pernilla wahlman

Tigern har blivit snällare med åren. Igår när jag gjorde ett reportage i allergilogen ”Utsikten” gav han mig en klapp på axeln. För några år sedan jävlades han ofta med mig. En gång brottade han ner mig framför tre poliser som bara stod och skrattade. Bara för att den lilla rackarn är ett mjukisdjur kom han undan med allt, men igår skärpte han alltså till sig och var väldigt trevlig.

Jag googlade nyss i princip alla vädersidor i hopp om att någon av dem skulle säga att det blir plusgrader imorgon så att snön smälter av sig själv och jag slipper skotta. Men alla var överrens om att jag visst måste ut, så det har jag varit nu. En bra sak med att det faktiskt ska bli minusgrader är att Årsunda har sin Speed Weekend på fredag och lördag. Det är ju härligt om isen håller då. Det är även fly-in och det betyder att man kan flyga dit. Då får man passa sig för att försöka landa där bilarna och motorcyklarna åker för ett år var en pilot nära att göra så och det var allt annat än populärt.

Mitt nya lördagsnöje verkar vara att gå på Andys lekland. Jag var där idag igen. Fyraåriga Winston ville åka ”den hiskeliga gröna rutschkanan”. Han har ett välutvecklat språk som han ibland lägger åt sidan. Som när han efter leklandet prompt skulle ringa upp mig. Det han hade på hjärtat då och som var så viktigt att föras fram var: ”Lycka till när du skiter!”

Tidigare på förmiddagen träffade jag en liten tjej som ska få en önskan uppfylld. Hon ska få åka till Kolmården. När jag var barn trodde jag att delfinerna där simmade i en enormt stor sjö när de inte uppträdde i bassängen. Tänk vad fel jag hade.