pernilla wahlman

Skatteverket borde stavas med ä.
För värk och skatt hör ihop på något underligt vis.
Nu är i alla fall min deklaration klar.
I tid och allt.
Det firar jag med att åka till Rom.
Hej då.

Idag gick jag upp i ottan helt frivilligt. Min vän Kattis ville att jag skulle komma över och käka gröt. Det var en riktigt god blandning hon fått ihop med nötter och olika gryn.
För några veckor sedan sov jag över här när hennes sambo var iväg på jobbresa. Då vaknade jag ännu tidigare. Dottern Lova började lalla redan klockan fem. Min morgontrötta hund som också var med tyckte att det var åt helvete för tidigt så hon surnade till och låg och morrade under täcket.
Precis som förra gången jag var här på morgonen drar Kattis igång med hot.
- Skriver du inget får du inget kaffe, säger hon.
Nu när jag frågar henne om det här handlar om utpressning svarar hon:
- En motivationshöjare skulle jag vilja kalla det.
Nu har jag krystat färdigt för idag. Tack för gröten. Sätt på kaffet.

Nu är det vår och motorcyklarna ska besiktas.
Förra året satt jag och suckade över det. Jag tycker att det är så nervöst att åka till bilprovningen. Nästan som att åka till tandläkaren.
När jag hade suckat tillräckligt länge erbjöd sig min vän att besikta motorcykeln åt mig.
Han fixade några småfel och körde runt lite på den.
Han skickade ett sms.
Idag har jag övningskört 30 mil med mig själv.
Sen när den var besiktad sa han:
- Det var ju skoj det här, jag ska kanske ta ett körkort jag med.
Det gick imponerande snabbt för honom att få det. Nu när han är laglig kan jag ju fråga honom igen. För jag vill inte åka till bilprovningen själv.
Kommunen måste bara sopa vägarna så att han inte ramlar och slår sig.

Min kompis Andreas badade bubbelpool med badsalt och fick i ögonen. Han ropade på mig.
- Ge mig den där handduken sa han och pekade.
Jag gav den till honom.
- Undra vad man ska ha den här pyttelilla handduken till, sa han och torkade sig i ansiktet.
- Arslet förstås, svarade jag.
Andreas kastade ifrån sig handduken och tyckte att jag var elak. Men jag trodde att han fattade det själv eftersom handduken hängde över bidén.

Vi bodde på hotellet som herr och fru. Andreas tyckte det var roligt och gick och kallade mig älskling.
- Det låter bra, sa jag som inte hört det ordet på länge.
- Ja jag kan köra hela kittet sa Andreas. Jag kan sucka när du vill gå in i affärer också.
Vi shoppade en hel del och fikade massor. Andreas ville dessutom se varenda byggnad och varenda park i hela Barcelona. Vi gick så det värkte i fötterna. Men inte var han nöjd när vi kom hem för det, nej för då skulle vi gå till hotellets gym och träna.
Tillslut fick jag nog. Därinne hade dom också en bubbelpool så jag gick och satte mig i den istället.
På stranden gick vi och såg jättekära ut. Inte för att vi var kära men vi tyckte att det var så roligt när folk såg surt och avundsjukt på oss.
Barcelona var mycket trevligt. Både sol och bad och storstad på en gång.

Aftonbladet ville att vi skulle ha med Papp-Lasse varje gång vi åkte till Allsång på Skansen i somras. Papp-Lasse var som det låter en fullstor Lasse Berghagen i papp.
Han fick inte plats i min bil. Vi funderade om han skulle få åka på taket eller i en egen taxibil. Det regnade så Lasse kunde inte åka på taket.
Just den gången skulle Papp-Lasse bli portad på Skansen. Jag plåtade honom vid ingången. Han stod utanför grinden och ville in.
- Jag kan ta mig in på tvären om jag vill, era pappskallar, muttrade Papp-Lasse.
På sista Allsången ställde vi Papp-Lasse i ett tält efter att han minglat runt bland en massa artister. Från tältet drog Papp-Lasse så fort vi vände ryggen åt honom.
På den tiden Lasse var programledare plåtade jag honom ganska mycket. En kväll när vi gick ute på parkeringen sprang en liten tjej fram till honom. Lasse skrev autografer och pratade glatt med henne. Tjejen började gråta. Trots att hon enbart var glad tyckte jag synd om henne. Jag har själv aldrig haft någon riktig idol, så jag har lite svårt att förstå det där. Nu läser jag en bok om fans. Dom åker runt jorden för att se sina favoriter. Några av dom tror på fullaste allvar att dom faktiskt har ett förhållande med artisterna. Det är en intressant bok, som jag för övrigt har lånat på biblioteket. Förut gjorde jag ett reportage om roliga gratisnöjen. Biblioteket är ett sådant. Man måste låna böcker ofta så att dom inte klappar igen.

För några månader sedan fixade jag en blind-dejt till mina vänner. En journalist och en konstnär. Dom träffades ute på krogen. Allt verkade bra. Kruxet var bara att jag var så otroligt nyfiken på hur det skulle gå för dom, så jag bestämde att jag också skulle följa med. Spännande var det och bra blev det. Dom säger att jag ska få ett pris.
Jag fixade ihop två andra tidigare. Dom är gifta nu och ska få en liten bäbis.
Oj så skoj.

- Jag åt två wienerbröd och drack två koppar kaffe, sa Håkan.
- Varför fick inte jag några? frågade jag.
- Det var på lärarkonferensen, sa Peter.
- Vad är det? undrade jag.
- Det är sånt som alla lärare ska gå på varje onsdag klockan tre, sa Terrie.
- Vad pratar ni om då? frågade jag.
- Det skulle du veta om du läser dina mail. Vi skickar alltid ut ett protokoll efteråt, påpekade Peter.
Sedan skrattade alla utom jag.
Nu kan jag ju rädda mig med att Conny påstår att jag inte är någon lärare. Jag är på skolan för att få livscoachning.

