pernilla wahlman

Alla går runt och säger ”I am living a dream” och jag kan inte annat än att hålla med. Trots att jag fått en kort körlektion som gick ut på: ”Lås dörrarna och om poliserna inte står vid rödlysena och passar så måste du stanna långt ifrån bilen framför så att du kan svänga ut och dra om någon försöker råna dig.

Samt att jag fått tipsen: ”Gå aldrig på gator på kvällen där det inte finns vakter, lämna aldrig ifrån dig ditt kontokort, ta inte ut pengar i automaten, ha inte på dig smycken, gå aldrig ensam och åk inte ens ensam i en taxi, så kan jag bara säga att Sydafrika är ett helt otroligt underbart land.

Jag har nu äntligen kommit in i vänstertrafiktänkandet och kör tack och lov inte längre som en total nybörjare.

Dagrna går ut på att sola, läsa böcker, gå på restaurang, pub, klubb eller grillfest. Samt huvudsysslan att surfa.

Tina och jag har uppbackning från åtta killar från Sverige som hjälper oss. De är bra lärare och turas om att visa hur jag ska göra. Två av dem som hjälper mig mest är läkare men i dag ska de jobba. ”Let’s go in and save some fucking lives” säger de och high fivear varandra innan de går in på sjukhuset. 

Gårdagens surfing var helt underbar trots att flaggan visade på hajaktivitet i vattnet. ” Äh, så gör de bara för att för att få bra rykte inför VM, säger surfarna och surfar vidare. Men när en av killarna fick ett jack och blödde lite i pannan gick han ändå upp ur vattnet direkt för att inte locka till sig dem.

Jag trodde att jag skulle noja mycket mer över vithajarna än vad jag gör. I dag ska vi byta vågsurf mot vindsurf. Vindsurfar gör vi i en liten sjö, så i dag är det hajsäkert.

Låt dagarna gå sakta. Jag vill att den här semestern ska vara i evigheter.

Nu åker jag till vithajarna i Kapsteden. Jag ska alltså dit och surfa och prova vin på vingårdar. Jag kommer hem den 17 februari och till dess blir det nog ganska lugnt på bloggen för jag tar inte med mig datorn.

 

Jag hoppas att jag får en bättre semester än min kollega som var där förra veckan. Hon var där med sin man och deras tre barn. Det yngsta barnet har epilepsi och fick ett kraftigt anfall när de var i luften. Planet kunde inte landa för det var krig i alla närliggande länder så de fick fortsätta hela vägen till Sydafrika där ambulansen väntade. När barnet blev bra, blev hela familjen magsjuk i stället. De var sjuka i flera dagar och när de väl frisknade till blev mamman så förkyld att hon fick läggas in på sjukhus så hela familjen missade planet hem.

 

Jag berättade det för en vän som ändå hade lite hopp för familjen:

-       Annars då, hade de det bra annars?

Jag hoppas på bättre lycka. Hej då kylan, hej då snön.

I dag har jag gjort som mina hundar. Jag har skällt. Det är inte ofta jag är arg, så när jag väl blir det är det ju riktigt roligt att få skälla. I dag var det en klant som körde på min bil och drog. Klantskallen glömde att han satt i en bil med en stor logotyp på sidan.

 

Samtidigt som jag blir arg på honom blir jag rörd över att folk engagerar sig. Två snälla tjejer satte en lapp på min bil och skrev vilken som hade kört på mig. De lämnade även namn och nummer. Tack så mycket för det!

I dag var jag åter på skolan och pratade med gymnasieeleverna om deras bilder. De är verkligen duktiga.

 

Snart ska jag dit igen, men då ska jag inte föreläsa utan festa. Jag har blivit bjuden på 400-årskalas. 8 personer fyller 50 år.

 

Jag var själv elev på skolan innan jag blev lärare där. När jag var elev trodde jag att lärarna satt hemma och rättade prov på sin fritid. Nu vet jag bättre. Är det några som kan festa så är det just lärare. Därför ser jag verkligen fram emot det kommande kalaset.

I dag har jag sett fullt av Bambisar. Jag var hemma hos Jessika för att titta på bilder och låna guideböcker om Sydafrika. Bilderna var fantastiska, men jag tappade ändå koncentrationen gång på gång.

 

Rådjur kom och gick hela tiden utanför hennes fönster. Det var minst sju olika rådjur där och åt mat.

 

När någon person går ut ur huset blir de rädda och börjar springa därifrån, men då säger Jessika bara:

-       Nej, det är ingen fara. Det är bara jag.

Då kommer de tillbaka på en gång. Fascinerande.

 

Nu har jag fikat med tre kompisar. En ska precis flytta till Australien, en är här på semester för hon har flyttat till Irland och den tredje har nästan en pojkvän i Frankrike så vi får se vad det blir av henne.

De som flyttar från Sverige verkar inte ha några större planer på att komma tillbaka. Jag frågade nyligen en annan vän som också bor i Australien om hon inte ska komma hem på semester snart. Hon svarade:

-       Vadå jag var ju nyss hemma. Jag var ju hemma för två år sedan.

Det kanske inte räcker med allemansrätten längre för att hålla kvar svenskarna i Sverige.

Claudia Galli är ju grymt duktig på att dansa i Let's dance. Dessutom är hon tydligen duktig med hundar och är utbildad problemhundskonsult.

När jag hörde det blev det ju extra pinsamt att min hund Alice nafsade till hennes hund Doris på en fest. Alice hade till och med en liten tuss av Doris päls hängandes ut ur munnen.

Nu försöker både jag och Alice komma tillrätta med vårt samvete, så nu röstar vi på Claudia resten av tiden.

