pernilla wahlman

Jag missade mitt sista tåg från Arlanda för att planet var försenat.
En flygvärdinna försökte hjälpa till och ropade ut i högtalarna att jag hade bråttom till mitt Gävletåg och att jag därför skulle få gå av först. Hon sa att det troligen bara var att gå till en disk och säga till så skulle dom skicka hem min väska och jag skulle kunna springa vidare till tåget. Jag tyckte det lät för bra för att vara sant och jag hade rätt.
Tanten i hjälpdisken såg frågande på mig.
- Vi har inga förbindelser med Gävle. Du får ta din väska själv.
En snäll kille kom då fram.
- Inte för att lägga mig i, men min son kommer och hämtar mig och du får gärna åka med.
Jag tyckte att jag kände igen killen så jag frågade om vi sets förut.
- Jag jobbar på systemet, svarade han då.
Jag hann inte avboka min tågbiljett. Först visste jag inte vilket telefonnummer sj har. Sedan skulle jag läsa upp bokningsnumret men maskinen fattade inte vad jag snackade om. En dataröst tipsade om att jag skulle bokstavera med namn. Typ Adam, Bertil, Fredrik…
Det var bara det att första bokstaven i mitt bokningsnummer var ett Q. Jag var trött och lite stressad, så jag kom inte på att man kunde säga Qvintus.
Hemresan blev rolig. Det var en fin bil, sonen spelade bra musik och trevliga var dom båda två. Så det gjorde ingenting att jag missade tåget.