pernilla wahlman

Två barn började bråka när jag skulle plåta dem i dag. Det var två förskolekillar som rök ihop över en gul gummiplutt. Jag hann inte se vem som hade den först så när de två började dra i plutten tänkte jag att det är bäst att jag tar den, därför började jag också dra. Vi tre stod och drog i den lilla gula plutten ett tag innan jag släppte och tittade mig runt för att se om ingen lärare kunde komma och lösa det hela på ett smidigare sätt.

En flicka kom och drog iväg med mig. Hon ville absolut vara med på bild.

- Visst är jag fin? sa hon och poserade.

- Ja, du är jättefin, svarade jag.

Lite senare på dagen plåtade jag barn på ännu en förskola. Man måste alltid kolla läget med lärarna så att alla barn får vara med på bild. Denna gång var det en kille i blå tröja som inte fick vara med för sina föräldrar. Jag kände mig riktigt taskig när jag plåtade alla andra utom honom så några gånger riktade jag kameran åt hans håll också. När de spontant ställt upp sig för en gruppbild låtsades jag helt enkelt plåta, men jag tryckte aldrig på avtryckaren.

Själv fick jag också vara med på bild i dag. Det var på mitt sista jobb för dagen. Jag satt på en sten och drack kaffe i solnedgången. Jobbet gick i stort sett ut på att bara sitta där. Det var ett mycket trivsamt jobb som kommer i Aftonbladets söndagsbilaga.