Brolin-kopians humör påverkas inte bara av Brynäs resultat, han påverkas även av börsen. Just nu är det alltså nedåt, men ändå inte riktigt lika illa som i går.

 

En annan vän känner sig inte på topp han heller.

- Nej, nu ska jag gå hem och tvätta så att jag har rena kläder till mina monotona dagar.

 

En annan skriver på facebook:

I dag är en mindre bra dag. Men nynnar i huvudet

- "Always look on the bright siiiide of life......"

 

Dunk, dunk, dunk, skriver gull-Kattis som tydligen har ont i huvudet.

 

En av mina hundar är sur också. Hon verkar tycka att jag förfördelar den andra.

I morgon går börsen förhoppningsvis upp.

TT-Jimmy och jag fikade semlor i dag. Förut åt jag alltid semlor till frukost. Det tyckte folk var mycket onyttigt och konstigt. Nu är jag äldre och visare och äter havregrynsgröt, men så skuttar jag inte upp med glädje längre heller.

Brolin-kopian bjöd hem mig och mina hundar samt två killar för att titta på hockey hemma hos honom. Han öppnade i sin vanliga hemmadress: t-shirt och kalsonger.

 

Inte nog med att han satt och funderade över alla domarbeslut i matchen, han satt även och tänkte på ett sms som han fått från en av tjejerna han är intresserad av. ”Jag träffar dig gärna igen, men bara som kompis”. Brolin-kopian verkade tycka att det var ett för invecklat språk, så han ringde upp för att fråga vad hon menar med det.

 

När matchen och glassen var slut hade jag bråttom hem, för jag har fått en KP i brevlådan i dag. Den är verkligen läsvärd. Ta till exempel de här kloka orden från sidan Prat där barnen skriver själva:

 

Vi har tur!

Har ni någonsin tänkt på att vi människor har haft världens tur! Tänk efter! Om det inte hade blivit exakt perfekt värme, dragningskraft, cellbildning och en massa växter och djur på jorden så skulle vi inte ha funnits. Det är en på många miljoner att just vår planet skulle börja få liv och det är en på miljarden att just vi skulle finnas just nu. Det tänker jag på hela tiden. Någon som tänker på samma sak eller har en kommentar på detta?

 

I kväll verkade i alla fall inte Brolin-kopian tänka så mycket på det.

Jag måste skriva och berömma Gävleborna. Flera gånger nu är det folk som gått med mig från krogen och lämnat av mig vid dörren. Helt utan baktanke. Helt utan att försöka dricka te. De lämnar av mig, önskar mig god natt och går sedan hem. Det är alltså folk som jag inte ens känner. Sist var det en snäll psykolog som följde med mig. Innan det var det en jättegullig tjej som såg att jag började gå själv över bron.

- Vill du gå med oss? ropade hon till mig.

Fina, fina människor!

Tanken var nästan att jag skulle ta en flyglektion i dag. Men det var fest i går och reglerna är hårda när det gäller alkoholen. Man ska ha kunnat köra bil i åtta timmar för att få flyga.

 

I stället gick jag och Ulrika på bio och såg Snabba cash. Ulrika blev besviken för hon tycker att Joel Kinnamans serie på tv är bättre. Jag skulle se mitt första avsnitt i dag när jag kom hem, men jag blev som vanligt så hungrig att jag var tvungen att stå och steka pannkakor när serien visades.

 

Om vädret vill och om flygläraren kan och om inte Richard och Martin bokar upp alla tider och om det inte dyker upp någon rolig fest som jag bara måste gå på, så kanske det blir en flyglektion nu till veckan i stället.

Britt skriver på sin blogg:

En tryckkokare, någon? Någon som vill köpa en tryckkokare? Jag vill inte ha, och om den så var gratis, skulle jag nog inte vilja ha den ändå. Men för 40 spänn kanske någon köper den av mig i morgon på loppisen.

 

I dag tog jag med mig mamma för att åka dit. Jag gillar egentligen inte loppisar, men jag gillar ju Britt så jag åkte dit för att titta på henne. Tryckkokaren hade hon sänkt till 30 spänn. Jag tänkte först köpa den och ge tillbaka den när hon fyller år, men sedan kände jag att det är lite väl taskigt. Mamma köpte i alla fall två böcker av henne.

 

Hembakat såldes också på loppisen. Konstigt att folk köper det tycker jag. Det är ju en 50-50 chans att dom faktiskt inte tvättat händerna innan de dragit igång baket.

Rickard kom på besök och satte sig ner och gnällde på mina ouppfostrade hundar. De förstår verkligen inte alls varför de plötsligt inte får vara i soffan och varför de plötsligt ska ligga ner hela tiden. Dessutom påstår han att jag beter mig som en tant.

 

Jag och mina hundar har kommit på storheten med att åka spark. Min lataste hund ligger i en korg på sitsen, den andra springer bredvid och jag sparkar på. Så töntigt är det väl ändå inte?

Kattis bjöd på en god och nyttig lunch i dag. Jag vet inte om det var maten som gjorde att träningen äntligen gick riktigt bra. Jag orkade ta mycket mer vikter än vad jag brukar göra.

 

Till efterrätt åt vi mörk choklad. Vi åt i smyg så att hennes barn inte skulle se. Busigt och taskigt.

 

Efter träningen åt jag chokladkaka igen, men tyvärr en onyttig variant. Snart är det ju lördag också. Då rullar onyttighetsspiralen igång med en högre hastighet. Men en liten bättring är det. Nu fikar jag inte fem gånger per dag i alla fall.