pernilla wahlman

Det var hårt i dag. Det var som boot camp. Jag var fyra timmar på leklandet och är nu givetvis mycket trött. Winston rusade omkring och förväntade sig att faster skulle haka på i samma tempo. Vi gjorde ett kort uppehåll för att äta pannkakor. Han ville även ha en glass men eftersom hans pappa var på väg dit vågade jag inte fjäska med en sådan.

– Jag vill ha glass.

– Du får ta det med din pappa när han kommer.

– Varför?

– Därför.

– Därför är inget svar!

– Nej, det har du rätt i. Jag vet inte om du får äta glass.

– Jag får det.

– Ja, men vi väntar ändå på din pappa.

– Jag vill att min pappa ska komma nu.

– Ja, det tycker jag också är önskvärt.

I morgon har jag träningsvärk.