pernilla wahlman

I dag stod jag på ett galler 22 meter över marken. Det brukar gå bra när jag jobbar, men den här gången fick jag inte ta några bilder eftersom jag befann mig i en fabrik där mycket är hemligt. Eftersom min kropp märkte att jag inte arbetade blev jag lite skakig i benen, så jag gick tillbaka mot dörren och väntade där. På nedre plan fick jag plåta, men bilderna ska ändå godkännas av chefen. Jag förstår inte riktigt vad jag kan få på bild som är så hemligt. Alla maskiner har ju något slags chassi på sig och jag har ju ingen röntgenkamera med mig. Cheferna vill kanske att alla maskiner ska verka lite mer spännande än vad det egentligen är.