Tjänster och gentjänster
Även en artikel i aftonbladet.se idag, korten tagna av en annan medlem på WC som är en halvhyfsad fotograf åt bl.a. AF ;)
Eftersom han gör reklam för mig, ska väl inte jag vara sämre. Nu ska jag därför gå och träna på Workout center som är stans halvhyfsade gym.
Artikeln om Wanja hittar ni här:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4251856.ab
Fotokurs
Dessutom har de tydligen flex nuförtiden. De kommer lite när det passar och de försöker även gå när de tycker att de gjort sitt. Men snälla och gulliga är de i alla fall. Särskilt precis innan betygen ska sättas.
TV-kock och husköp
Min bror och hans flickvän ska inte ha barn än, men en inflyttningspresent är snart på sin plats. De har nämligen köpt ett hus i Bromma. Sist jag var i Stockholm glömde jag att åka och titta på det. Min bror jublade inte direkt över min miss. Jag förstår egentligen inte hur jag kunde glömma det, för jag gillar verkligen hus, lägenheter och hemnet.
För några år sedan satt jag och lyssnade på flera som pratade hus, kvadratmetrar och pris och jag tänkte att sådär tråkig ska jag aldrig bli. Men nu är jag där. Det är som att öppna julkalendern varje gång jag går in på hemnet och tittar om det kommit någonting nytt.
I dag kom jag i alla fall ihåg att åka och titta på huset. Det är ett toppenköp. Det bästa är att jag ska få inreda ett av rummen, för där ska jag tydligen få bo när jag hälsar på.
Maskkunskap
Maskar är tvåkönade, men de kan inte göra barn ensamma.
Masken har en mun men inga tänder.
Masken kan inte backa.
När masken blir rädd kommer det något gult klet från den för att den vill skrämmas.
Jag kände mig rätt elak när jag fick veta det, för det betydde att jag precis skrämt skiten ur cirka 20 stycken.
Jag var på en skola och fotograferade barn som sköter en kompost. Maskarna ska snart bli tv-kändisar, för de ska vara med i barnprogrammet "Miljöhjältarna" på SVT i morgon.
Barnen höll i maskarna så att jag skulle kunna ta bilder på dem.
- De kissar, pep ett barn fram.
Men i själva verket var det alltså det gula panikslemmet de pratade om.
Reportern Anne stod och intervjuade några barn bakom ryggen på mig.
- Är ni stolta över att era maskar ska vara med i tv?
- Nej, det är vi inte, svarade ett barn.
- Oh nej, det var inte det svar Anne ville ha, sa jag.
Mycket riktigt. Efter ett tag hörde jag Anne igen:
- Är ni lite stolta över att era maskar ska vara med i tv?
Anne fick jobba hårt för sitt reportage, men tillslut släppte det och Anne kunde pusta ut:
- Ska det vara så svårt för ett par ungar att säga att de är stolta över sina kändismaskar?
Tacksamma modeller
- Jag tar av mig tröjan så kan jag ligga med EKG och syrgas, sa den ena.
- Jag tror visst du behöver lite puder i pannan, fortsatte den andra.
När jag skulle ta bilder ute föreslog de först rubriken:
Två ungerska läkare bygger snögubbe.
Sedan kom de på idéen att stå utanför entrén och röka.
När jag tackade och sa att jag var färdig, frågade de om jag inte kunde ta några bilder till för de ville nämligen modella mera.
dragshow och bröd
I dag såg jag fram emot att åka och fotografera en dragshow-casting. Chefen sa att jag skulle få en helsida i tidningen till det där. Jag och reportern Christina skyndade oss iväg.
Det kom bara några stycken till castingen och en arrangör verkade mycket besviken, men de pratade och pratade och pratade i alla fall. Vi satt där i en timme och väntade på att provspelningen skulle börja, men den delen hoppade de tydligen över efter som de redan kände alla som kommit dit.
"Seeeeegt" skrev jag på min iPhone och skickade över den till Christina. Jag visade sedan hur man skulle ruska telefonen så att texten försvann och hon blev imponerad och började skriva hon med. "Hej då konståkning på tv som håller på NU!" skrev hon.
