pernilla wahlman

Mediefesten närmar sig och vi i festgruppen träffas och planerar vidare. Några dagar innan ska det även vara föreläsningar på skolan.

- Vill du föreläsa Pernilla? frågade Conny som är ansvarig lärare för programmet.

- Nej, eftersom jag är festfixare hoppar jag över det och lyssnar på de andra istället.

Vi bestämde att jag inte ska föreläsa.

Men vid förra träffen kom samma fråga upp igen.

- Jo Pernilla, du kan väl föreläsa?

Jag svarade åter nej.

I går kom ett mailutskick där det klart och tydligt står att jag ska föreläsa.

Därför måste jag förbereda mig nu.

Fakta om mig

Förnamn: Tove Pernilla Elisabeth

Tilltalsnamn: Okänd

Född för antal dagar sedan: 12 187

Född på vilken veckodag: söndag

År 2011 inträffar min födelsedag på en: lördag

Allt sådant här viktigt kan man få fram på birthday.se

Jag var in där och kollade runt för i går hittade jag ett körkort på köpisparkeringen och nu var jag in och stalkade upp tjejen som tappat det så att hon ska kunna köra vidare.

Jag hittar ganska ofta körkort som jag postar tillbaka till folk. Nu vill jag börja hitta pengar och gömda skatter istället.

Det är inte ofta jag befinner mig på köpisparkeringen, men nu var pilot-Tobbe på besök och vi valde att fika där inne. Tobbe kom stiligt uppklädd i kostym. Om jag vetat det hade jag matchat med en fin klänning. Han berättade att han i alla fall tagit av sig slipsen för han tyckte att det var lite väl mycket att ha den om man skulle fika på köpis.

I dag fikade jag med Brolin-kopian. Han kom i mjukisbrallor. Och det var inte vilka mjukisbrallor som helst, utan i kriminalvårdens byxor. (Grå med ett grönt streck och dessutom står det KVV på dem) Man skulle kunna tro att jag är övervakare till den där Brolin, men det är jag inte. Vi hade en utflykt i skogen med mina hundar och han hade köpt med sig en hamburgare och kaffe så han hade händerna fulla. Det var inte bra för byxorna var för stora så de åkte ner medan han gick. Där stod han i bara kalsongerna och med kriminalvårdsbyxorna nere vid skorna.

På eftermiddagen mötte jag Lisa på torget. Alltså inte restaurangen i Stockholm utan jag träffade en vän som heter Lisa på Gävles torg. Hon hade en fin svart blus på sig och hon lyste upp hela Gävletorget när hon kom gående. Hon strålade som ett helt kärnkraftverk. Det är synd att hon inte är här och lyser upp min tillvaro lite oftare. Nu ska hon tillbaka till huvudstaden. Tobbe flyger iväg han med. Illa. Tur att i alla fall kriminalvårdsbyxan bor kvar.

Min bror var nyss och besiktade bilen. Det var väldigt nära en ombesiktning för antennen satt lös.

- Det blir en tvåa på det där, sa besiktningsmannen.

- Ja, men då rycker jag väl bort den, svarade min bror.

Det tyckte besiktningsmannen var en bra idé.

Så så fick det bli och i och med det var tvåan ur världen.

I går plåtade jag en transexuell person. Han vill kalla sig han eller hen, men inte hon. Jag hämtade honom utanför hans hus och han kom ut klädd i rött eftersom det är hans favoritfärg. Passande nog hade jag också klätt mig i rött. Vi åkte bort en bit med bilen för att jag inte skulle peka ut var han bor, men det behövdes egentigen inte. Det var positivt att höra att han tycker att det är så öppet och bra häromkring i trakterna. Det var inte vad jag trodde, men det är ju riktigt bra att det är så.

Det regnade fram till start och därefter var det uppehåll under hela matchen och sedan började det regna igen. Trots att jag har köpt ett fint paraply som jag släpat med mig hem från Tokyo är jag glad varje gång jag slipper använda det.

Efter matchen tänkte jag åka hem och lägga mig i soffan, men den snälla killen i kiosken stod utanför när jag åkte förbi så jag svängde in för att säga hej. Han bjöd på falafel och uppdaterade mig om läget i Syrien. Nu när jag är mätt och dessutom lite mer allmänbildad kan jag soffslappa ännu bättre.

Jag brukar inte bry mig alls över att det är fredagen den 13:e, men i dag vaknade jag upp riktigt stressad för att jag drömt en mardröm för första gången på länge. Så här i vaket tillstånd förstår jag inte hur jag fick känslan av att det jag drömde var en mardröm. Drömmen gick ut på att jag skulle åka kommunalt. Jag skulle åka buss från Gävle till Valbo. Jag klev på och gick fram till busschauffören och bekände direkt:

- Jag vet att man ska gilla att åka kommunalt, men jag gör inte det.

Jag sa det hela med förtvivlan i rösten och därefter gick jag och satte mig. Då kom det värsta, jag hade satt mig på fel buss. Den här skulle ta omvägen förbi Hagaström och resan skulle möjligen bli 20 minuter längre. Jag blev gråtfärdig.

