pernilla wahlman

Det är lite tröttsamt att blogga om sig själv hela tiden, så jag försöker skriva om andra då och då. Men det är inte alltid det lättaste. Jag tycker själv att jag är snäll och harmlös, men det ska ni veta att inte alla håller med om. Ibland tar det hus i helvete när jag skrivit någonting och då brukar jag ligga lite lågt ett tag.
Nu ska jag försöka skriva igen. Jag får väl skriva lite om mig själv till att börja med så inte några ömma tår nuddas.
Jag kan berätta om en stor sorg jag har just nu. Min hund har lämnat mig. Hon har alltså inte dött och flyttat till himlen utan hon har helt enkelt flyttat ifrån mig. Hon som alltid varit som ett plåster och följt mig hela tiden har nu flyttat hem till min mamma. Hur mycket jag än fjäskar och leker med henne vill hon inte flytta tillbaka igen.
Jag är inte hundlös för det, för i samma veva bestämde sig mammas hund att hon hellre ville bo hos mig. Så vi har helt enkelt bytt hundar med varandra. Men nog är det sorgligt, för det är inte ofta man blir dumpad av en hund. Det känns helt klart i hjärtat.