pernilla wahlman

I flera år hängde jag i stallet och tävlade hoppning och dressyr.
Jag skötte om en bångstyrig b-ponny som hette Lilla-Blå. Han var alltid hungrig så han slängde av alla som försökte rida på honom och så stack han iväg och käkade gräs istället.
I boxen brukade han ofta luta sig mot väggen så att den som var där inne hamnade i kläm. Man fick sitta fast ett bra tag innan han släppte en fri. Jag var väldigt förtjust i den där lilla busen.

I kväll ska jag på knytkalas med tre av mina gamla stallkompisar. Jag är inte van att laga mat. Min bror brukar fråga om jag har gått vilse om han ser mig i köket, så jag fixar vinet istället.

Rosita ägde Rocky III och många var avundsjuka på att jag fick rida honom när hon och hennes syster var bortresta. Det var en enorm ära att vara den utvalda.
Rosita verkar aldrig ha någon svacka i humöret. Hon är pigg och glad hela tiden, så det är alltid roligt att träffa henne.

Elina var liten och smal och hängde också mycket i stallet. Hon är fortfarande smal, men nu är hon lång. Lång och snygg, så hon har inte helt otippat jobbat som modell. Inte nog med att hon är snygg, hon är smart också. Nu arbetar hon som psykolog.

Jessica har jag ingen riktig koll på, men jag antar att hon är lika trevlig som hon var i stallet. När hon ringde tyckte alla att hon var så artig för hon frågade alltid:
- Hej, det är Jessica. Hur är det med dig?
Vi var mycket imponerade över den frasen.