Intervju med Simon 8 år
I dag var jag på jobb i Sundsvall och Annika bjöd som vanligt hem mig på middag. Simon ropade från övervåningen när jag kom dit.
– Pernilla, kom upp och prata med mig!
– Ska vi prata om någonting särskilt?
– Nej, inget speciellt.
– Du kan väl berätta om dina leksaker?
– Okej, då vill jag bara säga att här har vi ett tröjgäng med många tröjor som är blå, röd, brun och gul. Totalt är de tio stycken.
– Det är en jäkla massa tröjor.
– Svär inte helst.
– Okej. Hur har sommaren varit hittills?
– Bra, men den har ju nyss börjat. Får jag lägga till en sak?
– Ja.
– Tröjgänget har jag haft sedan jag var mellan 1 och 5 år någon gång. Dessutom vill jag säga att jag har ungefär 800 gubbar i lego.
– Vad ska du med alla dem till?
– Man kan ju bygga ett helt universum. Jag har gjort en militärbas och så har jag även tre hyllor med lego som jag låtsas är Empire State Building. Kan du stava till det?
– Jag tror det. Vad går legolekandet ut på?
– Jag tänker mig så här, låter det konstigt så låter det konstigt men jag tänker mig en tv-serie som aldrig tar slut förutom när jag tröttnar. Just nu leker jag att det är krig och det finns en nattklubb också och en hamnstad.
– Tycker du att det räcker med 800 gubbar?
– Ja, det tycker jag, men jag skulle gärna vilja ha 1000.
– Vad är det absolut roligaste i livet?
– Jag tror att det är att bli kär och jag är faktiskt ihop med två stycken.
– Får det komma ut?
– Ja! De heter Tova och Alice.
– Är det någonting mer du vill berätta?
– Ja, att jag en gång fick fem saker av gissa vilken.
– Alice?
– Nej, av dig. OS-gubbar. Här är de och de är jätte, jätte värdefulla. De kan kosta flera tusen och så gav du dem till mig.
– Vad roligt att de är så värdefulla. Vem har sagt det?
