pernilla wahlman

Rosita förstod allvaret i min tunnelbanaovana.
Hon messade att de sitter i vagnen näst längst bak.
Därefter ringde hon och sa att nästa tåg som kommer in på perrongen är det rätta för mig. När tåget stannade hörde jag en busvissling och någon som skrek att jag skulle kliva på.
För att jag klarat av det hela så fint fick jag ett glas rosévin på en gång.
Ramona och Rosita var sig lik. Snygga, trevliga och pratglada. De hinner få väldigt mycket sagt för de pratar sjukt fort båda två.
Vi åt på Friday´s, drack drinkar på Teatergrillen och gick ut på Riche.
Hela kalaset blev rätt dyrt, så Ramona ringde hem till sin sambo i Australien:
I love you!
Sedan tänkte hon att hon måste säga någonting mer innan hon kommer till den egentliga anledningen.
I miss you babe! By the way, do you think that you could put some money please on my account?
Det var absolut inga problem svarade han och festen kunde fortsätta.
Ramona pratade gott om Australien hela kvällen. Hon säger att jag måste komma över och hälsa på. Det ska jag göra, men först ska jag och Hanna åka och bada i Bromma och i kväll ska vi gå ut. Både Hanna och jag måste dock hushålla med våra pengar, för vi har tyvärr ingen vi kan ringa för att få bankkontot påfyllt.