pernilla wahlman

I Aftonbladets Söndagsbilaga har jag träffat Naeef och Elin. Jag var på deras fina bröllop i Älgnäs. Naeef hade förlorat allt i kriget, varit med om en traumatisk flykt och kunde bara några få ord svenska.

– I Syrien levde jag en mardröm jag ville vakna upp ifrån, nu lever jag i en dröm jag aldrig vill vakna upp ifrån, säger han.

Naeefs familj hade sju hästar som han skötte om i Syrien, men stallet bombades och hästarna dog. I Sverige fick han bo hos Barbro som engagerade sig i flyktingar och öppnade sina dörrar för honom. Barbros kusin bor i granngården och hon hade sju hästar som Naeef fick hjälpa till med. Hennes dotter skulle visa Naeef hur de skulle skötas. Dottern heter Elin och var den vackraste tjej som Naeef sett. Han bad tolken berätta det för henne, men tolken svarade att så kan man inte göra i Sverige. Då skulle man skrämma henne. Efter ett tag blev även Elin intresserad.

– Jag insåg att han gör mig löjligt glad och kände att jag vill vara nära honom hela tiden. 

Nu är de nära. De bor tillsammans och är gifta.

– Jag hade absolut ingenting när jag kom hit men Elin fick mig att känna som om jag äger hela världen. Förut var jag rädd för mycket, nu vet jag att det går att leva vidare även om man förlorat allt.