pernilla wahlman

Jag brukar inte bry mig alls över att det är fredagen den 13:e, men i dag vaknade jag upp riktigt stressad för att jag drömt en mardröm för första gången på länge. Så här i vaket tillstånd förstår jag inte hur jag fick känslan av att det jag drömde var en mardröm. Drömmen gick ut på att jag skulle åka kommunalt. Jag skulle åka buss från Gävle till Valbo. Jag klev på och gick fram till busschauffören och bekände direkt:

- Jag vet att man ska gilla att åka kommunalt, men jag gör inte det.

Jag sa det hela med förtvivlan i rösten och därefter gick jag och satte mig. Då kom det värsta, jag hade satt mig på fel buss. Den här skulle ta omvägen förbi Hagaström och resan skulle möjligen bli 20 minuter längre. Jag blev gråtfärdig.

När jag vaknat tog jag och kollegorna Ulrika och Katarina bilen till ett matjobb. Vi passerade många vägbyggen och vid ett tillfälle var det både ett rödljus och en skylt där det stod ”Invänta trafiklots”.

Ingen av oss visste vad en trafiklots var. Först åkte en blinkande lastmaskin förbi. Vi var lite osäkra på om det var en lots eller inte, men vi stannade kvar. Sedan kom det två ångvältar. Därefter fick vi nog. Vi tyckte att vi hade väntat färdigt så Ulrika smög förbi rödljuset lite försiktigt och åkte fram till en byggkille på vägen. Jag satt i bak och hörde deras samtal.

- Hej, vi har väntat så länge så vi funderar om vi måste vänta på lotsen eller om vi kan åka? Det är ju ett rödljus också, så vi följde det.

- Men lyste det grönt då? undrade byggkillen.

- Nej, det gjorde det i och för sig inte.

Ulrika tror att killen tyckte att vi var de korkaste han träffat på länge.

Vi fick backa tillbaka och vänta vidare till en annan bil kom. På den stod det klart och tydligt ”Lots följ mig”.

Matjobbet var trevligt. Vi satt under filtar vid en eld och åt goda afrikanska smörgåsar.