Gott Nytt År alla snälla!
Det är svårt att plåta ett fotbollslag som inte per automatik ställer upp sig i tre led och lägger målvakten framför sig på marken. Självklart är också att målvakten håller i bollen. Boxare är svåra att plåta utan att dom sätter upp sina nävar i gard. Skidåkarna sätter upp sina skidor. Författare och sångare försöker få med sina böcker eller skivor. Christina Schollin försöker få med sina änglar. Hon har ju en affär i Gamla stan där hon säljer sin egen kollektion av änglar. Jag skulle plåta henne en gång. Hon är verkligen jättetrevlig men hon är en slipad affärskvinna. Vi skulle ta bilden utanför affären tillsammans med en ängel. Hon valde en och gick ut. Hon ställde sig direkt utanför sin affär.
- Det är lite rörig bakgrund, sa jag och bad henne flytta till vänster så att man skulle se mer av Gamla stan.
Christina flyttade sig en nanomikromillimeter.
- Lite till, bad jag.
Christina flyttade sig åter knappt synbart.
Det där upprepades så många gånger att jag tröttnade. Det fungerade inte ens när jag gick fram och pekade på exakt plats där det skulle bli fint om hon stod.
Vi får frilägga henne tänkte jag och tog bilderna ändå.
Jag har plåtat Göran Persson ett antal gånger. En gång bad jag även honom flytta sig lite till vänster. Inte för att bilden skulle bli speciellt mycket bättre utav det, jag tyckte bara det var roligt att få bestämma lite över statsministern.
Moget?
Nja sådär då. Men just då tyckte i alla fall jag att det var roligt.
Arbetarbladet har bett mig skriva om bland annat sådana saker på min nya blogg. Det är ju inte så skoj att hänga ut sig själv för mycket, men jag hänger gärna ut andra. Andras misstag kan vara roliga, mina misstag är inte alls skoj. Jag kan dock berätta om ett av mina stora misstag som jag tänker på extra mycket när det är jul. Jag och en kompis firade jul i New York ett år. Det var hur kul som helst. Vi hade det toppenbra. En som inte hade det lika bra var en uteliggare som jag såg. Det var svinkallt ute och han hade den trasigaste jacka jag någonsin sett. Överallt var stora hål och i dem hade han tryckt in tidningspapper. Det stack ut tussar överallt. Jag ångrar så mycket att jag inte köpte en ny jacka åt honom. Det var ju till och med jul och där satt han och frös. Lite senare såg jag ytterliggare en uteliggare. Det var en ung tjej som såg ut som ett litet troll med sitt toviga hår. Ett mycket sött litet troll. Hon satt och åt på en smörgås. En man gick förbi henne och jag såg att han tittade ner där hon satt. Efter några steg saktade han in. Han stannade och tog upp plånboken. Han gick tillbaka till tjejen med en stor sedel. Det var så fint gjort. Nästan så att jag själv ville springa fram och tacka mannen. Numera ger jag nästan alltid uteliggare pengar och jag köper alltid Situation Stockholm när jag är där. Jag låter kanske som en snäll och storsint person, men det är jag inte. Jag vet att man måste betala skatt i Sverige för att andra ska få det bra. Jag vill inte det, för det är tråkigt. Lite kan jag betala, men det känns som om jag inte får någonting kvar. Fyra dagar före julafton kom ett brev från skattemyndigheten. Där stod summan på kvarskatten som jag skulle betala. God jul på er ni glädjedödare!
Nu är det snart ett nytt år. Några dagar innan bokslutet. Jag ska ut och shoppa. Tror nog att jag behöver en ny kamera, kanske en ny dator och definitivt en ny telefon. Ja allt sånt där som är mycket, mycket nödvändigt och mycket, mycket avdragsgillt.