Schlagerkväll på Pride

Mycket schlagers blev det. I går stod jag ca fyra timmar och lyssnade på artist efter artist. Nu har jag sett Alexander Rybak tre gånger på kort tid. Först på Allsången, sedan Pride och efter det uppträdde han tillsammans med Tomas Ledin på en hemlig spelning.

Efter min mindre nyttiga frukost på fyra kakor och en kopp kaffe ska jag nu iväg till jobbet igen.   

London-praktikanten ska möta upp mig, så det blir nog en rolig dag. Jag håller på att lära honom hur det svenska språket fungerar. Jag har bland annat lärt honom att man kan sätta as framför nästan alla ord… as-snygg, as-full, as rolig…

- As-praktikant? undrade han.
Men det var ju inte så passande kanske.

Jobbdag nr 1

Chefen ringde och sa att jag skulle åka direkt till ett jobb för att plåta en människa som utövar yoga. Jag var lite sen, så jag tänkte att jag hoppar över kaffet för det brukar man få när man är på jobb. Sedan vände jag i dörren för jag kom på att det troligen inte alls blir något kaffe. Jag drack en snabb kopp och tur var det.

Yogamänniskan bjöd naturligtvis på nyttigt te. Det drack jag samtidigt som jag fick sitta och sniffa i mig rökelse och lyssna på pling-plong-musik. Yogamänniskan drog upp benen och fötterna i en mycket märklig position och satt sedan så under hela intervjun. Jag tittade mycket på fotsulorna som stack upp.

Praktikant-Nils messade och frågade om det fanns någonting han kunde följa med på och det gjorde det. Jag hämtade upp honom och så åkte vi och plåtade en gubbe som gillar whisky. Gubben frågade däremot hur vi ville ha kaffet. Vi tyckte egentligen att det var rätt självklart att han skulle bjuda på en Irish coffee, men vi svarade svart.

Efter det åkte jag och praktikant-Nils till en hotellrestaurang för att plåta till en matrecension. Reportrarna har redan varit där och glufsat i sig maten. De skriver inte under med sina namn, men under våra bilder står det naturligtvis att det var vi som var där. Vi vet nästan aldrig vilket betyg recensenterna ska ge stället, men får de ett dåligt betyg så är det vi fotografer som inte kan gå dit på ett tag.

Nu är jag hemma hos Hannas katter. Här är det också som ett hotell. Hanna har lagt fram rena sängkläder och en handduk. Men det är inte nog med det. Hon har även ställt fram en två nya fina doftljus och en vinflaska till mig. Men den ska jag inte sprätta nu. Nu blir det till att sova nykter.

Tunnelbanesyssla

Jag har länge varit emot att åka kommunalt eftersom det tar lång tid och är tråkigt. Men nu har jag kommit på att man kan sitta och tjuvlyssna och det är väldigt roande. Det finns verkligen en hel massa drama queens i vagnarna.

Sen finns det en stackare som det verkligen är synd om, för det har kört ihop sig ordentligt uppe i hans huvud. Han kommer in i vagnen och måste då genast ta på alla fyra dörrar. Vänster dörr, höger dörr, vänster dörr och sista högra dörren.

Efter det sätter han sig där två stolar är vända mot två andra stolar. Om det är ledigt så byter han stol efter varje perrong. Han hoppar hit och dit och däremellan är det dags för att ta i golvet och taket.

Sedan när han är framme håller han i båda dörrarna samtidigt, sticker ut huvudet och tittar till vänster, höger, vänster och höger igen. En hel kämpig process ska gås igenom. 

Onödig sovmorgon

Jag vaknade pigg och utvilad klockan 7, men av ren princip går jag inte upp den tiden. Till slut somnade jag igen och vaknade åter klockan 12, fast då jättetrött.

Annelie och jag har nu bokat och betalat resan till London. Det såg först jättebra ut. 19 kronor dit och 1 krona hem. Men vips så har det tillkommit skatter och lite av varje så vi betalar lite mer än 400 kronor var. Det är fortfarande väldigt billigt, men samtidigt irriterande att de lurar åt sig en massa kronor för smått och gott. Det blir aldrig så billigt som de säger i början.

Nu ska jag hem till fotograf-Jerker och fika. Jag ska vara kattvakt åt hans flickväns katter snart och det ska bli roligt. Hanna har en fin lägenhet med en massa roliga böcker och tidningar, så jag kommer att trivas mycket bra där tillsammans med Zlatan och Kitty.

