pernilla wahlman

Grattis Victoria! Jag fotograferade hennes födelsedag åt den finska tidningen Iltalehti. Jag fyller ju själv 40 nästa år och då blir det väl någon liknande tillställning för mig antar jag.

Den alldagliga ytterdörren vid den sömniga villagatan ger inga som helst ledtrådar. Ingen kan ana att bakom fasaden till 50-talsvillan i Härnösand finns sedan fyra år tillbaka en högklassig restaurang med fullständiga rättigheter. I 14 år jobbade Eva nästan dygnet runt.

– Jag insåg att när livet bara handlar om att jobba, då är det dags att vända på klacken.

Eva serverar numera gourmetmat i sitt eget vardagsrum och hon har bara öppet när hon själv vill. Reportaget om Eva är med i Aftonbladets söndagsbilaga.  

I Aftonbladets söndagsbilaga har jag träffat Hassan. Som sjuåring vägde han 100 kilo och i gymnasiet dubbelt så mycket. Hassan hatade sin egen spegelbild och när vågen till slut slog i botten och panikångesten tog över, bestämde han sig för att förändra sitt liv. Han gick ner 100 kilo och i dag tävlar han i bodybuilding.

Molly ville gå på konstutställning i dag. Hon gillade vad hon såg om man bortser från en gubbe som höll i en kratta. Den skällde hon länge på och den är tydligen för ful för att få vara med i bloggen säger hon.

Det här har jag hållit tyst om i flera år, men nu ska det ut. Vid flera tillfällen har jag sett poliserna öva på att köra bil i Rörberg. Första gången tänkte jag att nu ska jag få se dem sladda omkring som värsta Hollywoodfilmen, men icke. Det jag såg var allt annat än imponerande. Jag tar för givet, eller snarare hoppas, att det är unga poliser som nyss fått sina körkort som måste öva på att backa och svänga samtidigt, men det är ändå ingen trygg syn att se. I måndags jobbade jag i Östersund och i Hudiksvall. När jag var i Hudiksvall stod jag parkerad vid sidan av vägen och en polisbil kom och ställde sig framför mig.

– Nu blir jag påkörd, skämtade jag till reportern.

Mycket riktigt, polisbilen backade på mig. Alla kan råka krocka så jag hade fortfarande inte skrivit det här om polisen betett sig som en normal människa och gått ut ur bilen för att se hur det gått. Istället smet den lilla rackarn inför flera vittnen. Den drog alltså inte iväg i full fart med blåljus, utan den rullade bort lite sakta. Jag smällde av en bild för att ta polisbilens regnummer. Efter ett tag kom polisbilen tillbaka och då smällde jag av en till bild, denna gång genom framrutan så jag vet även hur föraren ser ut. Nu blev det inte mycket på min bil så jag tänker inte engagera mig mer i det där. Jag tänker bara skriva att så där gör man inte polisen. Det där var inte bra.

En gång blev jag påkörd i stan också. Två tjejer såg att min parkerade bil blev påkörd av en lastbil. Den föraren smet också. Tjejerna skrev en lapp till mig om att de kunde vittna om jag ville. Jag ringde istället upp föraren, krävde att han skulle komma hem till mig och där skällde jag ut honom så den lilla smitarmesen blev rädd. I alla fall sa han det till min mamma senare. Jag krävde inte det arslet på några pengar heller, men det kändes i alla fall bra att läxa upp honom. Nu var det där flera år sedan så jag ska inte hänga ut tvättfirman som ägde bilen, men jag kan skriva att de håller till i Forsbacka.

Jag lägger inte ut bilden på smitarpolisen utan istället blir det några som jag tagit i samband med veckans olika jobb.