Plötsligt började min underbara telefon att ringa så jag var tyvärr tvungen att lämna rummet. Hack i häl kom Christina som också ville smita. Det var chefen som sa att vi var tvungna att åka på ett annat jobb och det gjorde vi så gärna. Inte en enda bild blev tagen på castingen, så någon helsida i morgon blir det då inte tal om.
Vi åkte i stället vidare till en olycka där en lastbil vält och en massa bröd låg längs vägen.
- Har ni räkost med er? frågade arbetarna när vi kom dit.
Haggisar och ljugisar
Jag var och fotograferade människor som var på whiskysällskapets tillställning, där det dracks whisky och käkades haggis.
Det kan kanske hända att hon som gav mig onda ögat är medlem i AA, för hon höll händerna för sitt ansikte eller var helt bortvänd från kameran varje gång hon trodde att jag skulle fotografera. Haggis är Skottlands mest kända maträtt. Traditionellt är den gjord på lever, inälvor, havregryn, lök och kryddor. Mest troligt är därför att besökarna var där för spriten.
Det mest bildmässiga med den här tillställningen var att en haggis skulle huggas med kniv samtidigt som någon skulle läsa en vers och efter det skulle alla sjunga "min älskling du är som en ros". Lite senare skulle alla stå upp och hålla om varandra också.
Reportern och jag fick snällt sitta och glo på de andra medan de åt förrätten som bestod av kycklingsoppa och whisky.
Men vi missade hela alltet för chefen ringde och sa att vi skulle lägga ner det där projektet för att i stället åka till Valbo och fotografera ett slagsmål i ishallen. Det var bråkiga supportrar på Valbo-Arboga-matchen. En supporter hade troligen skallat någon.
I ishallen hoppade grodor runt för ingen ville bekräfta att detta hade hänt, men samtidigt som de förnekade såg de hur luriga ut som helst. En bekräftade först, men sedan tog hon tillbaka det hon sagt. Ljugisar!
Ärliga var i alla fall poliserna som inte hymlade och fjantade. De bekräftade att de också hört att en kille blivit skallad. I periodpausen gick de och plockade en kille i Arbogaklacken. De tog ut honom till piketbussen. Efter kom en annan supporter och ropade:
- Kan vi hämta honom efter matchen?
Mattematik
Det är fredag kväll och jag sitter på Arbetarbladet och räknar lite matte.
Det är gymägaren som skickat ett litet test till mig.
Här kommer det...
Vem är din förebild???
Ta fram en kalkylator.
1) Välj din favoritsiffra mellan 1-9.
2) Multiplicera med 3.
3) Lägg till 3, och multiplicera med 3 igen.
4) Du har nu ett 2- eller 3-siffrigt tal.
5) Lägg ihop siffrorna.
Kolla nu med ditt tal vem din förebild är i listan nedanför:
1. Einstein
2. Nelson Mandela
3. Abraham Lincoln
4. Helen Keller
5. Bill Gates
6. Gandhi
7. George Clooney
8. Thomas Edison
9. Pernilla Wahlman
10. Abraham Lincoln
Fotojobb och övervakarjobb
Jag satt länge och tittade på de fascinerande djuren. Jag lade till och med halva min lunchrast på att vara kvar där. Reportaget kommer i Arbetarbladet på söndag.
En anledning till varför Britt vek ner sig så lätt kan i och för sig vara att vi satt bredvid chefen som hörde vårt samtal. Hon försökte troligen roffa åt sig några pluspoäng hos honom.
Men det konstiga är att trots att det var jag som fick det roliga jobbet hade Britt köpt ett vaniljhjärta till mig när jag kom tillbaka. Det var gulligt.
Inte nog med det, hon sa även att det var helt okej att jag drog iväg en timme på eftermiddagen för att gå på ett möte hos kriminalvården. Jag fick en ny person att vara övervakare åt. För första gången är det en tjej. Hon är verkligen sockersöt. När hon var 12 år började hon med droger. Hon har även snott bilar som hon sålt utomlands. Förvisso ganska driftigt, men inte bra.