När jag vaknat tog jag och kollegorna Ulrika och Katarina bilen till ett matjobb. Vi passerade många vägbyggen och vid ett tillfälle var det både ett rödljus och en skylt där det stod ”Invänta trafiklots”.

Ingen av oss visste vad en trafiklots var. Först åkte en blinkande lastmaskin förbi. Vi var lite osäkra på om det var en lots eller inte, men vi stannade kvar. Sedan kom det två ångvältar. Därefter fick vi nog. Vi tyckte att vi hade väntat färdigt så Ulrika smög förbi rödljuset lite försiktigt och åkte fram till en byggkille på vägen. Jag satt i bak och hörde deras samtal.

- Hej, vi har väntat så länge så vi funderar om vi måste vänta på lotsen eller om vi kan åka? Det är ju ett rödljus också, så vi följde det.

- Men lyste det grönt då? undrade byggkillen.

- Nej, det gjorde det i och för sig inte.

Ulrika tror att killen tyckte att vi var de korkaste han träffat på länge.

Vi fick backa tillbaka och vänta vidare till en annan bil kom. På den stod det klart och tydligt ”Lots följ mig”.

Matjobbet var trevligt. Vi satt under filtar vid en eld och åt goda afrikanska smörgåsar.

Jag fortsätter att landa. I dag gjorde jag det nio gånger men på gräs. Det var vanliga landningar så vi lekte inte att motorn gått sönder. Det hela gick bra. En gång sa till och med läraren att det gick fantastiskt bra. Jag tyckte i alla fall att han sa det. Eller om det nu bara var en röst i mitt huvud.

Tiggeri var ingenting min bror och hans flickvän ville ägna sig åt på inbjudningskortet till deras bröllop. Istället fick jag order om att svara alla att de vill ha presentkort på Beijer. Nu är det är bara det att det inte är någon som frågar och jag vill inte heller ägna mig åt tiggeri och påpeka att om ni funderar på att köpa någonting så kan ni köpa ett presentkort på byggfirman. Men nu har jag i alla fall skrivit det i bloggen. Det är inte riktigt lika pinsamt att skriva det här, men jag ska ändå göra mitt bästa för att glömma att jag just gjort det.

I dag har jag landa tolv gånger med planet. Vi övade åter på nödförfarande och lekte att motorn gått sönder. Jag tyckte att det gick riktigt bra, medan läraren tyckte att jag kraschade lite väl många plan. Efter ett tag förstod jag att det var ett låtsasdike just där jag satte ner planet.

- Lever vi? frågade jag efter varje landning och trots att planet gick sönder vid några tillfällen så gjorde vi det varje gång.

Jag har lagat mat till min bror och hans flickvän som är på besök från Stockholm. Jag trodde att vi skulle umgås, men nu ligger båda i soffan och sover. I och med det har gästerna satt artighetsribban, så nu smyger jag ut och träffar några vänner på puben istället.

Hundarna följde med till Norrsundet där jag var på ett jobb i dag. Den ena hunden älskar att åka bil och den andra följer med på grund av ren avundsjuka. Vi passade på att gå en promenad vid havet. Jag kände då att jag också vill ha en sommarstuga. Sedan kom jag på att min brors stuga börjar bli fin för de ska gifta sig där i sommar och den ligger vid vattnet, så där kan jag vara om ett tag. När jag kom hem frågade jag mamma om vi ska kasta ris på dem när de har gift sig, men hon är också djurvän och tänker på fåglarna. ”Då kanske fåglarna får ont i magen, men vi kan kanske koka riset först” funderade hon.

Det tycker jag är en kanonidé. Vi kokar en stor gryta och sedan får alla gäster skopa ur byttan och hyva på turturduvorna.

I dag stod jag på ett galler 22 meter över marken. Det brukar gå bra när jag jobbar, men den här gången fick jag inte ta några bilder eftersom jag befann mig i en fabrik där mycket är hemligt. Eftersom min kropp märkte att jag inte arbetade blev jag lite skakig i benen, så jag gick tillbaka mot dörren och väntade där. På nedre plan fick jag plåta, men bilderna ska ändå godkännas av chefen. Jag förstår inte riktigt vad jag kan få på bild som är så hemligt. Alla maskiner har ju något slags chassi på sig och jag har ju ingen röntgenkamera med mig. Cheferna vill kanske att alla maskiner ska verka lite mer spännande än vad det egentligen är.

I morse åkte jag på utflykt tillsammans med barn som går på ett Ur och Skur dagis. ”I ur och skur” brukar jag för övrigt ropa till mina hundar när det är dåligt väder och de inte vill gå ut. Utflyktsmålet i dag var en liten skogsdunge, så där satte vi oss i regnet. Jag frös, reportern frös och barnen frös de med. En stackars flicka stod vid elden som maten skulle värmas på och hackade tänder. ”Jag dör”, skrek en liten pojke som frös han med. Som pricken över i:et fick jag åka kommunalt hem. Väl hemma skyndade jag mig in i duschen och vred på så att det ångade om vattnet och därefter satte jag mig under två filtar i soffan och gjorde i ordning bilderna samtidigt som jag tänkte på de stackars barnen som var kvar i skogen. I kväll ska jag på ur och skur fotboll. Gefle ska vinna över Halmstad och jag ska plåta det hela med en täckjacka på mig.