pernilla wahlman

Just nu åker jag runt och gör jobb på fina ställen. I går var jag på Djurgården i Stockholm och nyligen var jag på Kungsholmen. Det verkar vara så att ju tjusigare ställen man kommer till desto mindre fika får man. Lina var med i Stockholm och hon förstod allvaret när vi var färdiga med ett jobb i en byggnad som hade ett helt långbord med kakor, varav vi fått smaka noll.

– Jag förstår att du är besviken, nu åker vi och köper glass, viskade hon till mig så fort vi kom ut.

I dag gjorde jag ett jobb i Hudiksvall. Det var samma sak där. Helt fikalöst. Jag hade ingen reporter med mig men jag styrde upp det hela med att åka och köpa en till glass. Jag stannade även i Söderhamn och där är det annat. Där förstår jag inte hur restaurangerna går runt för de verkar vilja bjuda alla som kommer in.

I dag var jag på jobb i Sundborn. Jag fotograferade en tjej som har fem barn. Hon var piffad och fin precis som förra gången jag var där. Hennes hem platsar i heminredningstidningar och hon tränar fem gånger i veckan. Vissa är effektivare än andra. Jag åkte hem och piffade lite jag med. Efter att ha målat naglarna fick mamma klippa topparna på mig. En gång satt jag och funderade på om jag skulle klippa lugg eller inte. Till slut tyckte mamma att jag velat för länge så hon skyndad fram, tog tag i luggen och klippte till.

– Så, nu har du lugg, sa hon.

Jag hade tittat upp olika frisörer och en salong har en klippning som heter ”snabbt och hyfsat”. Det låter som mammas tillvägagångssätt så jag lät bli att lägga tid på att boka och åka iväg och lät istället mamma klippa till igen.