pernilla wahlman

Min kompis Martin och jag har pratat om att gå på gudstjänst. Förra gången vi hade bestämt oss för att gå messade Martin: ”Kan vi ta kyrkan någon annan dag och gå och titta på fotboll istället?”

I går blev det i alla fall av, trots att Martin var nära att dra sig ur i sista sekund. När jag parkerat utanför kyrkan tittade han på sin mobil:

– Nu måste vi blåsa av det här. Zlatan ska ha en presskonferens.

När han såg att den inte handlade om att Zlatan skulle byta klubb gick vi in och satte oss. Det var en sinnesrogudstjänst och plötsligt reste sig alla och gick ut i gången och bildade små ringar där de stod och höll varandra i händerna. Martin och jag som satt ensamma i vår rad reste oss också upp och gick några steg närmre gången där vi stod och tryckte, sedan gick vi tillbaka och satte oss.

– Vilka flockdjur vi är alltså, viskade jag till Martin.

– Ja, som gaseller och vi är två skadeskjutna djur som är sist i flocken.

Alla började resa sig och gå fram igen och jag övertalade Martin att följa med. Prästen gjorde kors i pannan med olja på oss och sedan tände vi ljus. Martin ville först inte ha olja men jag övertalade honom.

­– Det kan väl inte skada med ditt leverne, sa jag och då ställde han sig i kön han med.

Martin gick tillbaka till bänken och googlade vad handpåläggning betyder. Efter ett tag reste sig alla och var på väg fram ytterligare en gång. Då var det dags för bröd och vin.

– Kom nu Martin.

– Jag är allergisk.

– Nej, kom nu.

– Jag är allergisk, här sätter jag stopp.

Martin vek ner sig och följde med mig fram. (utan att äta)

När alla gick ut en tredje gång satt vi kvar.

– Vi gör oss bättre på puben, konstaterade Martin.

Det hela var trevligt. Det ska inte bli någon vana, men vi kan tänka oss att gå någon gång igen.

Nu har jag inhandlat godis och väntar på påskkärringarna. Fasters lilla Milia hjälpte till att dra tillbaka stöldgodset som farmor släpat hem. (En coopkorg) Grannen gör lika men med en kundvagn och han jobbar ändå som polis, så hon är nog bara lite olaglig.

Nyligen träffade jag Winston också som precis blivit 4 år.

– Kan du läsa den här för mig faster? Det är snövit och de sju dvärgarna.

– Jag tror inte att det är politiskt korrekt att säga dvärg längre. Jag tror att man ska säga kortväxt. Det är som när jag frågar dig om hur du har haft det på dagis och du rättar mig och säger att det heter förskola.

– Man får säga dvärg faster och det är jag helt säker på!