Kräsen

Annelie och jag träffade på samma taxichaufför i går som körde oss i midsomras. Det var han som hostade i bilen och sa att han inte alls visste varför han gjorde det, men att han nyss kommit hem från Mexiko.

Nu frågade vi honom hur det gått med hans svininfluensa och då började han åter hosta. Han frågade oss om vi fortfarande är singlar.
- Ja, vi vet inte om det är vi som är kräsna eller om det är killarna som är det, sa Annelie.
- Det är dom som är kräsna, svarade chauffören.  

Jag skrattade så mycket att jag satte i halsen och hostade länge.
- Vad betyder kräsen? frågade chauffören när jag hostat färdigt.
När vi förklarat för honom försökte han sig på en snygg räddning.
- Ja ha. Jag var borta den dagen när vi lärde oss just vad kräsen betyder.

Finbesöket har anlänt

I går ringde jag Annelie och sa att vi bara måste åka till London. Jag är åter väldigt på för att åka dit. Det lustiga var att Annelie var inne på exakt samma linje. Hon hade redan tittat upp datum och priser. Helt utan att vi pratat om det synkade vi ihop oss så.

Nu är hon här och nu synkar vi igen. Jag vill dricka vin och hon vill också dricka vin. Tänk att båda vill det just en fredag. Nu vet vi bra inte riktigt hur vi ska lägga upp kvällen. En kompis spelar på Trädgården under Skanstullsbron och andra spelar på Spymlan. Okej det är ett lyxproblem, men det är ändå jobbigt med så många valmöjligheter. 

Egotripp

Nu är jag hemma från Karlstad. Vi bodde på samma hotell som Johan Wissman och många andra friidrottare. Det var snudd på fullt i restaurangen i morse. Till slut fick vi en plats och kunde trycka i oss lite smörgåsar.

Jag hade redan kvällen innan pratat om att jag hoppats att det skulle finnas pannkaka till frukost. Det gjorde det. Det var bara det att det stod en stor skylt bredvid: Endast för barn. Vad är det för fasoner?

Jag satt och suckade till reporten reste sig upp och gick och snodde pannkakor till mig. Det räcker med att ha barnasinnet kvar tyckte vi.

I kväll har barnasinnet kommit fram igen. Det har varit lugnt på tidningen och då har vi fotografer passat på att egotrippa lite och fotografera oss själva.


London-praktikant

I går kan man säga att jag jobbade åt två av mina favorittidningar. Aftonbladet var och tittade på när Kamratposten lämnade över en protestlista till den Litauiska ambassaden. Människorna där får nämligen varken prata gott om homosexuella eller titta på Harry Potter. Det är ju två saker som man bara måste få göra, så det var bra att KP-barnen tog tag i det där.

På kvällen blev det Allsång på Skansen igen. Innan tv börjar sända får alla fotografer komma upp på scenen för att plåta Anders Lundin framför publiken. Jag tog även med mig en praktikant från London upp på scenen. Jag passade på att plåta honom också där uppe så att han får ett bevis på det hela. Det såg Anders som dansade fram till oss. Jag fick en väldigt rolig bildserie på när Anders upptäcker att jag plåtar någon annan och hur han närmar sig och hur förvånad London-Nils ser ut när Anders plötsligt står bakom honom.

Nils hade bara koll på Kevin Borg som var där. Han glömde bort de två blondas namn, trots att jag gång på gång påpekade att det är av stor vikt att veta att de heter Lili och Susi. De var för övrigt lika bra som när jag var liten. Wille Crafwood och Magnus Carlsson var också bra. Allsång är en grym tisdags-syssla.

Praktikanten hade egentligen slutat, men han var så rolig att jag tog med honom tillbaka till tidning så att han kunde hålla mig sällskap. Medan jag gjorde bilderna ritade han ett fint porträtt av mig. När jag slutat körde jag hem honom dit han bor. "Right in the middle of the bratcenter". Det är ett fenomen som tydligen inte finns i London, så det är väldigt roande tycker han. Själv tycker jag att det är roande att ha honom som praktikant. I dag är jag i väg på en liten resa, men i morgon ska han troligen komma och praktisera med mig igen.

Nu sitter jag på mitt hotellrum och väntar på att reportern ska skriva färdigt texten. Vi ska summera kvällen i restaurangen om ett tag.




Inför allsången

Nyss packade jag ihop mina saker och var på väg ner i garaget för att åka hem från tidningen. Då plötsligt såg jag att klockan var 22.30. Jag jobbar alltså en timme till. Det var bara att packa upp alltsammans och låtsas att jag skämtade lite.