En annan sak som inte är bra är att Britt varit snäll i dag. Jag kommer troligen att få betala tillbaka stort.
Kungen, drottningen och jag
Det var skoj tills jag såg att mina bilder aldrig kom in i tidningen. Expressen hade i stället köpt in en bild från Scanpix som
Janerik Henriksson tagit och på den var jag med. Det ser inte direkt ut som om jag har full koll.
Janerik mailade nyligen bilden till mig och nu tyckte jag att det var desto roligare att se den.
Till mitt försvar kan jag säga att jag står och plåtar Victoria som är på väg in.
Gym och fika
Sedan tog jag bilen hem till Ulrika för att äta glass och bullar och spela Buzz.
Det var jag, Ulrika och hennes son som var med och spelade. Det fanns inte på kartan att låta honom vinna. Jag kom etta, Ulli tvåa och son-stackarn kom tyvärr sist.
Flygplan och hockey
Jag fick en visning av området och så fick jag provsitta i flygplanen som används i kursen.
När vi fikade landade planet med Frölundaspelarna. Dom såg tydligen trötta ut, så det blir nog inga problem för Brynäs att vinna i dag.
Födelsedag, föreläsning och flyg
På flyget läste jag Aftonbladet och Expressen. Båda tidningarna var fullmatade med artiklar om flygplanskrashen i New York. När jag landade ringde så lagom passande flygskolan och undrade om jag kan komma och besöka dem i morgon. De vill att jag ska skriva på för kursen antar jag.
Nu är jag fullmatad med information och det blir man tydligen trött av. Vinet hjälpte i och för sig till det med. I dag orkar jag inte gå på krogen. Det bästa med att inte gå ut en fredag är att man kan lägga sig tidigt och lyssna på Marcus Birro på Karlavagnen.
Rikskrim
Den var både intressant och hemsk.
Han gav oss många bra tips på saker som jag aldrig trodde att en polis skulle tipsa om.
Han visade även otäcka bilder på bland annat barnporr.
Två kursdeltagare började gråta.
Men nu ska vi inte gråta mer. Jag gick genom köket på väg till mitt rum och Carl har nog fått till lammsteken och de vegetariska rätterna otroligt bra, för det luktade helt underbart.
Nu ska jag gå dit och få mig en fördrink.
Matprat
Vi lär oss en massa nya spännande saker hela tiden. Jag hade höga förväntningar på kursen och den är minst så bra som jag trott.
Halvitalienaren Carl har i kväll även lärt mig laga en mycket god pastarätt. Han verkade otroligt grym på det där och kom igång bra i köket så jag tyckte först att det var onödigt att störa, men han propsade på att jag skulle lära mig det hela. Samtidigt som han visade mig hur jag skulle göra stod han och förvällde någon grönsak som ska serveras till maten i morgon. Alla har nu höga förväntningar inför trerättersmåltiden.
Anders var också med och käkade pasta i kväll. Han är webbredaktör, men jobbar även som barista. På lunchen fick han abstinens och skulle absolut cykla ner till stan för att dricka gott kaffe. Det smakade utmärkt tyckte jag och gav kaffet en stark fyra i betyg, men Anders var inte nöjd. Han tyckte för det första att kaffet bara var värt en tvåa och dessutom tyckte han inte om att jag åt skummet med sked.
Trots att Anders och Carl mest pratar om mat hela tiden, så är det dem jag hänger med. Det räcker med att säga ordet musslor för att de båda ska skina upp och entusiastiskt börja prata om rätt efter rätt. Det är vackert och fascinerande att de kan bli så glada över så lite.
Tips, trix och mat
Nu har vi lärt oss klart för i dag och ska snart åka till en restaurang.
Vi ska bara vänta in en snäll halvitalienare som sitter och skriver en inköpslista till maten på torsdag. Han och en till kille ska nämligen laga en trerättersmåltid åt oss eftersom jag fyller 31 år då. Mycket gulligt av dem.
