pernilla wahlman

Efter Adels skenutvisning var han glad och sa att Sverige vill ha mig tillbaka.
Men så var det alltså inte. Det var ett litet aprilskämt bara.
I fredags var jag där när gränspolisen skulle informera honom om att han ska ut ur landet på onsdag. Eleverna och lärarna grät. Adel själv var livrädd och vågade inte komma dit.
Det är helt sjukt hur illa han behandlas.

Brynäs vann över Mora på kvällen och publiken var fantastisk. Det är inte ofta vågen görs i Läkerol Arena, men då gick den varv, efter varv, efter varv...

På lördagen var jag och lyssnade på skolministern Jan Björklund. Jan gillar kärnkraft. Han säger att Gävleregionen behöver den för att de stora industrierna inte ska flytta utomlands.
Jag frågade honom om han inte tror att just gävleborna är särskilt negativa.
Jag kommer i alla fall ihåg när jag var liten och skulle på svamputflykter. Vi gick skitlångt bland mygg och geggiga marker. Men när vi väl hittat den förbannade svampen fick vi ändå inte äta upp den på grund av all becquerel. Dessa utflykter kändes helt värdelösa, så någon skogsmänniska har jag då inte blivit.

På kvällen firade vi att Katarina fyllt 30. Vi anlände med ett knippe heliumballonger och en present. På bron drog av en födelsedagssång och sedan gick vi in och åt och drack en massa gott. Fördrink med tilltugg, förrätt, varmrätt, två efterrätter, godis och chips. Det där med två efterrätter var verkligen ett bra initiativ. Det borde fler anamma. Alla blev avundsjuka på Kattis driftiga kille som lagade mat och fyllde på vin som om han aldrig gjort annat.