pernilla wahlman

Dagen efter kom grannen som ringt polisen förbi och bad om ursäkt, med sig hade hon en chipspåse till söndagen.  

DJ-Peter hämtade upp mig med sin båt och körde sightseeing via Gävle Strand och vidare ut till Engeltofta där vi åt skaldjursbuffé och lyssnade på stand up. Jag tyckte att det var riktigt bra, särskilt huvudpersonen Isak Jansson, så jag behövde aldrig göra som min kompis Johan berättade att en finsk man gjort när han var på stand up. Den finska mannen var inte helt imponerad av komikerna så han reste sig upp under uppträdandet, slog näven i bordet och gormade med finsk brytning: ROLIGARE!

– Jag har en jättebra mattebok som lär ut hur man kommunicerar med E.T. och hur man ska göra för att bli rik och hur man gör för att ta sig ut ur ett fängelse och andra skitbra saker. Boken kostade bara några hundra men den är värd flera tusen. 

I dag har jag luktat på blommor i Ockelbos Wij trädgårdar.

– Men varför har de satt staket överallt? Då kommer man ju inte in, sa jag till reportern och trängde mig sedan mellan spjälorna.

Sist 2-åriga Winston var hos mig sa jag att vi skulle åka på äventyr och så frågade jag honom vad han tycker är spännande.

– Traktorer. Jag vill titta på en stor traktor och när vi kommer fram till den ska vi gå ut och titta. Vi ska inte sitta kvar i bilen.

I dag var jag på jobb i Sundsvall och Annika bjöd som vanligt hem mig på middag. Simon ropade från övervåningen när jag kom dit.

– Pernilla, kom upp och prata med mig!

– Ska vi prata om någonting särskilt?

– Nej, inget speciellt.

– Du kan väl berätta om dina leksaker?

– Okej, då vill jag bara säga att här har vi ett tröjgäng med många tröjor som är blå, röd, brun och gul. Totalt är de tio stycken.

– Det är en jäkla massa tröjor.   

– Svär inte helst.

– Okej. Hur har sommaren varit hittills?

– Bra, men den har ju nyss börjat. Får jag lägga till en sak?

– Ja.

– Tröjgänget har jag haft sedan jag var mellan 1 och 5 år någon gång. Dessutom vill jag säga att jag har ungefär 800 gubbar i lego.

– Vad ska du med alla dem till?

– Man kan ju bygga ett helt universum. Jag har gjort en militärbas och så har jag även tre hyllor med lego som jag låtsas är Empire State Building. Kan du stava till det?

– Jag tror det. Vad går legolekandet ut på?

– Jag tänker mig så här, låter det konstigt så låter det konstigt men jag tänker mig en tv-serie som aldrig tar slut förutom när jag tröttnar. Just nu leker jag att det är krig och det finns en nattklubb också och en hamnstad.

– Tycker du att det räcker med 800 gubbar?

– Ja, det tycker jag, men jag skulle gärna vilja ha 1000.

– Vad är det absolut roligaste i livet?

– Jag tror att det är att bli kär och jag är faktiskt ihop med två stycken.

– Får det komma ut?

­– Ja! De heter Tova och Alice.

– Är det någonting mer du vill berätta?

– Ja, att jag en gång fick fem saker av gissa vilken.

– Alice?

– Nej, av dig. OS-gubbar. Här är de och de är jätte, jätte värdefulla. De kan kosta flera tusen och så gav du dem till mig.

– Vad roligt att de är så värdefulla. Vem har sagt det?

Det var inte direkt någon rusning till bion i går. Ulli tog en bild på mig sittandes ensam i salongen och den la hon ut på facebook tillsammans med texten: ”Vill man ha lugn och ro får man hyra hela biosalongen. Rekommenderas verkligen. Riktigt skönt.” Själv lägger jag ut en bild på svanar. Jag såg dem i Axmarbruk där jag var på jobb i dag. 

I dag har jag plåtat två till hjältar åt Aftonbladet. De var glada hjältar som fnissade i flera minuter innan jag kunde börja fotografera. Så fort jag lyfte kameran fick jag order om att ”vänta!” och så började de skratta. Själv utnämner jag två av mina vänner till hjältar i dag. Första hjälten får bli Annelie som gav mig en blåsande apa i present. Den gör så att mitt nagellack torkar snabbt och bra. Den andra hjälten får bli Ulrika som ställer upp och går på bio med mig i kväll trots att det är en musikal. (Walking on sunshine)