pernilla wahlman

Åsa satt på sängen med laptoppen på magen för att korrigera sin C-uppsats när datorn plötsligt studsade iväg. Det visade sig att hon var gravid i sjunde månaden och det var barnet som sparkade.

– Jag tror att det finns en mening med allt som händer. Kanske var det någon där uppe som tyckte att jag skulle tagga ner lite grann, säger hon.

På Åsas mage syntes ingenting och några veckor tidigare hade hon och hennes pojkvän som också är långdistanslöpare varit ute och sprungit 16 km tillsammans. Han reagerade på att hon stannade för att kissa. 

– Herregud, vilken dålig karaktär du fått! sa han.

Innan graviditeten uppdagades tyckte han även att hon skulle börja träna intervall i backe. Reportaget är med i nyaste Året Runt.

Nu har jag återigen träffat hjälten Emma och hennes barn som räddar djur. De ger dem ett gott liv och en värdig ålderdom. Reportaget är med i nyaste numret av Allers.

För ett tag sedan var jag med i tidningen Allas. De intervjuade mig om hur det är att jobba som fotograf. I måndags blev jag intervjuad igen och denna gång var det Gerry från Borgisnytt som ställde frågor och tog bilder. Jag har själv varit både elev och lärare på Borgarskolan, så det var roligt att komma tillbaka dit. (Fast min före detta lärare Conny sa i och för sig att jag bara trodde att jag var där som lärare och att han egentligen gett mig en andra chans som elev.)

Jag har även hunnit gå på två kräftskivor. Molly var med på en och myste med gosedjuren. Ulrika gick all in på sin fest och välkomnade oss utklädd till ett stort gosedjur hon med.

Jobbat har jag också. Jag har bland annat varit på ett seglarjobb i Stockholm och så var jag i Örnsköldsvik där jag träffade en fru som räddade livet på sin man efter att hans hjärta stannat. I Sundsvall träffade jag sedan en kille som hjälper sjuka barn och fattiga familjer. Vi passade på att titta på hans gulliga små kycklingar också.