pernilla wahlman

Arbetarbladets medarbetare firade lucia i dag. De hade ordnat ett eget tåg. Jag satt bredvid fotografen Britt och hennes döttrar. Britts barn fick endast ta två chokladbitar var. Men när en av döttrarna gick iväg för att spela trummor släppte Britt på chokladregeln. Britt och dottern som var kvar började att trycka i sig chokladbit efter chokladbit.

Förra året när Britt var på ena dotterns lucia varnade hon dottern att hon troligen skulle bli rörd och gråta. Dottern var nervös att mamma Britt skulle bli pinsam, men hon var orolig helt i onödan för efteråt konstaterade Britt:
- Jag blev faktiskt inte ett dugg rörd av att titta på henne.

Min vän Peter var också på ett luciatåg i dag.
- Alltså först tänkte jag att jag hellre skulle ha sett en sexig lucia i min egen ålder, men sedan kom jag på att det var otroligt fint när barnen sjöng och du vet det var en nioårig tjej som sjöng solo jättebra.

Ett annat luciaminne som jag också berättat förut är om den stackars bakfulla stjärngossen som stod och såg väldigt hängig ut på scenen. Tillslut gick det inte längre, han ryckte ner struten och spydde i den. De flesta i publiken var skadeglada och tyckte att det var höjdpunkten på uppträdandet.