pernilla wahlman

I lördags drack jag Mackmyrawhiskey. Jag har en egen flaska, men den ville jag inte öppna än, så jag åkte till en vän för att prova.
Det var jag och tre till. De andra kallade mig barnet eftersom jag såg den lilla texten på cd-skivorna.
Gamlingarna och jag brukar träffas ibland och laga mat tillsammans, men fokus ligger ändå på spriten.
Klockan halv tre på natten kom vi på att vi möjligen spelade för hög musik för att grannarna skulle tycka att det var trevligt.

Dagen efter var jag rätt pigg i alla fall och tur var det eftersom jag skulle plåta GIF-AIK.
Synd att GIF förlorade, men tur att det var Iván Obolo som gjorde målet. Efter att jag fått den stora blombuketten av honom i somras är han min favoritspelare.
Mattias Hugosson är i och för sig inte så tokig han heller. Han har varit min volleybolltränare i skolan och jag behövde inte sitta på bänken.
Vi gick till bilparkeringen samtidigt efter matchen.
- Visst var jag bra? håvade jag.
Först sa han att jag var jättebra, men sedan mumlades det fram nåt att han kanske inte kommer ihåg hur jag spelade.
Men eftersom jag inte hörde riktigt vad han sa, är det sista inte heller någonting att bry sig om.