckor. Jag kunde inte gratta någon av dem för Richard var i Uppsala och Winston har dragit till Stockholm. Jag satt här i min ensamhet och åt en bakelse för deras skull. När Winston fyllde en vecka gav jag honom en barnbok om en elefant som både är skriven på svenska och engelska. Han fick även en cd med Mozart och en annan klassisk skiva för det sägs att barn blir smarta av att lyssna på det och jag har tänkt att han ska bli smart. Vi får se vad Richard får när han behagar dyka upp. Jag brukar ringa honom när jag behöver hjälp med något mattetal så någon Mozartskiva verkar han inte behöva.

I dag fyller Kamratposten 120 år. Det är den äldsta barntidningen i världen. För ett tag sedan träffade jag en artist som jag tycker är väldigt bra. Jag gick fram och sa att jag gillar hans musik och så passade jag på att fråga om han kommer ihåg att jag intervjuade honom åt Kamratposten för flera år sedan. Jag berättade att jag tyckte att han svarade så imponerande bra och fint på alla mina frågor.

- Jo jag kommer ihåg dig och vad bra att jag svarade så bra för jag hade förlorat oskulden dagen före så jag satt mest och tänkte på det.

I dag var tanken att jag skulle luncha med en vän. Det är bara det att våra scheman inte synkar. Han ringde i morse:

- Vi skulle ju luncha i dag, men jag har lunch mellan nio och tio.

- Just det ja, ni byggjobbare äter ju så otroligt tidigt. Vad gör ni klockan tolv då?

- Klockan tolv och två äter vi smörgås.

- Jag tycker att ni borde äta smörgås klockan nio, lunch klockan tolv och smörgås igen klockan två. Ni får i och för sig göra hur ni vill, men jag har inga planer på att offra en sovmorgon för att gå upp och äta ärtsoppa klockan nio.

I dag på eftermiddagen plåtade jag en tjej i en skatehall så det får bli en fika i morgon istället.

Jag blev ganska nöjd med mina bilder och det är inte alltid jag blir det. Redaktören var också nöjd: "Vi har fått många fina bilder men vi har knappt någon plats i tidningen så vi tar den lägsta."

Alltså en dom kan göra platt och trycka in på en liten plats. Men det gör ingenting, jag är glad i alla fall. Det är roligt att gå på bandy, dessutom är alla så snälla. Både funktionärerna, spelarna, tränarna, domarna och publiken. Jag brukar tänka på det varje gång jag är där. Ingen verkar någonsin ha en dålig dag.

Radion ringde i dag och undrade om jag kan komma dit och prata om bilder i morgon på förmiddagen. Jag är tyvärr upptagen. Britt, Jenny och Catharina verkar fullbokade de med. Konstigt vad alla har fullt upp just när man ska få äran att höra sin egen röst i radio.

Här kommer en liten glädjedödare. Många som får visa leg på systemet skriver ut det som statusuppdateringar på facebook och går stolta runt och berättar det. Annika som jobbar på systemet sa att hon absolut skulle kolla mig om vi inte kände varandra. Är det då för att jag ser så ung ut? Nej, det är det inte. Det är för att hon skulle misstänka att jag är en kontrollant.

Brolin-kopian fyller 30 år snart. Han har länge pratat om att ha en fest, men för några dagar sedan ringde han och sa att han tänker hoppa över det för han orkar inte fixa. Jag som var peppad på att gå på kalas drog genast till med en övertalningsreplik:

- Du vet ingen fest inga presenter och jag har dessutom redan fixat lite till dig.

Dagen efter kom det ut en inbjudan på facebook. Festlokalen är en båt som ligger i Gavleån. I dag ringde han igen så jag passade på att fråga om jag kan ta åt mig äran för att festen blir av.

- Var det för att du kom på att du vill ha presenter som du fixade festen?

- Ja, men jag tror att jag har tagit mig vatten över huvudet. Jag har bjudit 110 personer plus respektive och väldigt många har tackat ja redan.

- Ja, jag såg det, det blir roligt. Hur många personer får plats på båten?

- Det har jag inte en blekaste aning om.

- Många presenter blir det!

I dag plåtade jag Pelle Olsson igen. Han var tålmodig och ställde upp på många bilder, men det gjorde inte hans katt. Katten hade inga som helst planer på att vara med på bild. Hemma hos mig är det katter nu också. Fyra stycken till och med. Hundarna har fullt upp att smyga på dem. Det är min brors katter som är här. Anton är fet och lägger all fokus på mat. Han stryker omkring i köket hela tiden. Simon är lite äldre och har tappat i rang. Han bestämde allt förut men nu har han sjunkit längst ner på katternas interna ranking. Ägarna däremot tycker synd om honom och han får därför VIP-behandling dagarna långa. Han får särskilt god mat. Sabina är en vildkatt som liksom bara anslutit sig till gruppen och hakat på de andra. Hon fräser så fort man kommer nära men när hon ska få mat kan det hända att man får klappa henne lite. Douglas är katten med energi. Han har så mycket energi att de andra tröttnat på honom. Han kan på flera meters håll kasta sig iväg över rummet för att sedan landa på ens axel. Det är alltså full fart här.