pernilla wahlman

Klas: Jag måste säga att jag tycker den här Brolinkopian får lite väl mycket utrymme i din blogg... Och han har inte ens varit tillsammans med dig i fyra år. Man kan ju tycka att det finns andra som kanske förtjänar uppmärksamheten mer. Om man säger så...

Jag: Ja, men jag kan blogga om dig med om du vill.

Klas: Jag tycker du ska knåpa ihop en blogg om min förträfflighet. Jag förtjänar lite bra publicitet.

Jag: Ja, du ska få komma med. Absolut.

Klas: Tomma löften.

Jag: Nej då. Jag kan göra en intervju med dig.

Klas: Om vaddå?

Jag: Tja, det ger sig. När ska vi ta intervjun då?

Klas: Ta den över MSN.

Jag: Du råkar inte behöva jobba när du är på jobbet?

Klas: Hur menar du?

Jag: Ja, jag vet inte. Det var väl en svår fråga att förstå antar jag.
Jag tar en lättare då… Hur är det att ha varit tillsammans med världens bästa tjej - mig?

Klas: Ahhh... det känns som ett privilegium. Man känner sig en smula mer lyckligt lottad än "vanliga" människor. Jag är för evigt tacksam för de fyra åren.

Jag: Var det inte fem?

Klas: Nej jag tror det var fyra.

Jag: Ja ha, vi måste nog ha någon mer fråga i en intervju…

Klas: Ja, jag väntar.

Jag: Bra.

Klas: Shoot... som de brukar säga.

Jag: Ja just. Jag funderar och funderar.

Klas: Det verkar som att jag är en intressant och fängslande person som väcker så många frågor i dig.

Jag: Har du kvar det enorma svarta badlakanet med ett hål i mitten med fiskar som du fick av mig?

Klas: Ja, jag har kvar badlakanet. Det är dock inte fiskar på det utan delfiner. Delfiner som är däggdjur. I just det här fallet är det den populära flasknosdelfinen.

Jag: Visst är den fin?

Klas: Mycket. Nu för tiden anser dock min älskade dotter att det är hennes badlakan.

Jag: Kul att hon gillar det. Varför döpte du inte henne till Pernilla förresten?

Klas: Jag hade mina funderingar på att föreslå det för min dåvarande sambo, tillika nuvarande hustru, men jag var rädd att det inte skulle falla i god jord. Jag drog däremot iväg en slamkrypare och föreslog Tove, som ju är ditt andranamn, men inte heller det antogs.

Jag: Aha. Gulligt att du tänkte på det i alla fall.

Klas: Ja, jag är ganska gullig. Det är min natur.

Jag: Apropå fiskar. Dyker du någonting nuförtiden?

Klas: Svaret måste dessvärre bli nej. Det gör jag inte.

Jag: Nä hä.

Klas: Det verkar bli en osedvanligt lam intervju. Ställ lite svåra frågor.

Jag: Det är ju inte direkt läge att börja porr-chatta. Du har ju fru nu.

Klas: Är det intervju så är det intervju. Jag kan alltid dra fram triumfkortet "Ingen kommentar".

Jag: Vad tycker du om att jag festar med din chef då?

Klas: Det tycker jag ingenting om. Du är en av de pålitligaste och lojalaste människor jag känner, så jag behöver aldrig oroa mig för vad jag eventuellt sagt till dig...

Jag: Fan du svarar ju så fint så jag kommer inte att behöva putsa till dina svar.

Klas: Min chef är ju dessutom en jäkligt rolig person att känna privat så jag har full förståelse för att du festar med honom.

Jag: Jag ska för övrigt på fest i Stockholm i kväll. Kamratposten bjuder in sina frilansare. Därför måste jag dra snart. Hur ska vi avsluta intervjun?

Klas: Tja... nånting om min förträfflighet hade varit trevligt.

Jag: Aha. Jag hade mer tänkt mig någonting om min förträfflighet. Du är ju trots allt gift redan, men okej då. Du är en bra kille.