pernilla wahlman

Mitt X, Klas, har drop-in-fika på sitt arbete. Dit var jag för ett tag sedan. Konstigt kan tyckas att jag är polare med honom, men ännu konstigare är att vi satt en hel förmiddag på msn och planerade ett rån ihop. Vi planerade och planerade, men när vi nästan var färdiga drog Klas sig ur. Han påstår nämligen att han har en kulmage. (Jag har inte sett den för han suger in den så fort jag kommer)

Han kom i alla fall plötsligt på att han troligen skulle glömma dra in magen, eftersom det är mycket annat att tänka på under ett rån.

-   Jag vill ju inte att min gärningsmannaprofil ska visas upp i Efterlyst med en kulmage.

Vi la ner hela projektet.

Klas funderade på om han skulle börja på gym och jobba bort sin kulmage, men han var inte säker på om han skulle orka. Han gjorde därför ett bildmontage och klippte ut sitt huvud och klistrade fast det på en byggarkropp.

-   Man vill ju se om det är värt mödan, sa han.

När jag hälsade på ställde han i alla fall fram en hel pepparkaksburk till mig.

Var det för att han är snäll? Var det för att han vill att jag ska bli snäll? Eller var det för att han vill att jag också ska få en kulmage? Ja, jag vet inte, men gott var det. Noterade dock att han inte åt en endaste själv.

Var det kanske laxermedel på dom? I alla fall kom hans kompis Bilson och fikade med mig. Han åt en pepparkaka och när jag sträckte fram burken igen undrade han om han verkligen skulle ta en till…

Vet inte om det var en pik till mig, för jag var då troligen inne på min sjunde eller nåt sånt.

Jag pratade glatt med Bilson också, men egentligen är han en kille man bara vill gå fram och ge på käften. Bilson är medlem i mensa. Nu är det inte så att jag brukar sitta framför datorn och göra mensas ”låtsastest”, för att se om jag också kan få bli medlem. Så är det verkligen inte. Skulle jag prova så skulle jag säkerligen också bli medlem. Det är jag helt övertygad om, men jag har bara inte lust med det just nu.