I dag fyller för övrigt GIFs press-Lasse år. Grattis, grattis!
Övervakning
Pär Ström som skrivit boken Övervakad föreläste om det i dag.
Här kommer några exempel:
* Vissa engelska skoluniformer har chip insydda så att de kan se elevernas närvaro och tiden de befinner sig på toaletten.
* Baja Beach Club i Barcelona chipmärker sina stamgäster så att de kan betala med överarmen.
* Irland satsar på svarta lådor i bilarna som ska skicka iväg information till polis och försäkringsbolag direkt efter en krock.
* England satsar på transporter som stryper bensintillförseln vid fortkörning.
* Det finns kameror på gator som letar efter personer med antisocialt beteende.
* I Holland finns ett ilskedetekteringssystem som kollar av människor på gatan. Om någon höjer rösten och verkar arg, så skickas en patrull till platsen.
* I Ungern ville man sätta armband på passagerare som ska ut och flyga. Innan start skulle man se och kartlägga hur människor rör sig för att kunna upptäcka om de verkar vara suspekta kapare. Om kaparna ändå lyckas ta sig ombord ville de ha kameror som registrerar ögonrörelser och munslickande. Skulle ett ivrigt slickande uppstå kunde personalen aktivera armbandet och den suspekta personen skulle då få en sjujävla elstöt i kroppen.
* Det finns även system i till exempel England som har sålts till försäkringsbolag som gör att personer som ringer sanninganalyseras direkt. Det står på en skärm om det verkar som om personerna ljuger.
* I vissa länder har polisen kontroll på vilka som köper många fryspåsar i affären. Det kan nämligen tyda på knarkhandel.
* Nästan alla skrivare som säljs lämnar vanligtvis avtryck på papperena som skrivs ut. Det syns om man tittar med lupp. Brev kan med andra ord spåras.
* Vi har även fått tips om hur man ska bete sig för att ringa helt anonymt och det är tydligen en hel vetenskap för att lyckas med det.
Jag kan inte skriva om allt vi lärt oss, för det är en hel del. Det har i alla fall varit en mycket intressant dag. En av kursdeltagarna fick dessutom per telefon veta att han ska bli pappa, så vi har druckit champagne för att fira det hela.
Valbo, Nyköping och Kalmar
I dag plåtade jag hockey igen. Valbo-Nyköping. Valbo ledde i alla fall när jag åkte, men jag hann tyvärr bara stanna en period.
Nu ska jag flyga ner till Kalmar för att gå en kurs. Det ska bli trevligt att sitta framför en dator och dricka kaffe i en vecka. Det blir som ett riktigt kontorsjobb.
Brynäs-Skellefteå 5-4
Fotografen Jenny och jag satt och pratade i periodpausen. Jag har nyligen plåtat en cirkusartist. Han var snäll och rolig. Jenny som också plåtat honom var lite upprörd, för den gången hade han bjudit till presslunch. Det var bara det att han inte hade någon större koll på vad ordet innebar. När pressen kom satt han och hans medarbetare och åt, medan Jenny och reportern fick titta på.
Det var ungefär som när jag och en reporter skulle bo på ett Bed and breakfast. När jag frågade var vi skulle hämtade frukosten, svarade hon att vi kunde köpa den i affären.
Nya polisrutiner
David blev stoppad av polisen för några veckor sedan. Han hade varit på en konsert i Sandviken och släppte först av en vän på söder innan han själv åkte genom stan hem. Han såg att han hade en bil bakom sig, men trodde att det var en taxi så han gasade på.
- Efter att tag insåg jag att det var en polis. Jag trodde att den skulle svänga av ner till stationen, men det gjorde den inte. Den åkte efter mig hela vägen hem. Jag parkerade bilen och såg att en polis öppnade dörren och började kliva ur. Då gick jag fram emot honom så att han skulle slippa gå, men då hoppade han tillbaka in i bilen och stängde snabbt dörren. I stället vevade han ner rutan några centimeter och skrek att jag skulle stanna där jag var.
David gick och plockade fram sin kamerautrustning och fick sedan stå och vänta.
