pernilla wahlman

Biblioteket i Valbo har öppnat efter semestern.

- Vilken tur att ni har öppnat igen för jag orkar inte åka till Gävle.

- Hörde du? ropade den ena bibliotekarien till en annan. Hon orkar inte åka till Gävle, vi har ett existensberättigande.

- Jag har inte läst någonting på en månad nu.

- Då har du haft tid till reflektion och egna tankar.

- Ja, det har varit mycket obehagligt.

- Har du sett någon film då?

- Ja, jag såg en nyss som jag sett tidigare men jag kom inte ihåg om den slutade glatt eller sorgligt så när det var 15 minuter kvar tyckte jag att det var ett passande slut så då stängde jag av.

- Har du svårt för sorgliga slut?

- Ja, det har jag.

- Då kan du låna en terapibok.

Hon gav mig en ”bli lycklig bok”.

- Vad handlar den om då?

- Att man inte ska vilja ha så mycket materiella ting.

- Men jag vill ha mycket materiella ting.

- Ja, det vill jag också men man ska vilja ha mycket annat också.

- Alltså jag är inte deppig. Jag skulle nog tro att jag är över medelglad men jag kan ta den i förebyggande syfte.

Jag lade alla mina böcker framför henne.

- Eller ska man låna själv i låneautomaten?

- Ja, så att jag kan ät… ställa upp böcker.

- Du tänkte säga äta upp din smörgås men det lät för slött så du sa ställa upp böcker istället.

- Haha, ja det stämmer.

Varje gång jag varit där kommer jag ut med någon extrabok som bibliotekarierna har lagt dit. De brukar vara riktigt bra böcker så jag tar alltid med dem också. Nu är högen hemma färdigläst så på måndag ska jag dit igen.