Han dog rik
- Min farfar dog i natt. Morfar dog förra året. Det är verkligen jättesorgligt. Det är inte många kvar nu. Alla dör.
Sedan var han tyst ett tag innan han fortsatte.
- Men alla ska ju dö någon gång.
Sedan var han tyst ett tag igen innan han sken upp som en sol.
- Men farfar var tydligen jätterik.
Chefsbojkott
- Gå saktare Pernilla! Jag vill inte gå med cheferna! skrek Jenny och ställde sig istället för att röka.
- Om du inte slutar röka så får du sparken, sa en av cheferna.
- Oj vad rädd jag blir nu. Du tror inte att jag kan få ett nytt jobb kanske? trotsade Jenny.
Bombhot
Som tur var flög ingenting.
Det var många medier där. Jag jobbade åt Scanpix. Från Aftonbladet var det flera personer.
Aftonbladarna är trevliga. Förs satt jag i fotograf-Mattias bil och pratade lite, sedan satt fotograf-Lasse i min bil och pratade lite. Sedan tyckte polisen Lars Olof att jag skulle sitta lite i hans bil. Polisaspiranterna kom fram och frågade om man verkligen ska vara snäll mot pressen. Den frågan kan jag svara på. Ja det ska man.
Mutta och Kuk
När man knäpper igen hennes cykelhjälm skriker hon mutta. (=Öppna)
När hon ska torka händerna eller håret skriker hon kuk. (=Handduk)
Dessa ord övas flitigt när vi sitter ute på fik.
- Säg handduk, artikulerar jag tydligt.
Mamma Kattis suckar, men jag vill ju bara hjälpa till att lära barnet prata.
Kattis gav tillslut Lova sin plånbok så att hon skulle tänka på någonting annat.
Hon öppnade plånboken och drog fram en tjuga.
- Pappas, sa hon.
Det är en riktigt go unge den där Lova.
En kanonpresent
Jag har köpt potatis.
Hon tror förstås att jag ska äta upp den.
Sanningen är att Johan har givit mig en present som han byggt själv.
Det är en kanon som man fyller med deodorantspray.
Bäst fungerar AXE säger Johan.
När kanonen är full av spray skjuter man iväg potatisen 400 meter.
Det är faktiskt en jätterolig syssla.
Om det nu skulle vara så att det är olagligt med potatiskanoner så ser vi det här inlägget som ett förtidigt aprilskämt.
Tant
Jon jobbar också på Arbetarbladet ikväll. Han läste min blogg och verkar tycka att jag ska bli lite mer barnvänlig.
- Barn är bra Pernilla. De är roliga också, man kan leka med dem. Jag och barn är på samma nivå.
Jag vet att barn är roliga.
Ibland.
Imorse till exempel hade jag frukostbesök hemma.
Jag kokade gröt åt Kattis och hennes lilla Lova.
Allt var mysigt och fint till Lova öppnade sin lilla trut och kallade mig Tant.
Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
Det piper i polisradion men dom säger ingenting.
Helst vill jag stänga av oljudet, men då kan man missa någonting viktigt så det går inte.
Jag jobbar kväll på Arbetarbladet och får snällt sitta här och lyssna på pip och tjut.
Dackell & Bäckis
Nu har jag plåtat Leif Boork. Jag och reportern Daniel Sandström var där och kollade på deras träning.
Jag glömde fråga Leif om Sasha skulle komma förbi imorgon.
Trots att jag plåtat spelarna massor av gånger har jag aldrig frågat om någon autograf.
Idag fick jag två stycken.
Först fick jag Andreas Dackells.
- Du måste ha Bäckströms också sa reportern och ringde honom.
Han kom förbi i en jättesnygg bil.
- Du kan väl ställa lite frågor också bad jag Daniel så att Nicklas inte bara fått komma hit för att skriva sitt namn på min present.
Sashas hälsning till Leif Boork
Sasha ringde igår igen.
- Jag hörde att Brynäs har problem att dra folk till matcherna. Du kan väl ringa Leif Boorken och säga att jag kan komma dit och hjälpa till.
Journalister googlar ofta sig själva. Nu hoppas jag att Leif Boork gör lika, för då ser han ju att Sasha vill komma dit. Han kan komma redan imorgon lördag faktiskt.
Jag törs nämligen inte ringa upp Leif efter mitt löp där han höll upp sitt fuck off finger. Han sköt upp glasögonen på det viset. Men allt är nog ändå frid och fröjd eftersom jag håller på Brynäs. Hoppas dom vinner imorgon, med eller utan Sasha.
Konstiga röster
Det ligger barn i varje hörn. Kattis har till och med en i magen.
Dom spyr och bajsar och skriker.
Jag dricker massor av kaffe för att hålla mig vaken.
Ulrika och Melvin fem månader är här. Jag var barnvakt åt honom i söndags. Allt gick bra, men blöjbytet tog väldigt lång tid. Det var svårt att förstå att den sitter fast med kardborre och inte med tejp.
Sofias dotter Lovisa sitter mitt emot. Hon håller på att få tänder och därför bajsar hon hela tiden. Det låter inte så logiskt, men alla mammor nickar instämmande i alla fall så då är det väl så.
Idas dotter är iväg och ammar.
Kattis dotter sitter och äter frukt.
Alla pratar barn, massor av barn. Dessutom pratar dom med konstiga röster.
Men jag ska inte säga så mycket. När jag skjutsade Lasse Anrell förut till hans hotell frågade han vad det var för filt jag hade i bilen.
- Det är min hund Alices filt, svarade jag.
- Men varför bytte du röst nu helt plötsligt? frågade han.
Trefika
- Du vet väl vad vi kommit överrens om. Vi tar in Pernilla bara i absoluta nödfall.
- Ja, bara när det verkligen krisar svarade Frasse.
- Ja för ingen jobbar när Pernilla är här.
Sanningen är den att Britt saknade mig både idag och igår.
Igår fick jag ett sms där hon undrade om jag inte skulle komma in till tidningen och idag ringde hon och frågade om jag skulle komma och äta lunch snart.
Nu vill jag bara klargöra en sak. Anledningen till att jag har lite tid över beror troligen på detta:
Exponerar man bilderna rätt från början behöver man inte sitta och gnida hela eftermiddagen vid datorn.