pernilla wahlman

- Nu kommer kakmonstret, sa kioskpersonalen när de fick syn på mig i förmiddags.

Jag gick fram och köpte en bulle.

- Du måste äta mat också. Du kan inte leva på bullar.

På eftermiddagen gick jag dit igen. Alla tre började vifta med armarna och ropade:

- Bullarna är slut.

Jag fick syn på en chokladkaka bakom disken och pekade på den.

- Vad är det där?

Det är roligt att undervisa på Konstskolan. Dessutom är det som en utställning för mig att gå runt och titta på vad eleverna gör och jag har tur för alla där är snälla. Jag har hört att alla elever inte är lika vänligt inställda som de jag träffar. Reportern Lisa Röstlund ringde till exempel en förtroendevald elev på Lundsberg och frågade vad han anser om Skolinspektionens beslut. Svaret: "Håll käften jävla hora".

Vd-Julia har haft en elev i dag hon med. Statsministern var och besökte henne i yxfabriken. De fikade, pratade yxor och högg ved. Jag har också fikat i dag, i går däremot var det sämre med det för bullarna i kiosken tog slut mitt framför näsan på mig men i dag hann jag på några. Jag var där i eftermiddags också:

- Finns det inga bullar?

- Nej, nu är bullarna slut och du har ju dessutom redan köpt två stycken i dag. 

Två kvarter bort från min lägenhet ligger Konstskolan. Det är ett lagom avstånd med tanke på att jag undervisar en klass där i tre dagar nu. Jag ställer in rasttiderna på telefonen så att den vibrerar när jag ska sluta prata för klassrummet är även det allmänna fikarummet där kaffet finns och de andra eleverna uppskattar troligen inte att få stå utanför och vänta. Det är en bra och trevlig stämning på skolan och den vill ju inte jag komma och förstöra. 

En av de kriminella som jag känner ringde i går. Han har varit ovän med en annan kille i flera år och jag har tjatat på båda att de måste komma över allt gammalt och bli sams. För några dagar sedan råkade de ses.

- Han var utanför en affär när jag gick in där. Först såg jag inte att det var han så jag gick bara förbi men när jag kom ut igen såg jag vem det var.

- Vad gjorde du då?

- Jag gick fram och gav honom en kram.

- Va? Men vad fint. Vad glad jag blir. Det var verkligen bra och stort gjort av dig.

- Ja, du har ju sagt åt mig att läsa alla de där ”bli snäll böckerna”.

- Han måste ha trott att du tänkte strypa honom och blivit väldigt förvånad när du släppte i tid. Verkligen fint gjort.

- Nu har jag skickat ett sms till honom också.

- Åh, vad bra du har blivit. Om du nu skrev någonting snällt alltså.

- Ja, jag skrev någonting snällt. 

I helgen är det alltså flygdagar. Jag är medlem i två klubbar så i rättvisans namn gör jag reklam för båda. På Lemstanäs flygfält kan man bland annat prova på motorflyg, ultralätt, modellflyg och skärmflyg. Det finns en kiosk så att man kan fika. Öppettiderna är lördag och söndag mellan 10-16.

På Rörberg i Valbo kan man prova att flyga en Cessna eller om man hellre vill prova en flygsimulator. Man kan även titta på fallskärmshoppning och hoppa tandhem. Det är en flygplansutställning där och man kan köpa fika i kiosken. Öppettiderna är från klockan 10 båda dagarna. 

 

 

 

I kväll spelar Sandvikens IF mot AIK i svenska cupen. 600 AIK-supportrar förväntades komma till en restaurang klockan två för att ladda upp. Fotokursen var på Sandvikenredaktionen i dag så vi gick dit för att övningsplåta på AIK:arna. Jag lär även ut hur man filmar med kameran och eftersom det är populärt att lägga ut filmer då reportrarna bjuder lite på sig själva hade jag tänkt ut hur vi kunde göra en film där också. Rubriken skulle vara ”Hur mycket tål en AIK:are?” och reporten skulle helt enkelt få testa det. Först kunde han gå genom restaurangen med en Djurgårdenhalsduk på sig, därefter skulle han ta på sig en tröja och gå igenom en gång till. Vid tredje genomgången skulle han kunna säga några ord och vid fjärde kanske dra någon ramsa. Nu var det ju i och för sig inte 600 personer där utan snarare fem så hela filmidén blev förstörd, men tre av AIK:arna ställde i alla fall snällt upp som modeller. 

Biblioteket i Valbo har öppnat efter semestern.

- Vilken tur att ni har öppnat igen för jag orkar inte åka till Gävle.

- Hörde du? ropade den ena bibliotekarien till en annan. Hon orkar inte åka till Gävle, vi har ett existensberättigande.

- Jag har inte läst någonting på en månad nu.

- Då har du haft tid till reflektion och egna tankar.

- Ja, det har varit mycket obehagligt.

- Har du sett någon film då?

- Ja, jag såg en nyss som jag sett tidigare men jag kom inte ihåg om den slutade glatt eller sorgligt så när det var 15 minuter kvar tyckte jag att det var ett passande slut så då stängde jag av.

- Har du svårt för sorgliga slut?

- Ja, det har jag.

- Då kan du låna en terapibok.

Hon gav mig en ”bli lycklig bok”.

- Vad handlar den om då?

- Att man inte ska vilja ha så mycket materiella ting.

- Men jag vill ha mycket materiella ting.