- Efter ungefär fem minuter vågade sig polismannen ut och då frågade jag om de funderar över någonting?
- Nej, vi funderar inte över någonting, men du körde snabbt genom stan. Du körde 50 eller 55 och det är inte lämpligt att köra i den hastigheten på det här väglaget när det är fulla människor på stan.
David höll med att det var dumt gjort. Under de fem minuterna som polisen satt i polisbilen utan att fundera på någonting så stod i alla fall David och tänkte en del.
- Jag funderade på om det här de nya polisrutinerna? Att låsa in sig när buset kommer...
Jag kan inte glömma honom
Vakten på klubben i Berlin som nekade mig inträde var fascinerande kall. Han såg snudd på skräckinjagande ut med en tatuering över halva ansiktet och flera piercingar i läppen, näsan och stora hål i öronen. Stället tar cirka 2000 besökare och anses inte helt rumsrent.
Första dagen i Berlin frågade jag två poliser om de kunde berätta var stället låg. Poliserna hade keine anung.
Flera gånger frågade jag Annelie vad hon tror att vakten har för ett slags liv.
Till slut tröttnade Annelie på mitt tjat och började berätta.
- Jo, så här är det. Han går upp på morgonen och dricker en kopp kaffe. Efter det går han och hans fru ut med hunden, sedan går han hem och tittar lite på nätet. Eller så går han kanske hem och spöar på sin fru.
I dag jobbar jag på Arbetarbladet. Vid matbordet berättade en kollega att hans vänner alltid går till den där klubben. Kollegan berättade att jag troligen inte kom in eftersom jag inte är homosexuell och dessutom ser ut att gilla Stureplansställen. Ironiskt med tanke på att Stureplan inte är mitt favoritställe i världen.
Hela förmiddagen i dag har varit lugn, så jag har nu stalkat upp gubbfan som inte släppte in mig på detta spännande ställe. Jag har gjort ett bra arbete och letat fram filmer och artiklar om honom. Det jobbiga är bara att min tyska inte är den bästa, men då föll det sig så bra att fotograf-Britt kläckte ur sig i morse att hennes mamma är tyska och på så vis fick jag reda på att Britt kan det språket. Hon har nu översatt lite av varje så nu har jag lite koll på den där Lordiliknande varelsen.
Av alla yrken så är han också fotograf. Han berättade också att han har en mörk sida, men han gick inte in mer i detalj på det.
Britt blev också fascinerad av honom, så hon sökte runt och hittade hans hemsida. Där stod hans telefonnummer. Bredvid telefonnumret fanns en liten rad om att han har telefontid. Britt sken upp för telefontiden var i dag.
Berlin 2009
Till slut tröttnade jag och började övertala Annelie att hoppa över muren. Efter lite tjat gick hon med på det hela och vi dunsade ner på andra sidan. Vi landade mitt framför fyra piketbussar. Jag föreslog att vi skulle springa, men Annelie ville smyga. Det resulterade i någon halvvariant som inte var så bra för en vakt kom ikapp oss på en gång. Vi hade en otrolig tur, för vi lyckades prata vakten till rätta och i stället för att bli utkastade guidade han oss dit vi hörde hemma, nämligen till VIP-hyllan.
Berlinarna kan festa. Vissa klubbar öppnade på nyårsaftonen och stängde på söndagen. Det festas alltså dygnet runt.
Annelie och jag sov på förmiddagarna, turistade på eftermiddagarna och sov lite till på kvällen och sedan klubbade vi på nätterna.
Enda besvikelsen var egentligen tv-tornet som vi åkte upp i. Annelie och jag brukar nämligen alltid åka upp i torn. Vi har bland annat varit i Eifeltornet, Triumfbågen och Empire State Building. Tornet i Berlin var sämst hittills. Det var inte så högt och fönstrena var immiga så man såg inte ut så bra, men som Annelie sa:
- Äntligen ett torn man får supa i.
Utelivet i Berlin är helt klart grymt. Mycket bättre än Gävles barnkalas som stänger redan klockan två.