Duvor

Jag rensade datorn idag och hittade då några bilder på duvor. Det är Seveds fåglar och förra vintern gjorde jag ett jobb på honom. Han gick genom isen när han åkte skridskor och blev då räddad av sina grannar. Jag var där för att ge dem blommor och ta bilder.

Grannarna gick hem efter ett tag men jag satt kvar länge och fikade med Seved och hans fru. När jag skulle åka sa de att jag gärna får komma och hälsa på igen. Några månader senare körde en bil ner i ett dike och jag åkte dit för att fotografera tjejen som hjälpt chauffören att ta sig ur bilen. Jag tänkte först inte på att det var diket bredvid Seveds hus. När jag fotograferat färdigt pekade tjejen på huset och sa att där inne bor en man som gått genom isen. Först då kom jag på var jag var, så jag gick och ringde på och fick fika igen. Efter den dagen är vi riktigt goda vänner. Hans fru ringde mig i somras för att jag skulle få komma och se när deras duvor badade. Seved fyller då en liten balja med vatten medan alla duvorna väntar och när baljan är full kastar de sig i. Det blir så trångt så fåglarna får bada i omgångar. Det var verkligen gulligt att se. Duvorna är högflygande så Seved brukar ligga ute och titta på dem när de svävar runt bland molnen.

Seved berättade att innan han gick genom isen hade han hört ett skrik från ett djur och det lät som en varning så han vände och började åka tillbaka igen trots att han egentligen hade tänkt vara ute mycket längre. Han tyckte det kändes som ett mirakel för hade han gått genom isen längre ut hade han inte blivit hittad. Själv tycker jag att både han och hans fru är två mirakel. Seved är 78 år och hans fru är 75 och de är så härliga och intressanta människor. De är verkligen fina vänner. När jag såg bilderna på duvorna kände jag att jag måste åka dit snart igen för jag saknar det gulliga paret. Dessutom har jag köpt en julklapp åt honom. Han ska få isdubbar.

 


Bocken 50 år

Igår fotograferade jag bockinvigningen åt TT. Efter bara några timmar ringde de och undrade om jag kunde åka dit igen.  

 


Black Friday

Shopping är verkligen inget stort intresse, men i dag på Black Friday tog jag mig ut. Jag har för närvarande ingen soffa utan sitter på en solstol och tittar på min tjock-tv. I vanliga fall har jag grundutbudet av kanaler men just nu har jag bara kanal 4 för jag har spillt mjölk i tv-dosan. Det är lite enformigt men samtidigt går det ju fort att titta i tv-tablån. Jag har en gästsolstol också och i går kom en kompis och satt i den. Han tyckte att stolarna var så sköna så han funderade också på att kasta ut sin soffa. Själv försökte jag att hitta en ny i dag men ingen föll mig i smaken. Däremot köpte jag skor, byxor, en trådlös högtalare, och en tv. I veckan fick jag fiber indraget men det är lite boxar och sånt som måste fixas innan jag kan börja zappa. I helgen hinner jag dock inte titta så mycket på kanal 4 för jag ska jag jobba väldigt mycket. Jag ska bland annat plåta bockinvigningen där Di Leva ska sjunga. Jag lägger ut några bilder som jag tog på honom när han uppträdde i Globen.

 


Äkta kärlek

I nya numret av Året Runt har jag träffat Kjell Lönnå som pratade så fint om sin fru Ulrika. Han såg henne i publiken en gång och gick fram efter en visafton och frågade om hon kunde sjunga. Hon svarade ja så han satte igång och spelade på pianot samtidigt som hon sjöng. Hennes mod imponerade mer än rösten.

– Det förvånade mig jättemycket att hon vågade. Hon hade ingen soliströst utan mer en ”vanlig” röst.

Kjell åkte hem och skrev ett långt kärleksbrev och efter tre månader kom ett julkort tillbaka där det stod: ”God jul/Ulrika”. Men Kjell fick nytt hopp och tog bilen från Sundsvall till Stockholm där han visste att Ulrika firade nyår hos några bekanta.

– Jag körde henne hem och sedan var det kört. Hon är en så otroligt sympatisk, vacker människa och allting bara stämde. Varje morgon när jag vaknar är jag lika kär och så glad att Ulrika ligger bredvid mig. Jag hade tur som hittade en sådan fantastisk person.

 


Snöskottning

Det är fullt upp med jobb. I går träffade jag en man som är högkänslig. Hans tre barn är också det. Efter honom träffade jag en kvinna vars barn har adhd, add och aspergers. Alla var nöjda och glada i alla fall och valde att se sina diagnoser som superkrafter.

 

Själv skulle jag behöva lite superkrafter jag med. Jag behöver kraft att stå ut med skottningen. I somras pratade jag med en kille om just det.

– Visst är det jävligt att skotta? frågade jag honom.

– Ja, roligt är det väl inte, svarade han.

– Visst blir man förbannad när man precis har skottat färdigt och plogbilen kommer och trycker tillbaka allt? fortsatte jag.

– Det är inte roligt, men jag är ju inte som dig som retar upp dig redan i augusti.

Om någon är intresserad av att läsa min önskelista så står en traktor på första plats.

 

Jag lägger ut en bild på en traktor som jag fotograferade när jag gjorde ett reportage hemma hos Karl Petter som var med i Bonde söker fru.