I dag har jag plåtat Lili och Susie, Wille Crafoord och Magnus Carlsson. De ska alla vara med i Allsång på Skansen i morgon. Lili och Susie var riktigt sköna. De hade med fina kort på sig själva som de gav till fansen. De sa att så var det på den tiden de blev kända och därför kör de på med det fortfarande. De ställde även upp och blev plåtade tillsammans med alla som ville.

Wille Crafoord hade jag ingen större koll på, men den lilla stund jag träffade honom skrattade jag mycket. Han verkar vara helskön han med.

Ibland när jag går på fest med Brolin-kopian är det två killar till med.  Den ena av dem heter Magnus Carlsson och den andra ser exakt ut som Magnus Carlsson. Det blir alltid lite förvirrande när båda är med.

Dubbelgångaren fick för övrigt hem en Stockholmstjej till sin lägenhet i Gävle en natt.
- Jag är van med platt-tv, var hennes första kommentar när hon kom in i hans lägenhet.

Sängen såg ut som en säng brukar se ut, så där kröp hon vant ner.
Hennes kompis skvallrade för hennes mamma, så telefonen ringde efter ett tag. Dubbelgångaren hörde mamman i telefonen:
- Nu jävlar går du hem från den där bonden!

Gävlebesök

Min kompis Johan berättade om en svensexa som nyligen spårat ur. Den blivande brudgummen blev så förbannad när han fick fem paintballskott i ryggen att hela svensexan fick avbrytas. Han som skjutit de fem skotten var inte heller välkommen på bröllopet längre.

Tänk så fel det kan bli. Fast hos Ulli och Fredde som bjöd på poolparty i går blir det aldrig fel. Maten var som vanligt perfekt och likaså efterrätten. Polen var varm och drinkarna goda. På natten fick jag äntligen sova tillsammans med mina hundar igen. Jag är på blixtvisit i Gävle. Snart ska jag på Gefle-Helsingborg och sedan är det raka vägen tillbaka till Stockholm.

TBE och svininfluensa

Förra gången jag badade med mina vänner satte jag på mig en söt kjol, matchande linnet och flera armband. Jag försökte piffa så gott jag kan.

Den här gången tog jag på mig långbyxor och gummistövlar. De har nämligen hittat ett ställe där vi kan klippbada och vara i fred. Men man måste ta sig över mycket farlig träng. Det är ängar och buskar och snår. Överallt lurar TBE.

Nu är vi hemma. Nyduschade, kontrollerade och säkra sätter vi oss nu på gården och dricker vin, äter pizza, chips, glass och annat kaloririkt. Det gäller att fira och festa så mycket man kan innan svininfluensan drar igång.

Svininfluensa och TBE

Fotograf-Hanna och jag satt och fikade på altanen i dag. Hon berättade att alla ska vaccineras mot svininfluensan. Jag har inte brytt mig mycket om den där sjukdomen. Jag hoppar över alla artiklar och jag har verkligen inte tid att lägga ner oro på det där.

Jag har nämligen fullt upp med min TBE-noja. En kollega till mig är sjukskriven på grund av den sjukdomen. Efter att ha läst hans artikel om det har jag det nog kämpigt med att kolla så att ingen fästing hamnar på min kropp.

Om ni vill leva lyckligt ovetande så behöver ni inte läsa vad han skriver här:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4871407.ab  

Stockholmspromenad

Sovardagen blev inställd och tur var väl det.
Finbesök från Gävle väckte mig klockan 12.20 och fick ut mig på en fika i en park på söder. Efter det promenerade vi runt och tittade på fina Stockholm tills vi blev trötta och gick på restaurang.
- Du måste lära dig att leva livet i det här tempot, sa Fredrik.
Det var han och Katarina och deras två barn som var ute och gick i behagligt tempo.
Nu har jag lärt mig det.
Nu blir det utgång med Victor och Erik. 

Allsång på Skansen

I dag gjorde jag min premiärplåtning på Allsång på Skansen. Det var som vanligt trevligt där. Alexander Rybak, Anna Book, Marcus Birro och Larz Kristerz var några av dem som uppträdde. Efteråt minglade vi som vanligt runt lite. När man är på allsången brukar man även plåta tre kändisar i publiken. Jag gjorde det, men plötsligt hittade jag inte bilderna på kortet. Pekka Heino ryckte in som min räddare. Han var gullig och pekade ut kändisar som suttit i publiken.

