Brolin på besök
Min kompis Kattis ringde för några dagar sedan och sa att hon har en bok som jag kan få låna. Den heter 4 timmars arbetsvecka.
- Men så har ju vi det, då är vi alltså redan hemma, sa jag.
- Nej Pernilla, det är inte 4 timmar om dagen utan 4 timmar i veckan.
Brolin-kopian kom förbi i dag när jag satt ute och läste den.
- Ja ha, ska du gå upp i arbetstid? var hans kommentar till det.
Han verkar inte tycka att jag sliter ihjäl mig direkt.
Förut slet jag i alla fall med att hålla Brolin-kopian nyttig. Han ville gå ner i vikt och jag försökte hjälpa till, så vi gick ofta promenader tillsammans. En gång kom han körande i bilen smaskandes på två hamburgare innan promenaden.
Jag läxade så klart upp honom direkt. I dag frågade jag om han kom ihåg det.
- Ja, men jag tar inte dina utskällningar på allvar för du tar ju själv inget på allvar. Det enda du tar på allvar är din ledighet, sa han.
Så lat som han får mig att låta är jag faktiskt inte. Dessutom läser jag i boken att man ska omdefiniera begreppet lathet - till att uthärda en otillfredsställande tillvaro och låta omgivningen bestämma hur man ska leva.
Jag tog med Brolin-kopian på en promenad i dag också och sedan ville han ut och åka bil. Han vill ofta åka och titta på hus som är till salu. Det är trevligt, men jag måste hela tiden sitta på helspänn för om det råkar gå någon person på min sida kör han in och stannar bilden bredvid personen och sedan trycker han ner rutan på min sida. Personen tror att jag ska fråga någonting, men det ska jag ju inte så det hela blir lite pinsamt.