pernilla wahlman

Förra veckan var riktigt rolig. Då var jag gästlärare på Konstskolan och höll i en fotokurs för väldigt duktiga elever.

 

Den här veckan har också börjat bra. I dag gjorde jag och Annika ett jobb hos en sann djurvän. Emma tar hand om djur som ska avlivas. Travhästar som sprungit in miljoner får alltför sällan skogsturer och grönbete som tack när de går i pension, de får istället ett skott i pannan. Den här tjejen tar hand om många sådana hästar så att de får leva vidare.

 

Höns värper tydligen bäst i ungefär sex månader och sedan är det god natt för dem med. De röks ihjäl. På grund av att de får värpa så mycket är de väldigt magra innan de avlivas. Inga fjädrar har de heller. Emma räddade för ett tag sedan över hundra höns. När hönorna värpte på hennes gård var de först förvånade över att äggen låg kvar. Tidigare rullade de bara iväg så fort de värpt, så nu la de sig på äggen, reste sig upp, tittade på dem, knuffade lite på dem och la sig igen. De verkade helt fascinerade av sitt nya liv. Emma sa att man ska köpa KRAV-märkta ägg, för de hönsen har det mycket bättre.   

 

Jag har varit i Spanien ett tag, men nu är jag tyvärr tillbaka i Sverige igen.

 

Det är inte helt fel att vara barnvakt åt 4-åriga Winston. Trots sin ringa ålder kan man sätta honom i arbete. I dag till exempel klippte han mitt gräs.