- Ja, det vill jag också men man ska vilja ha mycket annat också.

- Alltså jag är inte deppig. Jag skulle nog tro att jag är över medelglad men jag kan ta den i förebyggande syfte.

Jag lade alla mina böcker framför henne.

- Eller ska man låna själv i låneautomaten?

- Ja, så att jag kan ät… ställa upp böcker.

- Du tänkte säga äta upp din smörgås men det lät för slött så du sa ställa upp böcker istället.

- Haha, ja det stämmer.

Varje gång jag varit där kommer jag ut med någon extrabok som bibliotekarierna har lagt dit. De brukar vara riktigt bra böcker så jag tar alltid med dem också. Nu är högen hemma färdigläst så på måndag ska jag dit igen.   

Just nu går det bra för många av de kriminella jag känner.

Först ringde en och berättade att han fått skuldsanering och kort därefter ringde en annan som bytt fängelse.

”Du anar inte vad vackert det är här. Det är helt fantastiskt. Jag önskar jag kunde få ta en bild och skicka till dig.”

En annan har fått jobb och är otroligt glad över det.

”Jag är så glad att någon vill satsa på mig. Jag känner en enorm tacksamhet till alla som hjälpt mig komma hit. Jag har vuxit som människa den senaste tiden och jag är inte alls lika deppig längre. Min mamma tycker också att jag har förändrats. Hon gråter och säger att hon älskar mig. Ibland på kvällarna gråter jag med för allt jag gjort tidigare och för tankar jag har tänkt.”

Nu har jag varit och fotograferat flygplan till en annons som kommer i tidningen snart. Det är till motorflygets dag och alla är välkomna. 

Lördag och Söndag från kl 10 på Gestrike Airport, Rörberg

Fallskärmshoppning/tandemhoppning med Söderhamns fallskärmsklubb

Flygsimulator

Flygplansutställning, se flygplan som du kanske aldrig tidigare sett

Fika, Korv, Glass mm.

 

Om några timmar ska jag få skäll. Det har en polis sagt. Han såg när jag stod utan hjälm och plåtade matchen mellan Brynäs-Leksand.

- Var är hjälmen? ropade han från läktaren.

- Jag har lockat håret, jag kan inte ha någon hjälm, svarade jag.

- Kommer du på matchen på söndag?

- Ja.

- Då ska jag skälla på dig då.

- Jaha, då ska jag fundera ut ett försvarstal till dess.

Han står alltid bredvid mig under fotbollen så han kommer ha gott om tid att skälla. Klockan 15.00 börjar matchen mellan Gefle-Mjällby. Jag vet inte om skället börjar samtidigt eller om han väntar lite. 

Flygklubben har grillfest i Storvik i dag så jag tog bilen dit.

- Vill du ha vin eller öl? frågade en advokat som var där.

- Jag kör bil.

- Ta den här ölen, jag försvarar dig.

- Men den här ölen kan du köra bil på.

- Ljuger du nu?

- En advokat ljuger aldrig. Vi framför bara våra klienters osanningar.

I morgon ska jag till Storvik igen. Jag har inte lyckats byta bort bilbingon så klockan 15.00 går jag åter runt och rättar lotter. Välkomna!  

Den här coola tjejen plåtade jag i dag. Hon lånade mitt block och skrev i det. ”Tack hörrni att jag fick vara med.” ”Tack själv hörru för att du ville vara med!” 

Innan jobbet hämtade jag upp reportern Annika och fick då lyxigt nog välja ut ett recept som hennes man Tommy lagade medan vi var borta. Jag valde tomatsoppa med bönröra. Till efterrätt fick jag pannkaka, kaffe och bulle.

- Rätten får betyget fem, sa jag.

- Fem av femton? undrade Tommy.

 

 

Fina-Lina och jag jobbade på förmiddagen och direkt efteråt åkte vi till stranden. Tre tjejer som var cirka 12-14 år låg bredvid oss och en av dem hade en riktigt dålig attityd. Hon skällde på de andra, sparkade sand och hotade att kasta deras mobiler i vattnet. Vi låg och tittade på dem för att förstå om argbiggan skämtade eller inte. Hon blev ordentligt störd på att vi glodde och gick hotfullt fram och tillbaka för att stirra på oss. Jag tyckte att ungen var skitläskig medan Lina inte kunde låta bli att skratta. Det hela blev inte bättre av att jag fick syn på en andunge som hade lika risig inställning till sina vänner. Den öppnade sin lilla andnäbb och rusade gapande på sina andkompisar. Den rusade runt som en liten galning och då började jag också skratta men alltså inte åt argungen utan åt arganden. Det hela slutade i alla fall helt odramatiskt med att tjejen stannade upp, gav oss en lång arg blick och gick därefter hem. 

Det blir rätt mycket tanka nuförtiden och då menar jag inte att det festas utan det är bilen som ska ha sitt. I morgon till exempel ska jag på jobb i Falun, på söndag är det jobb i Stockholm, på måndag är det ett i Gävle och på tisdag ska jag till Sundsvall. Jag fick återbäringen från OK nu och för första gången engagerade jag mig i det där och kollade upp hur mycket stålar jag faktiskt sparar genom att åka runt och leta OK-stationer i alla städer. Jag har tankat för 20 899 kronor och får då hela 218 kronor tillbaka. Hur i all världen skulle jag klara mig utan den återbäringen? Tjohooo!