pernilla wahlman

Idag flög en reporter upp till Gävle från Småland. Jag visste inte riktigt vad jag skulle plåta.
Vi tog hissen nio våningar upp och gick senan ytterliggare en trappa.
Där trodde reportern på fullaste allvar att jag skulle balansera över en smal planka utan räcke för att sedan ställa mig på en ranglig byggställning. Under plankan fanns ingenting förutom marken som var tio våningar ner.
- Haha, skrattade jag och trodde att han skämtade.
Men det gjorde han icke.
- Är du höjdrädd? undrade han.
- Det verkar inte så bra om jag drar en arbetsvägran nu va? frågade jag.
Jag stod flera minuter i regnet och tittade på plankan, medan reportern gick runt och tittade på taket. Den stackarn hade ju flugit hit för det här, så jag tog mod till mig och gick ut.
- Titta inte ner, skrek reportern när jag gick.
Men det fanns ju liksom ingenting att hålla i så jag var ju tvungen att titta på plankan.
Väl framme på byggställningen fick jag tag i en stolpe. Där fick jag stå ytterliggare flera minuter innan jag vågade släppa taget för att plåta.
- Jag tror det blir finare bilder om du går längre ut längs byggställningen, sa reportern.
Tack och lov så är det ju jag som är fotograf och alltså är det jag som vet bäst var bilden ska tas. Finast blev det helt klart nära stolpen.