 


Gefle-Sundsvall 1-1


Flyg och Koenigsegg

Den senaste tiden har jag jobbat rätt mycket med att hjälpa en kille åt Min Stora Dag. Hans önskan var att få åka och hälsa på Christian von Koenigsegg i Koenigsegg-fabriken. Killen hade aldrig flugit tidigare så jag fixade även så att han fick hälsa på BRA:s pilot Magnus i cockpit på väg ner till Ängelholm. Ikväll flyger han vidare till Stockholm för att roa sig där också och imorgon på eftermiddagen väntar en bilfärd hem. Jag har bokat en lyxig bil av längre modell. En extrapresent som jag också fixat är att han ska få åka och prova en F1-simulator. Jag håller tummarna för att han just nu har en fantastisk upplevelse.

 

Ungefär samtidigt som han var ute och flög igår var jag också uppe i luften. Jag gjorde en PC och kontrollanten tyckte att jag var tillräckligt flygduglig för att få behålla mitt cert. Jag får alltså flyga vidare, så se upp!

 


Kärlek

I nya numret av Året Runt har jag träffat May, 93, och Larsa, 94, som träffades på en dans.

En väninna till May deklarerade att hon tänkte stöta på Larsa.

­– ”Så tusan heller!” tänkte May. ”Det ska ju jag göra.”

Under kvällen dansade de flera gånger tillsammans och när May skulle gå till bussen kom Larsa ut.

­– Helt plötsligt hoppade han på mig och pussade mig inför alla. Jag tänkte: ”Vad är det för en idiot jag har fått tag på.”

Idioten visade sig ändå vara ett kap. Varje kväll innan May somnar lägger Larsa på henne en extrafilt och pussar henne god natt.

­– Vi tycker om varandra alldeles otroligt mycket. Vi är också varandras bästa vänner, säger Larsa självklart.

 


Gefle-Elfsborg 2-2


Barnvakt

Min bror och hans fru sprang Tjurruset igår och jag passade därför Winston, 4 och Milia, 2. På väg till Dahlbloms bil som fyller 60 år började oljelampan lysa på bilen som jag lånat för att slippa flytta om barnstolarna.

– Oljelampan lyser, stanna faster, sa Winston.

– Ja, jag ser det, sa jag och körde vidare.

– Bilen stannar om oljan tar slut och det vill då inte jag att den ska göra. Vill du att den ska göra det? fortsatte han.

Det ville jag ju egentligen inte så jag körde in till macken.

– Jag vet inte hur man öppnar motorhuven, sa jag.

– Kliv ur bilen, sa Winston och gick runt för att visa.

Han drog i en spak och gick därefter fram till motorhuven där han drog i en spak till. När motorhuven öppnades slog han ut med armarna.

– Ja, så här ser den här motorn ut.

Jag gick in till macken och fyraåringen följde med för att styra upp situationen.   

– Vi ska köpa olja och min faster vet inte var man ska fylla på, så ni måste visa hur man gör.

– Jag vet visst var jag ska hälla oljan, rättade jag honom.

Väl i bilen igen sa han åt min gps att åka hem.

– Men ska vi inte åka till bilaffären då? undrade jag.

Då lutade han sig fram till gps:en och sa:

– Ursäkta mig, vi vill gärna åka till bilaffären istället, för vi ska dit och äta tårta.

På Dahlbmoms provsatt vi bilar och fick ballonger. Milia råkade tappa tre stycken men hon gick iväg för att få nya varje gång. Winston och jag provkörde en fyrhjuling. Innan vi skulle hem ville han ta ett varv till.

– Du kan väl fråga om vi får åka igen, bad han mig.

– Nej, jag vill inte fråga, sa jag.

– Men det är väl ingenting att fjanta om, sa Winston och gick iväg för att fråga själv.

– Vi skulle gärna vilja åka en gång till, får vi göra det?

Det fick vi och roligt var det.  



"Medmänsklighet gör jättestor skillnad"

Emelie Henriksson var bara nio år när hon började må psykiskt dåligt. Med åren växte problemen och till slut ville hon inte leva längre. Vändningen kom med sonen Loke, 1,5.
– Jag insåg att jag måste ta tag i mitt liv för att bli en bra mamma.
I dag hjälper Emelie, 22, andra unga som kämpar med psykisk ohälsa genom den ideella föreningen UBUNTU, som hon startade när hon var gravid. Här är reportaget.
 

Gefle-Jönköping 0-1


Djurhjälten

Det är ingen hemlighet att jag har lätt för att tycka om människor som gillar djur. Emma är en av dem. Hon räddar oönskade djur från döden. Emma matar moderlösa kalvar och tar hand om förbrukade industrihöns och travhästar. Enligt mig är hon en riktig hjälte. Här är reportaget i Aftonbladet.

 


Lekterapi

Som nybliven barnsköterska blev Birgitta Green blind, över natten. Hon var 23 år och tyckte att livet var slut, men hon vägrade låta sig förtidspensioneras. Till sjuka barns glädje jobbar hon på barnklinikens lekterapi i Sundsvall. Här är reportaget i Aftonbladet.
 

Naeef

Naeefs sju hästar dog i en bombattack i Syrien. Han flydde då till Sverige och bor numera hos Barbro. Hon fick den son hon alltid längtat efter. Han fick en svensk extramamma som helt osjälviskt öppnade sitt hem och sitt hjärta för honom. Barbros släkting Astrid bor bara några hundra meter därifrån och hon råkade ha sju hästar som Naeef nu sköter om. Här är reportaget i Aftonbladet.

 


RSS 2.0