Precis när jag skickat in bilderna kom ett polislarm som vi åkte på. En bil hade krockat med en kille, men han verkade inte vara skadad. Hans kompisar blev i alla fall mycket upprörda över att jag kom dit. De började skrika åt mig och sex av killar slet fram sina mobiler och började plåta och filma mig.
- Sluta plåta, du får inte plåta, skrek de.
- Det får hon visst det, svarade en av poliserna.
Killarna fortsatte att tjata och plötsligt stod tre av poliserna runt mig och motade bort killarna.
- Ni får inte stå så nära henne. Backa! sa de flera gånger.
Det var verkligen snällt gjort av Söderortspolisen.

Hemma från Hultsfred

Nu är jag tillbaka i Stockholm efter roliga dagar i Hultsfred.

Förra gånge jag var där körde en hiphopare in i min bil bakifrån. Reportern Håkan som satt bredvid var fullt upptagen med sitt nya inköp.
- Nu krockade vi, sa jag.
- Ja, men titta på mina fina pockeymonkort. Har du sett de här?

Jag gick ur bilen, medan Håkan satt kvar och beundrade sitt inköp. Polisen råkade vara alldeles bakom, så de kom också fram.  
- Det blev inget, sa hiphoparen.
- Det blev det visst det, sa polisen.

Vi fick följa med till polisstationen och fylla i en rapport.
Hiphoparen ritade hur det hela gått till. Han ritade deras buss, han ritade ut alla i bussen och han ritade pratbubblor från alla som visade att de satt och sjöng.  

Den här gången krockade vi inget. Den enda missen tycker jag var att jag inte hann se Dead by April. Jag plåtade dem innan spelningen, men då hade de inte sitt snygga smink på sig. De såg i och för sig nästan lika bra ut utan smink också. Dessutom verkar de riktigt snälla och ödmjuka, så därför får de några till plus.

Nu ska jag bita ihop och jobba en dag till och sedan ska jag sova, sova, sova.

Day 'N' Nite

Nu spelar Thåström. Själv har jag precis skickat mina sista bilder för i natt, mycket nöjd. Jag och Robinson-Klas var och träffade Kid Cudi nyss. Jag visste inte vem Kid var, men Robinson-Klas ville vara med på bild tillsammans med honom och då ville jag också det. Nu vet jag i alla fall att det är han som sjunger om mina arbetstider.


Hultsfredspaus

- Vi är en mediekåt kör, ursäkta att vi stör.
Så sjöng en massa rödklädda människor i går när de rusade in i presstältet. Pressen fick en liten paus i sitt arbete framför datorerna och lyssnade i stället på deras fina sång. Efter två låtar sprang de ut igen.

Roligt i går var även att gulliga Victor kom på besök. Han har tyvärr hoppat över till konkurrenten, men vi gick och käkade tillsammans i alla fall. Victor är en charmig blond kille som får till intervju efter intervju. Han är för ung för att jag ska stöta på honom, men jag funderar på att adoptera den lilla rackarn.

Hultsfred dag 2

The Killers fick man inte plåta tydligen. Jag fick en fin bild.

Jag provade först att stå i mitten av alla, men ångrade mig väldigt snabbt när alla började att knuffas.

En kille var gullig och hjälpte mig ut till en plats där kunde jag stå och dansa när vakterna tittade och plåta när vakterna inte tittade.

Jag kände snudd på lite äkta festivalstämning.

Nu ska vi backstage och dricka vin.

Hultsfred dag 1

Mina nyköpta gummistövlar åkte på efter att en modereporter sagt till mig att de är fina och inne och i precis rätt Kate Moss-stil.

Jag har plåtat en Hultsfredsfestival tidigare. Det var år 2000 tillsammans med reportern Håkan. Håkan har lägligt nog blivit pressansvarig här på Hultsfred och det passar bra eftersom jag inte hade fått någon ackreditering. Det ordnade han åt mig på 0,5 sekunder.

I dag har jag bland annat plåtat Lars Winnerbäck, Gossip, Franz Ferdinand och Kings Of Leon.

Det låter lite alkoholistvarning på det här, men nu ska vi till hotellet och ta en varva-ner-öl och det ska bli så otroligt gott.

Slappa, Japan och Hultsfred

Det finns så många tv-kanaler i huset där jag bor. Jag är inte van med det. När jag vaknade klockan 12 gick jag raka vägen till soffan och lade mig där istället. Nu har jag tittat på smaskiga såpor hela dagen, med ett kort avbrott för att åka och köpa godis.

