pernilla wahlman

Jag läste just Britts blogg och hon skriver så här i dag: "En blogg ska uppdateras varje dag, gärna flera gånger om dagen."

Jag som först tänkte strunta i att skriva någonting i kväll får tänka om.

Vid lunch kom min kompis Jessika på besök. Vi har bott grannar i flera år men sedan flyttade hon till skogen. Jag saknar henne så nu försökte jag berätta fördelarna med facebook så att vi kan ha lite bättre kontakt. Hon bad mig visa poängen med det där. Jag berättade att man kan hålla kontakt med alla vänner och att man får mycket värdefull information på facebook.

Nu ser jag till exempel att en vän till mig just checkat in på Skithuset.

I går åt jag på favoritrestaurangen Helt Enkelt och det var som vanligt toppen.

I morse bjöd en vän hem mig på frukost. Medan jag läste tidningarna dukades det upp massor. Det var smörgåsar, grönsaker, ägg, juice, yoghurt, jordgubbar, kiwi och kaffe. Jag tror att jag chansar och knackar på i morgon igen.

Lunchen åt jag på Brända bocken tillsammans med de andra i medieprogrammets festkommitté. Det var trevligt, men vi kom fram till just ingenting.

Jag har även hunnit gå med båda hundarna i Boulognerskogen och med den ena i Valbo. Den andra hunden hade fått nog och ville ligga kvar under filten inne.

Jag måste även påpeka att jag gjort ett jobb så att Brolin-kopian inte tycker att jag bara glider runt. Jobbet gjordes med min gamla kamera, den nya ska jag inviga i morgon.

Min granne Kattis lånade ut en dvd till mig nyss. Den heter Zumba basics och det är ingenting hon vill utöva nu när hennes svärföräldrar kommer dit. Jag vet inte hur det blir med den där. Hur löjligt kommer det inte kännas att stå och skutta själv framför en dator? Dessutom har jag ljusa gardiner och jag vet inte om grannarna ser mig genom dem. Jag gör som med deklarationen, jag skjuter upp det till i morgon.

Min kompis Kattis ringde för några dagar sedan och sa att hon har en bok som jag kan få låna. Den heter 4 timmars arbetsvecka.

- Men så har ju vi det, då är vi alltså redan hemma, sa jag.

- Nej Pernilla, det är inte 4 timmar om dagen utan 4 timmar i veckan.

Brolin-kopian kom förbi i dag när jag satt ute och läste den.

-       Ja ha, ska du gå upp i arbetstid? var hans kommentar till det.

Han verkar inte tycka att jag sliter ihjäl mig direkt.

Förut slet jag i alla fall med att hålla Brolin-kopian nyttig. Han ville gå ner i vikt och jag försökte hjälpa till, så vi gick ofta promenader tillsammans. En gång kom han körande i bilen smaskandes på två hamburgare innan promenaden.

Jag läxade så klart upp honom direkt. I dag frågade jag om han kom ihåg det.

- Ja, men jag tar inte dina utskällningar på allvar för du tar ju själv inget på allvar. Det enda du tar på allvar är din ledighet, sa han.

Så lat som han får mig att låta är jag faktiskt inte. Dessutom läser jag i boken att man ska omdefiniera begreppet lathet - till att uthärda en otillfredsställande tillvaro och låta omgivningen bestämma hur man ska leva.

Jag tog med Brolin-kopian på en promenad i dag också och sedan ville han ut och åka bil. Han vill ofta åka och titta på hus som är till salu. Det är trevligt, men jag måste hela tiden sitta på helspänn för om det råkar gå någon person på min sida kör han in och stannar bilden bredvid personen och sedan trycker han ner rutan på min sida. Personen tror att jag ska fråga någonting, men det ska jag ju inte så det hela blir lite pinsamt.

Jag har inte varit hemma så jag vet inte om det har varit några påskkärringar här. Annars tycker jag att det är roligt att ge de små liven lite godis.

Killen i kiosken berättade att det brukar komma in påskkärringar till honom när han jobbar och han brukar alltid ge dem smågodis och en klubba.

Det blir i alla fall inget påskgodis till Gefle IF i dag, för de förlorade mot Trelleborg.

Jag hämtade min nya kamerautrustning i Västerås i dag. Innan jag åkte till fotoaffären var jag ut och åt lunch med Jonas som är säljarens son. Han tog mig till en mysig restaurang vid havet. Förra sommaren jobbade vi mycket ihop och då sa han flera gånger att jag var lik Angelina Jolie. I dag när jag köpt min kamerautrustning för över 84.000 lät det annorlunda.

-       Du är så lik Agneta Sjödin.

