pernilla wahlman

Jag är på förfest med mig själv. Jag är på jobbet och dricker kaffe och tittar på melodifestivalen helt solo.

Eller sporten tittar in ibland, men annars är det en väldigt lugn förfest.

Mina vänner är redan ute och dricker rosévin.

Nästan så att det är lite synd om mig.

Men det är ingenting om man jämför med hur synd det var om mig förra lördagen.

På dagen tog vi en drink i SoHo, New York. Den var stark och vi blev lite yra.

En av mina två vänner som vill vara anonym sa myndigt att någon måste vara nykter och ta hand om de andra. Det skulle alltså bli hennes uppgift.

På kvällen gick den anonyma och jag på klubb. Annelie var trött så hon stannade på hotellet.

Kvällen slutade med att den myndiga anonyma flickan drog från klubben utan att säga ett pip till mig. Kvar var jag till de stängde stället. Jag fick inte tag i någon taxi. Några vänliga killar erbjöd mig skjuts hem, men jag chansade hellre och gick ensam tillbaka till hotellet. Jag funderade till och med en stund på om jag skulle börja gråta. Jag kunde trots allt hamna styckad i Hudson River. Min anonyma vän är mycket ansvartagande och fin.