Jag har i och för sig även hunnit med att boka en resa till Japan, men det gick bra att göra det liggandes. Min telefon började att tokringa och pipa för några dagar sedan. Jag satt i en intervju och kunde inte svara. Det var mina kompisar som låg på stranden och snackade ihop sig om att vi bara måste dra till Japan tillsammans. Här går det undan, så nu är bokningen gjord. Jag och sju personer till åker dit i november.

I morgon ska jag kliva ur soffan och åka till Hultsfredsfestivalen, men först hinner jag med några såpor till.

Tjockisar

Nu har jag äntligen fått lite pli på katterna. Anton, Simon, Sabina och Dogge kommer skuttande så fort jag ropar.

Men det kostar att ligga på topp. Kattmatburkarna som skulle räcka hela sommaren är snart slut.

Anton och Sabina som enligt ägarna ska gå på diet, har skjutit det projektet på framtiden. Här glufsas det som aldrig förr.

MMS-bröst

Nu sitter jag och nattfikar med en kompis.

Han fick ett mms på sin telefon.

För fem år sedan träffade han en tjej som han hade sex med en gång och efter det har dom inte pratat med varandra.

Hon skickade nu ett mms med en bild på sina bröst tillsammans med texten: chockad va?

Hans svar löd: Svar ja, men jag vet inte vilket jag är mest chockad över. Vad tiden gjort med dina bröst, eller det faktum att du faktiskt skickar det på bild.

God natt

I morse var jag i Umeå.

Sedan plåtade jag Brommapojkarna-Gais. Funktionärerna där var otroligt gulliga. En kom fram och jag tog för givet att hon skulle gnälla på att jag inte tagit på mig fotovästen. Så skulle de ha gjort på alla andra arenor i Sverige.
- Jag ska ta på mig västen nu, sa jag.
- Nej, jag tänkte bara fråga om jag ska stänga grinden efter dig, svarade hon.

Efter det var jag på Gröna Lund och fotograferade Sommarkrysset. En presskille var gullig och bjöd på kaffe, men vakterna som vaktade publiken var inte lika charmiga. De knuffade och drog i de små barnen som råkade hamna lite fel. De var verkligen heltaggade på sina vaktjobb.

Coolast på krysset var Dead by April. De var ju extremt söta med sina sotiga ögon.

Nu är jag trött och ska hem och sova.

I morgon ska jag tydligen ut och flyga igen säger chefen.

Tänt var det här

Uppe på våning åtta i ett hotell vill man gärna inte att det ska bli kolsvart av rök utanför fönstret, men det blev det nyss. Det var ännu lite mer synd om reportern för hon befinner sig på våning nio.

Vi skyndade oss ner och tog oss en promenad i staden för att se vad som skymmer min vackra utsikt över bron, vattnet och staden.

Det var ingen ny stadsbrand på gång, utan bara en massa frigolit som fattat eld.  Röken är svart och troligen inte det bästa att andas in, så jag fortsätter att dricka mina drycker som jag köpt. De heter Vitamin Care och Vitamin Everyday.

Gynning och chefen

Jag plåtade en dam i en affär i dag. När jag plåtat färdigt fick jag den här kommentaren:
- Är du en fotograf alltså?
Jag hoppas att jag framstår lite mer professionell ibland i alla fall.

I en annan affär fotograferade jag Carolina Gynning. Hon är riktigt rolig att plåta och styr upp bilderna och poserar så bra att jag slipper tänka.

Chefen jobbar inte på att få några bonuspoäng.
- Nu är det bara 20 minuter kvar till att jag slutar, sa jag.
(Det betyder underförstått: Jag funderar på att dra hem nu.)
- Ja, då sitter du kvar här i 20 minuter till. Tro inget annat, svarade han.

Marie Serneholt

Mitt första jobb i dag var att plåta Marie Serneholt långt ute på landet. Hon såg bra ut i alla vinkar, så det var väldigt lättjobbat.

Flera stora och lyxiga bord var uppdukade med smörgåsar, nybakade varma bullar, kakor, muffins och mycket annat gott. Vi smaskade i oss rejält innan vi hoppade in i bilen för att åka hem.

Chefen anade nog att vi hade det lite för trevligt på arbetstid, så han ringde och störde:
- Var är du? När kommer du tillbaka? Hur långt har du hem?
- Du ska inte hålla på och luska så mycket du, svarade jag.

Men det skulle han tydligen och väl tillbaka fick jag åka ut på slavgöra och plåta en massenkät.