-       Ursäkta mig? För faan Jonas. Jag var ju lik Angelina Jolie?

-       Ja, ja, men nu har du ju betalat.

Nu har jag bättrat på min allmänbildning. Jag var och fikade hos killen i kiosken. Han bjöd mig och mina hundar på glass och uppdaterade mig samtidigt om läget i hans hemland. Han berättade bland annat att folket i staden han kommer ifrån blir belönade för att de håller sig lugna. Alla får därför låna pengar utan ränta. Han berättade även om bomullsodlingar och hur det går till att skörda träden. Dessutom längtar han hem. Han vill flytta tillbaka. Ur mitt lilla egoperspektiv vore det inte alls bra. Jag vill fika vidare och prata mera om Syrien.

Tanken var att jag skulle vara nykter i går, men min bror ska gifta sig så han och hans flickvän kom med en massa olika viner och ville ha hjälp att provsmaka. Jag tyckte att det var lite bortkastat att spotta, så det struntade jag i. Efter en sådan förfest kunde jag lika gärna gå på krogen så Annelie kom och hämtade mig. Det var inte i går, eller nu var det ju det…

I alla fall så hoppade jag över efterfesten. Det gör jag i och för sig nästan alltid, men jag ville vara nykter i tid. Alkoholmätaren visade noll direkt när jag vaknade och det är bra eftersom man måste ha fått köra bil i åtta timmar innan man får flyga. Klockan 18.30 flög jag till Tierp och landade där, sedan flög jag över huset och vinkade till en annan pilot. Det är troligen den piloten som jag ska flyga upp för senare så det hela kan ju verka lite smörigt, men det var min flyglärares idé. Därefter flög vi hem i solnedgången.

Nu när min externa hårddisk och dator gått sönder + att jag beställt en helt ny kamerautrustning så är det ju bara telefonen kvar. Den passade därför på att lägga av i dag. Inte helt, men jag kan inte svara på sms längre. Nedre delen på min iPhone fungerar nämligen inte. Så skicka gärna gulliga, smöriga, trevliga och roliga sms, men förvänta er inga svar.

-       Hur är det? frågade jag en av mina vänner.

-       Hon sträckte fram vänsterhanden och gjorde sådär rörelsen.

Hon försökte först att se bekymrad ut, men det gick inte. Hon kunde inte hålla tillbaka sitt leende.

-       Det är lite tungt nu, fortsatte hon och vickade vidare på handen.

På hennes vickande hand satt en stor glittrande ring. Hon vickade länge och nickade gång på gång åt ringen.

-       Den har 24 diamanter, konstaterade hon nöjt.

Min brorsas hus har värderats. Den unga tjejen som gjorde det hade inte samma smak som husägaren själv.

- Men här är det ju inte färdigt, sa hon och pekade på träbjälkarna i taket.

Stenväggen som han slitit ordentligt med för att få fram tyckte hon inte heller om. Hon fick för sig att den skulle spacklas igen.

- Sådana här objekt är jättesvåra att värdera, konstaterade hon till slut.

Ja, smaken är som man brukar säga olika.

I går sa en vän till mig upp sig från sin chefsposition med motiveringen ”Livet är för kort för det här”.

Själv säger jag inte upp mig från frilanslivet. Jag är fortfarande mycket nöjd med att ha mig själv som chef.

Uri Geller valde att greja runt med en säck potatis i går istället för att laga min dator, så nu har jag köpt en ny. Datorn var i och för sig redan hemma hos min snälla granne Peter som skulle rädda några filer som jag behövde, men han hade fått noga instruktioner att han skulle ropa med i ”ett, två, tre, fungera” när Uri började laga och fixa.

Jag köpte en dator på Media Markt samt två externa hårddiskar. Dessutom har jag nyligen kommit på det här med att tjata till mig lite extra och nu lyckades jag få med mig en musmatta med en söt hund på. Jag frågade expediten om han tyckte att jag var en jobbig kund. "Inga kommentarer" svarade han.

Gefle vann hemmapremiären och det är såklart bra. Mindre bra är att min dator verkar ha gått sönder i halvtid. Nu ligger den i väskan och piper. Jag vet inte om den piper efter Uri Geller. Jag har i alla fall fått tipset att sätta mig framför teven på söndag och vänta på att han ska skrika "Ett, två, tre, fungera". Om inte det hjälper får jag köpa en ny på måndag.  

Mitt eftermiddagsjobb blev inställt så jag tog hundarna till deras favoritåker istället. Där såg jag minst 20 svanar och med tanke på att svanar är de enda fåglar jag skådar så var det en lyckad utflykt. Inte nog med svanarna, samtidigt kom ett litet rådjurskid så det blev fullt upp att titta ett tag.