pernilla wahlman

I dag plåtade jag en mycket parant dam. Hon var klädd i rosa blus och rosa sjal. Vi fick vänta lite på att hon skulle komma hem för hon var hos optikern.
- Jag ser väldigt dåligt. Jag ser inte ens era ansikten. Jag har inte en aning om hur ni ser ut, sa hon.
Lite konstigt att hon lyckades matcha sina kläder med ett perfekt målat rosa läppstift.

Jag plåtade även några killar i en verkstad. Reportern tyckte att jag skulle klättra upp på en stege och killarna skulle stå på en pall en bit framför den. Oftast är det bäst om reportrarna håller tyst faktiskt. Jag tog i alla fall den bilden lite snabbt för att sedan få jobba ifred och ta finare och bättre bilder.

Mellan jobben tog jag en kaffe med en killkompis som har tjejproblem. Han satt och kliade sig i huvudet och undrade hur tusan han råkat hamna i ett förhållande.
- Jag vet att det är väldigt lätt att bli kär i mig. Jag är mörk och snygg och tjejerna får liksom det bästa av två världar, men jag ska nog vara singel, sa han.
Vi pratade och pratade och kom fram till just ingenting.