Skottlossning
- Det är skottlossning nere i garaget, sa Terje igår.
Jag tog kameran och sprang dit tillsammans med kriminalreportrarna.
Vi skyndade oss igenom alla våningar, utan att hitta någonting.
När vi gick ut var huset omringat av poliser som inte vågade gå in. Vi berättade att det inte var någon skadad där inne i alla fall.
- Det är väl ganska opassande att ni springer omkring där nere om någon just blivit skjuten, sa polisen då.
Det hade han förståss rätt i, men lite tacksam tycker jag nog att han kunde vara eftersom vi gjort grovjobbet åt dom. (Det var troligen när en bilruta krossades som någon trodde att det var skottlossning)
Tidigare på dagen när jag kom till tidningen sa Marie att jag skulle plåta Guns N´Roses.
Kul tänkte jag och såg fram emot det hela eftermiddagen.
Men när jag kom till ackrediteringen såg jag till min besvikelse en hög med kontrakt som dom ville att jag skulle skriva på. Kontraktet går i stort sett ut på att det är deras bilder och inte tidningens.
Sånt får man vanligen inte skriva under.
Lite besviken blev jag allt.
Chefen Mats kom ner till mig för att läsa igenom kontraktet och mycket riktigt fick jag inte sätta dit mitt namn. Men förhandlingen började på vägen tillbaka.
- Är det mycket jobb? Kan jag sitta stand by på konserten?
Han skrattade och svarade att jag måste ha mobilen på vibration och titta till den ibland utifall jag inte märker den.
- Ska jag ta in min lilla kamera? frågade jag.
- Göm den mellan benen, svarade Mats.
- I helvete heller, svarade jag.
Det gjorde jag inte heller. Jag stoppade den i min bh.
Jag skrattade för det såg lite knöligt ut.
- Äh, säg att sista plastikoperationen gick lite fel, sa Mats.
Det var inga problem att komma in, för vakterna och poliserna stod runt en övergiven väska.
- Vem har jobbat kortast tid inom kåren? Vi skickar fram honom! skämtade en polis.
Jag tog en bild på dom utifall det skulle ha varit en bomb i väskan, men bara med mobilen för att inte avslöja min riktiga kamera.
Jag gick så långt fram jag kunde och satt där ganska länge till en vakt skickade tillbaka mig till min plats.
Jag passade på att dansa lite på arbetstid. Det var helt klart ett mycket angenämt jobb.
Jag tog kameran och sprang dit tillsammans med kriminalreportrarna.
Vi skyndade oss igenom alla våningar, utan att hitta någonting.
När vi gick ut var huset omringat av poliser som inte vågade gå in. Vi berättade att det inte var någon skadad där inne i alla fall.
- Det är väl ganska opassande att ni springer omkring där nere om någon just blivit skjuten, sa polisen då.
Det hade han förståss rätt i, men lite tacksam tycker jag nog att han kunde vara eftersom vi gjort grovjobbet åt dom. (Det var troligen när en bilruta krossades som någon trodde att det var skottlossning)
Tidigare på dagen när jag kom till tidningen sa Marie att jag skulle plåta Guns N´Roses.
Kul tänkte jag och såg fram emot det hela eftermiddagen.
Men när jag kom till ackrediteringen såg jag till min besvikelse en hög med kontrakt som dom ville att jag skulle skriva på. Kontraktet går i stort sett ut på att det är deras bilder och inte tidningens.
Sånt får man vanligen inte skriva under.
Lite besviken blev jag allt.
Chefen Mats kom ner till mig för att läsa igenom kontraktet och mycket riktigt fick jag inte sätta dit mitt namn. Men förhandlingen började på vägen tillbaka.
- Är det mycket jobb? Kan jag sitta stand by på konserten?
Han skrattade och svarade att jag måste ha mobilen på vibration och titta till den ibland utifall jag inte märker den.
- Ska jag ta in min lilla kamera? frågade jag.
- Göm den mellan benen, svarade Mats.
- I helvete heller, svarade jag.
Det gjorde jag inte heller. Jag stoppade den i min bh.
Jag skrattade för det såg lite knöligt ut.
- Äh, säg att sista plastikoperationen gick lite fel, sa Mats.
Det var inga problem att komma in, för vakterna och poliserna stod runt en övergiven väska.
- Vem har jobbat kortast tid inom kåren? Vi skickar fram honom! skämtade en polis.
Jag tog en bild på dom utifall det skulle ha varit en bomb i väskan, men bara med mobilen för att inte avslöja min riktiga kamera.
Jag gick så långt fram jag kunde och satt där ganska länge till en vakt skickade tillbaka mig till min plats.
Jag passade på att dansa lite på arbetstid. Det var helt klart ett mycket angenämt jobb.
Kommentarer
Postat av: Ville oxå vara där
Din lilla smygare. Bra jobbat!
Postat av: nyfiken
.... vaaaa, bara jobbskvaller!!!
Inget roligare att skriva om ????
Postat av: Pernilla
Nej jag har tyvärr inget roligare att skriva om. Dessutom vet jag ju inte vad du tycker är roligt.
Postat av: Terrie
Jag tycker du verkar ha roligt på jobbet. Berätta gärna mer
Postat av: Lars N
Jag vill oxå ha en liten kamera. Du kan få följa med mig på älgjakt i september i Jämtland, så ska vi skjuta dom djävlarna
Postat av: Katarina
Kanske du skulle kunna skriva nåt om kärlek eller så?
Postat av: Pernilla
Jag säger som Hälge. Det borde räcka med potatis och sås.
Bra tips Kattis!
Postat av: Jimmy
Dansa på arbetstid, vad intressant. Det borde jag också göra med tror jag bestämt. En mycket trevlig blogg du har förresten. Fortsätt så! :) /J
Postat av: Pernilla
Tack Jimmy! Du verkar vara en vänlig prick.
Trackback