Enligt min krogvaktskompis har en av 40 Gävletjejer klamydia.
Det har han räknat ut alldeles själv.

En vän till mig äger en restaurang. Nyligen kom det in två ungar och åt. Dom drog utan att betala. Eftersom ungarna bor i närheten cyklade dom ofta förbi. Kocken sprang ut varje gång och ropade att dom skulle komma in och betala. Ungarna tröttnade på det där tjatet och kom tillbaka. Men istället för att betala sprang dom omkring och slog på rutorna så att fönstrena nästan gick sönder. Kocken fortsatte tjata om betalningen. Då kom dom tillbaka igen med ett baseballträ med sig. Kocken gick åter ut och fick sig en smäll innan han fick tag i trät.
Polisen kom dit och undrade om kocken hade spöat ungarna.
- Den ena gav jag en smäll. Den andra satt intill huset och skakade. Då slog jag honom lite också, svarade kocken.
- Om inte deras föräldrar uppfostrar dom måste väl vi göra det, svarade restaurangägaren.
Polisen svarade ungefär att det är olagligt att slåss, men dom var ändå på kockens sida.
Senare pratade både polisen och restaurangägaren med barnens föräldrar. Dom verkade inte bry sig speciellt mycket och inte hade dom några planer på att betala heller, men nu har ungarna i alla fall slutat cykla förbi där.

Förut när jag var i Spanien gick en kille runt och delade ut lotter på stan. Man vann dyra alkoholhaltiga drycker varje gång plus att man såklart gärna fick köpa en lägenhet. Vi blev polare med lott-killen och hämtade ut spritflaska efter spritflaska utan en tanke på att köpa någon lägenhet. Tillslut sa dom att vi inte fick hämta någon mer sprit.
- Så länge vi har tur och vinner på lotterna är det väl klart att vi måste få hämta ut vinsterna, svarade vi.
Idag åker jag till Spanien igen. (Barcelona) Jag tänker inte köpa någon lägenhet nu heller.
Det kommer därför vara lite lugnt på bloggen i några dagar. Jag kommer självklart hem till mina inbokade jobb, så ni behöver inte ringa och vara oroliga som ni gjorde förra gången jag var utomlands. Allt är i sin ordning. Vi ses.

En nyanställd som nyligen fått sin firmabil.

Den nyanställde: Betalar företaget parkeringsböterna?

Chefen:   Vet du att det finns en automat som man lägger pengar i och får ut en biljett?

Den nyanställde: Så företaget betalar inte parkeringsböterna?

Chefen: Nej!

Den nyanställde: Vad synd, för du har just fått en parkeringsbot på din bil.

Chefen: Helvete.

Chefen rusade ut medan alla andra på företaget skrattade.

Anonym vän:
- Det finns svindyra hudkrämer som man kan prova i vissa affärer. Jag provar varje gång jag går in. En gång tog jag så mycket kräm att jag inte lyckades gnida in det i ansiktet. Då fick jag gå alldeles fet därifrån. Vissa affärer är för små för att man ska våga gnugga in det i ansiktet. Expediterna ser vad man gör och då får man nöja sig med att ta lite på händerna.
Det tråkiga är att sist jag var in och skulle prova hade dom tagit bort den där svindyra krämen. Dom tyckte kanske att jag hade provat klart.

Min bror åkte tunnelbana till jobbet förra veckan. En tant satt och skällde på en gubbe hela resan. Plötsligt blev hon irriterad på min bror också. Han är troligen lite överkänslig mot sina katter så på morgonen nyser han och måste snyta sig.
Tanten fnös åt honom och flyttade sig längre och längre bort.
Min bror tyckte synd om gubben och försökte hjälpa till. Han sa till tanten:
- Du behöver inte vara orolig att det smittar, jag är bara allergisk mot griniga kärringar.

Expressen skrev om en stackars bandyspelare för några månader sedan. Alla var skitförbannade på Vänersborgsspelaren Alexander Mayborn för att hans telefon hade skickat ett sms till Villas bandyspelare Pär Gustafsson där det stod:
"Se nu till att duscha ordentligt så att pisslukten försvinner."
Alexander nekade och trodde att det kanske var någon lagkamrat som skämtat. Pär tyckte att Alexander skulle skämmas som en hund, eftersom han skyllde ifrån sig.
Dom skulle utreda det där internt. Jag vet inte hur det gick, men jag vet att det finns en hemsk sms-tjänst som jag själv råkat ut för några gånger. Den gör så man kan skicka sms från sin egen telefon, men man skriver in ett annat nummer som syns som avsändare. När man sedan svarar hamnar man hos det numret man uppgett. Det är verkligen supertaskigt, så jag tänker inte skriva om hur man gör. Detsamma gäller dig Danne. Skriv inte hur man gör och använd inte det där en endaste gång till på mig, för då blir det krig.

I dag igen blev jag väckt av någon som ville köpa löpband.
- Ja hej, jag vill prata med chefen, brukar folk säga när dom ringer hem till mig.
Ibland svarar jag:
- Ja det är jag.
Eller:
- Gäller det klagomål eller beröm?
Det är vanligen bara jag som tycker det där är roligt.
Det är mitt Stockholmstelefonnummer som ställer till det. Förut hade nämligen en löpbandsfirma det numret.
Om det fortsätter såhär kanske jag ska ta och öppna en löpbandsfirma, för kunderna har jag ju redan.