Leende
I dag fotograferade jag en handikappad kille som är 24 år. Han kan inte gå och inte prata, men han tycker om att titta på saker. Två tomtar är för tillfället hans favoriter. När han tröttnar på den ena tomten så blundar han och när han tittar upp igen så vill han att den andra tomten ska vara framför ögonen.
När han är missnöjd så biter han sig själv och när han är nöjd så ler han. När han ler så börjar alla som befinner sig i rummet också att le.
Mamman vill att pojken ska få nya hjälpmedel, men det strular med papper och de får avslag på allt. Ska det vara så svårt att fixa fram lite hjälp? Hans ben blir krokigare och krokigare för att han inte sitter rätt.
De har väntat i fem år nu och ofta blir det ju så att när reportaget publiceras så börjar det hända saker. Då brukar allt lossna och människor som bestämmer mjuknar. Det är konstigt att media måste blandas in i bilden för att det ska hända någonting. Snart publiceras i alla fall reportaget och hoppas då att pojken får den hjälp han behöver så att han kan sitta skönt och fortsätta le.
När han är missnöjd så biter han sig själv och när han är nöjd så ler han. När han ler så börjar alla som befinner sig i rummet också att le.
Mamman vill att pojken ska få nya hjälpmedel, men det strular med papper och de får avslag på allt. Ska det vara så svårt att fixa fram lite hjälp? Hans ben blir krokigare och krokigare för att han inte sitter rätt.
De har väntat i fem år nu och ofta blir det ju så att när reportaget publiceras så börjar det hända saker. Då brukar allt lossna och människor som bestämmer mjuknar. Det är konstigt att media måste blandas in i bilden för att det ska hända någonting. Snart publiceras i alla fall reportaget och hoppas då att pojken får den hjälp han behöver så att han kan sitta skönt och fortsätta le.
Kommentarer
Trackback