pernilla wahlman

Det är spänt i korridorerna på skolan nu. Det är betygstider. Sista desperata försök från elever som skolkat sig igenom året och ångest hos lärare som inte har bestämt sig än.
Själv får jag guldstjärna för jag var färdig redan i torsdags. Det kändes så bra att jag åkte ut till havet och grillade. Eller rättare sagt så hade jag hört att min bror och hans tjej som är på besök skulle grilla och jag tänkte att de gott kunde få lite besök av mig.
När jag ringde och frågade vad de höll på med lade i och för sig min bror på luren, men det struntade jag i. Jag åkte dit och klämde mig ner i mitten av bänken. Jag var stenhungrig när jag kom så jag tyckte egentligen att det tog lite väl lång tid med grillen. Ingen förrätt fick jag heller. När jag väl fått maten åt jag upp snabbt och luskade lite fint ut att det inte skulle bli någon efterrätt, så jag åkte tillbaka till stan igen.
Min kompis Ulrika har fått en stegräknare av jobbet, så jag hade lovat att vi skulle ut och gå.
Två varv blev det, varav ett lite jobbigare än det andra. Jag fick bära min lata hund som satte sig ner i protest. Hon hatar nämligen att gå promenader. Dessutom tyckte jag lite synd om henne för hon lekte Jesus vid havet och trodde att hon kunde gå på vatten. Fast till hennes försvar kan jag berätta att det var så mycket alger att det såg ut som en gräsmatta.