Kultur
Vi började på Moderna.
En uppstoppad ekorre stod framför en mikrofon och en röst viskade ut en massa saker.
Conny undrade varför konstnären just valt en ekorre.
- Det var väl det enda djur hon hade hemma, sa jag och satte punkt för en djupare diskussion.
Lite längre in hade en annan konstnär ställt en träpinne i en soppskål.
- Konstnären höll på länge med att få fram den exakta vinkeln på plankan, sa mannen som visade oss runt.
- Undra vad hon menar med det här?
- Hon vill väl bara ha lite uppmärksamhet, svarade jag.
Men där lyckades jag inte sätta punkt för diskussionen, för nu fick jag mothugg av Conny som bestämt trodde att hon hade en poäng med sin soppskål.
- Många blir upprörda över det här, för dom förstår inte vad det betyder, sa visningsmannen.
Terrie erkände att hon blev lite irriterad. Men inte just på plankan eller skålen, det var mer att konstnären påstod att hon fått fram den exakta vinkeln på pinnen som gjorde Terrie lite upprörd.
- Vem har sagt att just det är den rätta vinkeln?
Jag blev inte upprörd över det, men felexponerade bilder gör mig lite fundersam och faktiskt lite upprörd. Det är liksom någonting jag har missat. För bilder som jag normalt skulle kasta på en gång om det var jag som hade tagit dom förstoras upp och blir konstverk av andra.
Om jag samlar ihop alla mina felexponeringar genom åren kanske jag också blir en berömd konstnär.
Jag tror att många säger att dom förstår fastän dom inte gör det. Dom vill helt enkelt inte verka dumma.
En konstnär som jag pratade med tidigare berättade att folk sagt att dom förstår precis hur hon menar, men det tyckte hon var lite konstigt eftersom hon faktiskt inte förstod det själv.
Jag förstår långt ifrån allt när jag går på museum, men det är spännande och roligt i alla fall.
Vi hann även se Jonas Åkerlunds utställning på Dansmuseet. Det visades filmer som han gjort under 20 år. Den utställningen rekommenderas.
På Kulturhuset tittade vi på tjockisar som åt hamburgare. Den utställningen var ok, men jag hade nog hellre stannat och tittat på flera av Jonas filmer istället.
Du är redan konstnär din dummer. Och den rätta vinkeln lyckades ju uppröra er och få flera rader i din blogg. Vilket kanonverk.Det är inte alla som lyckas med det. Men det är ju eran förtjänst också, det var ju ni som upprörde er. Men konstnären som har vett att tjäna på det. Smart. Om du ställer ut så lovar jag att komma och hitta intressanta, smarta vinklar på dina bilder. Och dricka ännu mer champange. Så hittar jag ännu fler.
Men det är inte det som är mest upprörande, tycker jag. Det är att du smygåker till Stockholm utan att informera mig.
Jag var inte alls särskilt upprörd. Jag bara undrade vem som hade bestämt vilken den rätta vinkeln var. Antagligen konstnären så klart.
Men va fan är så fantastiskt med den rätta vinkeln mellan en planka och en vägg så man måste använda ett skjutmått. Antagligen själva idén så klart.
Och idén är väl det som gör samtidskonsten så intressant. Så plankan i såskoppen var ett kanonverk. Guiden pratade flera minuter om vinkeln och skjutmåttet.
Kattis nu skäms jag lite över mitt smygande. Men snart ses vi varje dag.
Jag skulle personligen ha otroligt svårt att inte putta till den där pinnen... bara lite grann.
Hon hade ställt några stekpannor på varandra också. Även dom var ditsatta med hjälp av nåt speciellt mått. Det var nära att jag petade på dom, men jag lät bli. Det fanns några sidenband man fick röra, så jag sprang in bland dom istället.